NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Fint och fult II

Visste du att Kerstin Ekman är en deckarförfattare? Jodå, hon är fast rotad i genren, från debuten med 30 meter mord (1959) fram till den ytterligt hyllade Händelser vid vatten (1993).

Att den sista är en deckare, belönad av Svenska Deckarakademin samt komplett med mord och nagelbitande polisutredning, blev dock nogsamt förtiget i recensioner och artiklar. Varför? Helt enkelt för att Kerstin Ekman, som till och med blivit invald i Svenska Akademien, anses skriva så bra och högtstående att man inte vill "skita ner" författarskapet genom att förklara henne för vad hon är: en av Sveriges främsta deckarförfattare. När det ändå nämns bortförklaras saken med det meningslösa men ack så vanliga cirkelresonemanget vars andemening lyder "Deckare är dålig litteratur, men Kerstin Ekman skriver ju bra; alltså kan hon egentligen inte vara en deckarförfattare".

Skitsnack, kära skönandar och flumtänkta kulturknuttar. Litteraturformer har inget med hög eller låg kvalitet att göra, det finns bara bra och dåliga författare. När man inser det blir saker och ting mycket enklare. Samt vettigare, inte minst.

ANDRA BLOGGAR OM: FÖRFATTAREKERSTIN EKMANDECKARELITTERATURKULTURDEBATTSVENSKA AKADEMIENPOPULÄRKULTURFINKULTURFULKULTUR

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

7 thoughts on “Fint och fult II

  1. Människans — eller rättare sagt s. k. ”kritikers” (ofta knutn atill någon tidning) — dumhet har för länge sedan slutat förvåna mig.

    Det påminner om en artikel i SvB där en förlagsredaktör på Norstedts intervjuades ang. Susanna Clarkes roman JONATHAN STRANGE & MR. NORRELL. Trots att boken är full av trollkarlar och älvor ville människan inte räkna den som fantasy, och var dessutom inkrökt nog att säga ”Om någon hade beskrivit den för mig som fantasy hade jag inte köpt in den”. Doh!

  2. #1: och det var inte den enda dylika kommentaren om den boken. Kolla lokala bokhandlar: var ställer de Svålhålet, Strange & Norrell, Händelser vid vatten(och vidare)? Inte är det efter genre. All ny och litterärt accepterad fantasy/sf/skräck skall nödvändigt placeras på romanhyllan. Likaså alla avvikelser från romaner av kända och välrenommerade romanförfattare(Ekman, exvis). De enda vars romaner får stå kvar på deckarhyllan är de som en gång etablerades som just deckarförfattare.

    jag vet inte om ni inser hur mycket fantasy/sf/skräck hade sålt om det ärligen hade genreplacerats. Eller så kanske folk börjar växa ur hela den biten?

  3. Förlags- och tidskriftsredaktören John-Henri Holmberg har förklarat att ren och skär science fiction som av förlaget lanseras som ”vanlig” litteratur, säljer bättre än om man skulle etikettera det för vad det är: ren och skär science fiction. Det är också därför skräckromaner allt oftare har börjat kallas ”dark fantasy”, ”new weird” och annat.

    Då finns det ju i och för sig en poäng (ekonomisk samt möjligheten att ”nå ut”). Men det är likafullt ett bevis på att fördomarna finns och lever i högsta välmåga.

  4. Ja, precis. Jag har länge strävat efter en mer rättvisande indelning, men det är som du säger: folk köper inte om det står på fulhyllorna. Det är lika idiotiskt som det är fantastiskt. Precis som att saker säljer bättre och för ett högre pris mot blå bakgrund, eller att 99:- är mycket billigare än 100. Lättlurat är alltid det andra svarta, så att säga. ”Thriller” brukar vara tacksamt att gömma skräck under, av någon anledning. Bah!

  5. Där har vi ”korkade människor” igen… 😉 Faktum är ju också att märkligt många icke-genreläsare som skulle läsa en genreplacerad bok, dessutom skulle uppleva den som sämre än om den inte hade en genreetikett. Människor är kusligt lättpåverkade och lättsuggererade.

  6. Bra inlägg!
    Har aldrig ens hört talas om den s.k. finkulturen slash fulkulturen förr, men det verkar ju helt absurt.
    Dock anser jag precis som jag anser att det inte finns fint och fult i litteraturformer, att det inte heller går att dela in författare på samma sätt.
    För mig finns det inga dåliga författare. Har en person verkligen gått så långt att han kallar sig själv för författare, då är han författare också. Ser denne sitt skrivande som sin livsmening och sitt syfte så är han bra. Oavsett om det faller mig i smaken eller inte.

  7. Administrator on said:

    Zelda: Jo, jag ser det ungefär likadant: när man formellt kan kalla sig författare, så är man också värd att respekteras för det man gör. Många, många människor – både ”medelsvensson” och kritiker – verkar inte vara riktigt medvetna om hur svårt det är att skriva; hur mycket begåvning och erfarenhet som ligger bakom även en knappt ens medelmåttig roman.

    Alltså: kritisera gärna, men kritisera alltid med respekt! Är mitt råd till folk och fä.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s