NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Rumpbilder De Luxe

Japp, nu är det dags att ännu en gång påpeka det förnumstiga ”Ytttrandefrihet hördudu!” och vifta med vet hut-fingret. Denna gång mot kulturellt efterblivna och överkänsliga buddister, som inte begriper att västerlänningar måste ha full frihet att bespotta och bepinka saker efter behag. Dessutom är ju detta inget annat än religionskritik. (Jodå, det kan man alltid hävda bara man vill. Ty allt kan ju påstås när en speciell form av lögnaktighet — tjafsstrategin — praktiseras, och den strategin går på högtryck när detta ämne ”diskuteras”.) Stackars flickor, SvD 7/2 2015:

Två amerikanska systrar har gripits i Kambodja sedan de tagit lättklädda bilder av varandra inuti ett av templen i världsarvet Angkor Wat. Det är andra gången på två veckor som turister gripits utan kläder. Förra veckan slängdes tre franska turister ur landet efter att de fotat varandra nakna i ett annat tempel.

De två systrarna, 20 och 22 år gamla, ska nu förhöras sedan de ”dragit ner byxorna och tagit bilder på sina stjärtar”. Det är oklart vilket straff som de riskerar.

— Kanske vet de inte att Angkor är en helig plats. Men deras olämpliga aktiviteter påverkar platsens helgd, säger Chau Sun Kerya, talesperson för myndigheten som sköter Angkor.

Till yttermera visso kan man säkert påstå att rumpbilderna är en konstnärlig performance, och då finns det ju överhuvudtaget inte längre något att invända. Konstens frihet — Yttrandefriheten i sin prydno — är ju helig, även om det så innebär att antasta småbarn sexuellt. Allt i den fundamentalistiska Yttrandefrihetens namn.

/ Rickard Berghorn

Världens bästa karikatyrtävling!

Nu när yttrandefrihet är det finaste som någonsin existerat, speciellt när den används för att i ord och bild pissa på muslimer och Muhammed, här ett förslag till tidernas satirtävling. Den ger garanterat upphov till upprörda känslor och världsomspännande publicitet; och kritiken kan ju sedan i vanlig ordning bemötas med det förnumstiga påpekandet ”Yttrandefrihet hördudu!” och att man viftar med vet hut-fingret.

New York Times röstar helt enkelt fram bästa och mest vulgära negerkarikatyrer av moderna levande afroamerikaner inom politik, film, litteratur och musik. Lämpligen använder man också flitigt ordet ”nigger” i sammanhanget. Detta är nämligen mycket angeläget att göra, just för att afroamerikaner är så hyperkänsliga mot sådant — och alla andra måste ju ha sin Yttrandefrihet, eller hur?

Vill det sig riktigt bra — och möjligheten är överhängande — kommer det att bli snygga upplopp i hela USA och förmodligen också ett och annat mord på tecknarna i fråga. Så mycket större skäl att fortsätta försvara Yttrandefriheten, alltså, och publicera ännu en runda negerkarikatyrer. Bara för den goda sakens skull.

Också överkänsliga afroamerikaner ska minsann lära sig hur vackert och fint detta med Yttrandefrihet är, inte bara överkänsliga muslimer. Och för den delen behöver även överkänsliga judar göra samma lärospån (där man har hela den historiska traditionen av judekarikatyrer att luta sig emot — vart tog alla dessa vägen, och varför?). Och medan man är varm i kläderna och håller på att utveckla karikatyrtävlingen till en global angelägenhet som inbegriper alla etniciteter, kan man lika gärna passa på att också pinka ymnigt på skåningar, homosexuella, Sci-Fi-nördar samt kränkta vita män och kränkta vita feminister.

Fråga bara en sådan utsökt fåntratt som Dan Park om ni tvivlar på idén, ni vet ”konstnären” som prompt anser sig ha rätt att orsaka våldsamt upplopp och trakassera mörkhyade blott på grund av sin fina Yttrandefrihet. Därför försvaras han naturligtvis också ivrigt av sin likaledes förvirrade polare Lars Vilks (när denne Vilks inte är upptagen med att hyllas av counter-jihadister och andra breivikare i New York, dit han älskar att resa för ryggdunkningar i rätt sällskap).

Lasse Vilks var nästan bortglömd ett tag eftersom han blivit en nationell pinsamhet. Men välkommen in i stugvärmen igen, herr professor!

/ Rickard Berghorn

Nyhet från NASA: Liten sten har ändrat läge på Mars

Svenska Dagbladet highlightar idag på förstasidan en gammal men helt sensationellt fantastisk nyhet från januari-februari i år: NASA-forskare upptäckte i foton en liten sten som inte funnits där tidigare! Den ärevördiga svenska dagstidningen gör det dessutom under rubriken De senaste stora rymdupptäckterna.

