NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Satir och verklighet

Med anledning av en viss aktuell kulturdebatt, kom jag att tänka på en blodig satir jag skrev för några år sedan, angående succén med bokmomssänkningen. Jag återkommer till den aktuella kulturdebatten, men här är favoriten i repris (ledaren till Minotauren nr 20, december 2003):

I dessa internet- och filmtider har det skrivna ordet och Boken klarat sig bra. Faktum är att läsningen till och med har stärkt sin ställning på de flesta områden, med god hjälp av momssänkningen på böcker och tidskrifter. Och antagligen också med hjälp av poppismediet internet, som bygger på text och knappast gör någon främmande för läsning.

Mycket kraft har lagts ned på att förmå ungdomar att läsa mer. Men hur många vet egentligen att det fortfarande är barn och ungdomar som läser mest och tittar minst på tv, medan det omvända gäller för äldre? Snarare borde McDonald’s dela ut gratisböcker till pensionärer.

För tio år sedan jämrade sig kulturens väktare — som aldrig egentligen trott på bokens styrka — högljutt om litteraturens Snara Och Oundvikliga Död. Men vad säger de nu? Ingenting, i väntan på minsta tendens tillbaka mot undergången? Och vad tycker övriga svenska folket? Minotauren har kastat sina argusögon över riket och valt ut några representativa uttalanden.

Stora Dagstidningens kulturbilaga: Boken lika döende som alltid

”Man skulle lätt kunna glädja sig över den statistik som visar svenskarnas ökande läslust de senaste åren. Att läsa, i synnerhet skönlitteratur, har praktiskt taget blivit på modet. Jan Guillou, Liza Marklund, Henning Mankell, J K Rowlings och J R R Tolkien har blivit superstjärnor av en storlek som sällan kommit i fråga för författare tidigare.

Men redan dessa namn borde stämma till eftertanke. Det är Guillou men inte Shakespeare, Rowlings men inte Cervantes. Var är Artur Lundkvist, Zerina Lumbria och Öztyk Grazür? De är fortfarande förvisade till en liten hylla längst inne i bokhandelns mörkaste hörn, och mer än någonsin måste den medvetne läsaren gräva sig igenom ett moras av tankefadda deckare förklädda till samhällskritik, för att hitta verkligt utmanande läsning. Och då står vi inför paradoxen att svenskarna är ett läsande folk, samtidigt som litteraturen ligger i dödsryckningar.” — Ax H:son Sidén, redaktör

Insändare i Husmoderns Vän

”Nu har det sannerligen gått för långt. Litteraturprogrammen på radio och tv fyller tablåerna, och vi förskonas inte ens från böcker i reklam.

Dagligen ser jag dessa slashasar i bussar och på torg som sitter och läser ROMANER och beter sig allmänt ASOCIALT. Detta reser blott och bart ogenomträngliga murar mot omgivningen. Betänk även den fysiska förslappning som måste bli följden av att tillbringa dagarna i ända med näsan i en bok. Såvitt jag ser visar många av dessa ROMANLÄSARE tydliga tecken på fetma. Jag har minsann aldrig sett någon läsa en ROMAN och motionera samtidigt.

Och skulle läsande vara mentalt aktiverande? Jo, jag tackar jag. Läser man en ROMAN vid sänggåendet, så nog somnar man alltid.

Det skrämmer mig att höra att man läser och köper mer böcker än någonsin. Det förvekligar svenska folket och förvandlar oss till inåtvända fantaster. Och detta otyg understödjer samhället med sänkt moms, och gräver därmed sin egen grav!

På min tid fanns inga bibliotek eller böcker, och vi var lyckliga, friska och rosenkindade, vi.” — Fru Jansson, Åstol

Fikasamtal i Hofors Järnbruk

”Skitsnack, Kafka ska de’ va’. Inte nån jävla Pär Lagerkvist. Kafka vet du — han med grabben som vaknar en morron och upptäcker han är skalbagge! Rena jävla Mimic, fast bättre. Och du snackar om Stiftelsetrilogin, din snorgärs. Aniara, säjer jag — Harry Martinsson och det där jävla rymdskeppet som hamnar ur kurs och åker mot evigheten och allt det tomma, det är va’ livet handlar om. Inte nån jävla Asimovskit. Och alla snackar om Strindberg, att han ska vara så schyst. Svenska litteraturens byfåne — och så ursäktar man alla dumheter för han kunde ju formulera sej, pajasen.

Va’ säjer du? Beckett? Nä, ska de’ vara absurdism ska de’ vara Ionesco. Skalliga primadonnan! Rena Hasse Å Tage. Eller ta Jarry. Nä, rövelen på er, nu ska jag läsa en essä av Montaigne.”

Vad kan man då läsa i Stora Dagstidningens (d.v.s. Dagens Nyheters) kulturbilaga idag, 29/7? Det är nästan kusligt. Och jag länkar här vidare till DN där de lagt ut artikeln på nätet:

Författare oroas av
ROMANENS KRIS

Höstens bokkatalog är sprängfylld, det ges ut fler böcker än någonsin. Samtidigt pågår en debatt om den svenska romanens framtid. Ernst Brunner ser deckargenrens framgångar som ett hot mot skönlitteraturen.

Ernst Brunner skräder inte orden. Han sitter på en skärgårdsbåt och jämför landets bästsäljarförfattare med skarvarna som skitar ner hans skärgårdsö.

— Skönlitteraturen kommer att gå under om det får fortsätta på det här sättet, säger han. […]

Ernst Brunner är inte ensam om att vädra sin oro över den svenska romanens framtid. Under senvåren pågick en livlig litteraturdebatt på landets kultursidor. ‘Publiken sviker den svenska romanen för att den inte längre erbjuder vad läsarna vill ha’, ‘sämsta bokhösten i modern tid’ och ‘epik i kistan’ är några citat ur debatten.

Därmed var DN Kultur uppfyllt och avklarat. Återstår att se vad de andra skikten av befolkningen anser om det helt plötsligt folkliga fenomenet i fråga. D.v.s. böcker & litteratur.

ANDRA BLOGGAR OM:

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s