NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Den evige Strindberg

Runt förra sekelskiftet utmärkte sig en viss Bengt Lidforss (1868-1913) som framstående vetenskapsman, kulturdebattör och socialist. Numera är han kanske mest ihågkommen som en huvudaktör i den famösa Strindbergsfejden. Lidforss var en gammal bekant till vår store lille författare och följde bland annat dennes naturvetenskapliga utforskningar, om än mer road än imponerad. Ty hur förhåller man sig egentligen till en människa som lanserar teorin att fiskar fått kamouflageteckningar genom en fotografisk process?

Bengt Lidforss såg till att skriva ett kåseri om detta, ”Strindberg som naturforskare”. När Strindberg vistades i Lund en period umgicks de ofta, och Lidforss berättar att han varje natt brukade gå till observatoriet för att studera månen. Författarens slutsats blev att månen måste vara en spegelblank kvartsskiva, och att ”ansiktet” på dess yta var en spegling av den amerikanska kontinenten. Lidforss skriver:

”… den tredje i sällskapet gjorde den invändningen, att vi snarare borde se Europa speglas i månen.

— Hm, svarade Strindberg med sitt egendomliga leende, när man ställer upp hypoteser, får man inte vara småaktig.”

Lidforss och Strindberg besökte sedan universitetet och blev förevisade ett mikroskop. Strindberg lyssnade och betraktade djupsinnigt demonstrationen och bad sedan att få pröva mikroskopet i ensamhet. Han dröjde så länge i rummet att hans otåliga sällskap gick in:

”Strindberg låg på knä framför fönsterkarmen, på vilken han placerat mikroskopet; tuben hade han vridit tillbaka och ställt in på — stjärnorna…”

Sedan finns ju alltid en söt anekdot om Strindberg som hundhatare. Han var ute på spatsertur med någon vän och siktade en ensam hund som stod bunden på en gräsmatta. För att illustrera hur ynkliga sådana är ställde sig Strindberg på alla fyra framför nosen på den och skällde ut den för fulla lungor. Den stackars hunden blev naturligtvis hysterisk av skräck.

Fast just den historien berättar inte Lidforss. Hans kåseri om vetenskapsmannen Strindberg hittar man för övrigt i Lidforssamlingen Att slåss för en god sak (1990).

Nu återstår bara en fråga: Varför har ingen tagit sig för att samla alla dessa absurda Strindberganekdoter i en lättsam coffeetablebook? Eller kanske ännu hellre i form av den perfekta dassboken för humanister och andra intellektuella nördar.

En idé som härmed är © Rickard Berghorn. Ifall den kan inbringa några slantar.

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “Den evige Strindberg

  1. Ha ha ha – mycket underhållande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s