Och eftersom det var något sådant fint och imponerande som NASA med professorer och vetenskapsmän som påstod att detta var en stor och mystisk nyhet, så måste det ju vara så. Alltmedan den som hade ett uns av kritiskt tänkande i botten, tämligen enkelt kunde begripa att en liten sten i närheten av en Marsrover kan sprätta iväg under larvfötterna eller av andra mekaniska skäl. Vilket givetvis visade sig vara förklaringen efter en månads intensivt huvudbry och efterforskning. (SvD har som vanligt fått sina fakta om bakfoten och påstår att ”nyheten” är från februari, samtidigt som man inte bryr sig om att ge förklaringen till ”mysteriet”, men man kan ju inte begära för mycket av svensk elitjournalistik.)

Skåda alltså vetenskapsjournalistikens motsvarighet till Smålands-Tidningens nyhet om den brinnande papperslappen på torget i Nässjö. Med skillnaden att brandkåren inte ryckte ut för att släcka den.

/ Rickard Berghorn

Aleph och Timaios

Hejsan små barn och andra idioter! Inte mycket aktivitet här på länge, men på grund av goda skäl:

aleph-logga1-transp

Förutom pluggande och arbete har jag varit mycket upptagen med att återstarta Aleph Bokförlag och lansera ett helt nytt förlag, Timaios Press. Hos Aleph finns nu åtta böcker, såväl nytryck av äldre som helt nya, att köpa antingen över nätet eller i bokaffärer. Timaios har sex böcker publicerade på engelska och svenska, en blandning av fackböcker och skönlitteratur; också de är redo att beställas över nätet eller i bokhandeln. Timaios Press har en idé- och vetenskapshistorisk profil, men utger alla slags böcker som kan tänkas tilltala den filosofiska och idéhistoriska nörden.

timaios_sv_4

Jag slår inte på några stora trummor för att lansera dessa båda förlag, utan de får utvecklas och befästas allteftersom och i sin egen takt. När man dessutom lever ett sådant splittrat liv som jag gjort de senaste tio åren, är det också alltför lätt hänt att inte lyckas hålla det man utlovat. Alltså ingenting om kommande böcker här och nu; det räcker med att ni vet att sådana är på gång — och kontinuerligt håller ett öga på hemsidorna.

För layout och omslagsteckningar står min gamla stöttepelare Nicolas Krizan, som alltjämt är oumbärlig genom sin skicklighet och sina yrkeskunskaper.

/ Rickard Berghorn

Obamas Sverigebesök i ett nötskal

Swoooosh sade det, och nu är det redan en vecka sedan det hände. Kommer Sverige någonsin att bli sig likt?

/ Rickard

Dagen då skitproppen släppte

Igår släppte plötsligt den svenska skitproppen, och i synnerhet SvD fylldes av kritiska artiklar och krönikor mot krigshetsen (här, här, här och Johan Hakelius i AB här). Cameron i England förlorade dessutom sitt stöd på hemmaplan mot inblandning i attacken, varför USA nu mycket möjligt är berett att agera ensamt. Ganska patetiskt, och skulle blotta Obama för kritik — det blir mer och mer tydligt att han håller på att försätta sig i samma situation som sin föregångare Bush Jr angående Afghanistan och Irak. Snyggt gjort, Mr Nobelprize Peacemaker.

Idag erkänner också DN motvilligt att en attack mot Syrien är problematisk. Frågan är bara varför speciellt DN ställt sig bakom krigshetsen — eftersom det huvudsakligen var de som hetsade upp drevet mot Julian Assange och hoppas på en gräddfil vid Obamabesöket…?

/ Rickard Berghorn

Utländska tidningar om krigshetsen

Man kan snabbt konstatera att utländska tidningar varit på hugget med att framföra samma kritik och farhågor om USA:s krigshets mot Syrien, som jag gjort här på bloggen — och som i stort sett (men inte helt) lyst med sin frånvaro i svenska tidningar. Lilla Sverige vill inte irritera den store Obama när vårt luftslott till folkhem får storbesök nästa vecka.

Guardian: ”Syria crisis: experts split over western intervention. Some military figures balk at thought of attacks, while others including Tony Blair favour action. […] expert opinion is dramatically divided on how to respond to the use of a weapon of mass destruction.” Länk

Guardian: ”Archbishop of Canterbury urges caution on Syria. Justin Welby says MPs must consider all aspects of ‘delicate and dangerous situation'” Länk

Guardian: ”MPs and Syria: in the shadow of IraqLänk

YouGov (för Sunday Times): ”Send medicine to Syria, not guns or soldiers. The British public is still widely opposed to sending our troops – or even weapons – to Syria” Länk

NY Times: ”Strike on Syria Would Lead to Retaliation on Israel, Iran Warns. Iranian lawmakers and commanders issued stark warnings to the United States and its allies on Tuesday, saying any military strike on Syria would lead to a retaliatory attack on Israel fanned by ‘the flames of outrage.’” Länk

