NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Fint och fult

Jonas Thentes blogg fortsätter att fascinera. Läs detta:

… den skillnad mellan finkultur och fulkultur vars existens personer som Guillou av någon anledning envist vill hålla fast vid.

Beckett hade aldrig bölat om sådana saker. Inte Eliot heller och absolut inte Jean Genet.

Själv ”bölar” jag gärna om sådana saker, men himlar också en smula trött med ögonen över Thentes upprepningar och tjurskallighet i frågan. Därför att skillnaden givetvis finns och ofta är ett problem, och att det ur alla sakliga och rationella synvinklar är märkligt att påstå något annat. Att räkna upp några konstnärer som koketterat genom att vara insiktfulla nog att kunna — eller låtsas kunna — se pärlor även i den folkliga dyngan, förändrar ingenting.

På sin höjd leder det bara till att vissa närsynta kulturdebattörer villar bort sig bland träden, för att sedan glada i hågen förkunna att någon skog det finns det inte alls, minsann.

* * *

Edit wtf: Det slår mig nu vid omläsningen av Thentes bloggning att den också kan tolkas annorlunda. Men What The Fuck, som sagt, både han och andra DN-nissar har ändå uttryckt åsikten jag kritiserar. Dessutom kan den förment icke-existerande kultureliten gott klara av ett relevant litet tjuvnyp i denna fåniga tid av myggor och tigrar.

ANDRA BLOGGAR OM:

Annonser

Single Post Navigation

11 thoughts on “Fint och fult

  1. jo det finns ju en skillnad, och jo man blir irriterad när någon säger att det bestämt inte finns det. Men jag blir nog lika irriterad när någon säger att det DEFFINNITIIIIVT finns en TYYYD-LIG skillnad.

    Hela den här diskussionen är ju rätt suddig, och då känns det lite korkat med bestämda åsikter åt håll eller annat. Vilket antagligen säger lika mycket om mig själv som om själva diskussionen, om inte mera.

    nåja. Jag tror att det finns skillnad på finkultur och fulkultur, och att de uppfyller olika funktioner, men jag tror också att många, många lyckas skapa en symbios av bäggedera.

  2. Naturligtvis lyckas många skapa symbiosen du talar om. Men även om finkultur och fulkultur är luddiga i kanterna, ger det ingen anledning till att ifrågasätta och diskutera den självklarhet som ändå manifesteras i begreppen och hur de tillämpas. Öppet eller i det tysta, medvetet eller omedvetet.

    Om någon blir ”irriterad” när det konstateras, är det nog snarare ett symtom på en vanlig humanistisk sjukdom: att allt ska vara öppet att ifrågasättas och betjafsas. Då finns ju möjligheten att hålla evighetslånga diskussioner om rena meningslösheter, och få något att göra på sina universitetsinstitutioner. Eventuellt kan frågeställningarna också formuleras snyggt nog för att belönas med några tusenlappar i bidrag.

    Om humanisterna ursäktar 😉

  3. Nja, i mitt fall är det nog inget utslag av ingrodd humanism. Det handlar istället mera om den ofta obstinata förutfattade meningen när dylika åsikter uttrycks. Jag har inte heller mycket till övers för metadiskussioner som litterära institutioner ofta tycka vara byggda på.

    Min poäng är kanske den att det inte är någon skillnad om det ”finns” eller ”inte finns” fin resp. ful kultur. Det är inte en relevant diskussion i ett samhälle där fulböcker säljer hundra gånger mer än finböcker, men finboksförfattarna ändå sitter på de viktiga posterna i litteraturvärlden. Kanske man borde konstatera att det finns en skillnad här, och istället sätta energi på att bara få människor att läsa böcker, punkt.

  4. Nåja, det humanistiska syndromet jag talar om finns spritt långt utanför de specifikt akademiska kretsarna.

    Den diskussion jag syftar på är de fördomar som förknippas med begreppen fin- och fulkultur. För mig finns bara bra och dålig kultur, det är egentligen det enda man behöver hålla skillnad på; och den bra och dåliga kulturen hittar man praktiskt taget överallt: i vuxenserier, deckare, latinamerikansk magisk realism, skräcklitteratur, science fiction, samhällsrealism, lyrik… Hur populär en genre är, eller hur mycket eller litet en författare säljer, har absolut ingenting att göra med hur kvaliteten ska bedömas. Vilket är självklart när det påpekas, men oerhört svårt att efterleva i praktiken.

    Fördomar har en sådan makt över människans sinne. Att liksom Thente och andra DN-nissar förneka problemet och fördomarna, är bara löjligt.

  5. Ah, se där. Trots en viss air av skitnödighet (du vet väl, hoppas jag, att om en författare slåss med EN mening en hel dag, bör denna tillämpa ”Kill your darlings” och gå vidare, snarare än att älta?) är det med blida ögon jag ser på det faktum att herrn faktiskt omnämner serier som litteratur (de andra genrer du nämnde antar jag att du vurmar för i och med att jag vill minnas att du gett ut en del av dessa). Posörer och mediahoror behöver inte alltid vara talanglösa våp. Självklart kan man även i någon mån mäta språk-kvalitet. Men det gäller att kunna leverera mer än skönmålade opiumridåer av ord, ord, ord utan substans. För övrigt är ”betjafsa” ett av de bästa orden på mycket länge.

  6. Tss, jag skulle vilja se dig moralisera Flaubert. ”Kill your darlings”…?

    Inte bara som litteratur, utan Kultur. Psyk/Bryt har själva berömt sig med att vara insatta i bokbranschen; är det möjligen seriepublicering det handlat om?

    Ordet ”betjafsa” uppfann jag 2006. Supportra det gärna ända till SAOB.

  7. Nej, det handlar långtifrån om seriepublicering. Betydligt mer handfast och marknadsnära, inklusive medföljande komplett kunskap i exakt hur vansinniga folk i gemen är. Åhja, det är vida känt att de flesta långt tidigare publicerade författare hade kunnat vara bevända av flitiga editörer. 😛

  8. Kajsa Ingemarssons böcker blir visst inte recenserade i DN, och nej, Liza Marklund skriver inte speciellt språknyanserat.
    What can one say?
    Alla kan inte tillfredsställa DN.
    Har DN och SVD patent på finkultur?

  9. Bryt: Hur vansinniga folk är? Min filosofi är att folk överlag är fruktansvärt korkade – och i allmänhet mer korkade än de är/vill vara medvetna om. Postmodernistisk filosofi. Genusteori och Eva Lundgren. Kvällstidningar och kvällstidningskonsumtion. Folk som sätter stolthet eller maktkamp framför sanning och saklighet och föröder vänskapsband, förhållanden och arbetsrelationer.

    Skulle sådant inte vara ett samhällsproblem? Skulle inte den allmänmänskliga dumskan vara roten till det mesta eländet i världen? Usch, usch, usch och tvi.

  10. Hm, vilken märklig vändning denna diskussion har tagit.

    Och jag förstår inte heller om ni med era kommentarer ger varandra pikar eller om ni diskuterar på ett lite småkompisaktigt sätt? Ingen skillnad kanske, men retoriskt förvirrande.

  11. Det är väl inget allvarligt menat, skulle jag tro. Det jag skriver om korkade människor är dock djupt ärligt känt (om än ironiskt formulerat), och uttrycktes för att det verkade som om Bryt har ungefär samma uppfattning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s