Washington Post: ”Imminent U.S. strike on Syria could draw nation into civil war. An imminent U.S. strike on Syrian government targets in response to the alleged gassing of civilians last week has the potential to draw the United States into the country’s civil war, former U.S. officials said Tuesday, warning that history doesn’t bode well for such limited retaliatory interventions.” Länk

Washington Post: ”Russia says Western attack on Syria would be ‘catastrophic’” Länk

Los Angeles Times: ”Chemical weapons and Syria: How do you deter a desperate despot?” Länk

Los Angeles Times: ”Syria chemical weapons response poses major test for Obama. Obama, who before taking office vowed to end the foreign policies of Bush, is now wrestling with some of the same moral and legal realities.” Länk

Det finns mer, mycket mer. Men detta räcker här och nu.

/ Rickard Berghorn

Beviset som inte är ett bevis

Då vaknar man upp till ännu en deprimerande dag av krigshets. Både DN och SvD rapporterar — av någon anledning helt okritiskt [se not] — Joe Bidens ”bevis” om att Assadregimen var ansvarig för gasattacken i Damaskus 21 augusti.  Är det svenskt rövslickeri som tar ut sin rätt, nu när politiker och medier stjärnögt emotser ett statsbesök av den store Obama, som inte lyckats leva upp till knappt några av de förväntningar som gav honom Nobels fredspris i naivt förskott? Till och med amerikanska journalister är mer kritiska mot Joe Bidens ”bevis”. Citat från Foreign Policys The Cable, som först publicerade uppgifterna och som DN och SvD refererar och hänvisar till:

Last Wednesday, in the hours after a horrific chemical attack east of Damascus, an official at the Syrian Ministry of Defense exchanged panicked phone calls with a leader of a chemical weapons unit, demanding answers for a nerve agent strike that killed more than 1,000 people. Those conversations were overheard by U.S. intelligence services, The Cable has learned. And that is the major reason why American officials now say they’re certain that the attacks were the work of the Bashar al-Assad regime — and why the U.S. military is likely to attack that regime in a matter of days.

But the intercept raises questions about culpability for the chemical massacre, even as it answers others: Was the attack on Aug. 21 the work of a Syrian officer overstepping his bounds? Or was the strike explicitly directed by senior members of the Assad regime? ”It’s unclear where control lies,” one U.S. intelligence official told The Cable. ”Is there just some sort of general blessing to use these things? Or are there explicit orders for each attack?”

Nor are U.S. analysts sure of the Syrian military’s rationale for launching the strike — if it had a rationale at all. Perhaps it was a lone general putting a long-standing battle plan in motion; perhaps it was a miscalculation by the Assad government. Whatever the reason, the attack has triggered worldwide outrage, and put the Obama administration on the brink of launching a strike of its own in Syria.

Men DN och SvD har kanske inte ens läst sin egna källa? Kompetens är inte heller något som utmärker svensk journalistkår; och inkompetens och opportunism (finare ord för rövslickeri) är ofta två sidor av samma mynt.

NOTERING: Sedan denna bloggning publicerades har i alla fall SvD uppdaterat sina artiklar och håller en mer nyanserad ton. Men det skulle man givetvis ha gjort från början.

/ Rickard Berghorn

Konstutställning med Nicolas Krizan

Min medarbetare sedan fanzinetiden Nicolas Krizan fyller snart 50 år, och firar detta med en vernissage och konstutställning på GalleriLucifer i Skövde: Reprospektiv debut fredag 30/8 till söndag 15/9.

Krizan är tecknare, illustratör, layoutare och formgivare, och i egenskap av allt detta en av fantastik-Sveriges mest betydande men också mest blygsamma stöttepelare, vilket också torde gälla serierörelsen i Sverige (han var bl.a. en av serieförlaget Optimal Press stadiga medarbetare och satte prägel på hela deras utgivning). Redan på 80-talet arbetare Krizan för Nova SF och har fortsatt med det, och han var Aleph Bokförlags och Minotaurens hustecknare och layoutare.

Jag kan tyvärr inte närvara vid vernissagen, men säkert kommer en hel del svenskt fantastik- och seriefolk att närvara.

/ Rickard Berghorn

Översatt till kroatiska

sirius_bJag nåddes just av meddelandet att min galghumoristiska skräcknovell Ett gott liv har blivit översatt och publicerad på kroatiska, i fantasy- och science fiction-tidskriften Sirius B. Det är speciellt roligt eftersom det är en professionell tidskrift som inte knusslar med genrernas stora namn; i just detta nummer samsas såväl Philip K. Dick, Nina Kiriki Hoffmann och Lois McMaster Bujold. Här är numret med innehållsförteckning.

/ Rickard Berghorn

Post Navigation

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.