NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Säker kunskap och objektiva sanningar

[Min förra postning kommenterades på en maillista, och jag tror mitt svar förtydligar ganska bra var jag står och menar i frågan om sanning och kunskapsteori. Jag publicerar svaret här också.]

Ahrvid Engholm:

Jag undrar vad du menar med att de fyra första axiomen "justerats"? Det kan jag inte påminna mig skett, helt enkelt för att axiomen — som du säger — är självklart sanna.

Några Hilbert, Tarski och Birkhoff har var för sig förtydligat och kompletterat Euklides geometri. Jag känner inte till detaljerna, men det går att fördjupa sig i här. Det handlar alltså bara om justering, inte att de skulle ha ogiltigförklarat Euklides.

Jag, i alla fall, vill uppfatta axiom — som t.ex. Euklides’ — att vara självklara sanningar helt enkelt för att de är så grundläggande att det inte finns någon annat fundament för vilka man kan placera bevis för axiom på. Axiom är fundamentet. Ett axiom är helt enkelt bara ett utsnitt av universums och hela tillvarons själva struktur; den måste vara sann ty annars faller universum samman.

Problemet är ju att så många filosofer — postmoderna såväl som andra — inte nöjer sig med konstaterandet "det bara är så". Man kräver bevis, men tycks inte ha någon klar uppfattning om hur dessa bevis skulle se ut. Filosofer har alltid varit bra på att ifrågasätta och plocka sönder, sämre på att vara konstruktiva.

Bertrand Russell hävdade att vi kan vara säkra på vissa kunskaper. Det fanns ingen noshörning i rummet! Men då började Ludwig Wittgenstein leta runt eftersom det alltid fanns en liten — försvinnande liten — möjlighet att noshörningen faktiskt var där. Det är väl ingen som förnekar att Wittgenstein i princip hade rätt, men möjligheten att han skulle finna noshörningen i rummet var så löjligt liten att det inte fanns någon rimlig anledning att räkna med det. Och det kan bara ha varit det som Russell menade med säker kunskap.

Den uppfattningen fungerar helt enkelt utmärkt; det är sådan säker kunskap som gör att vi kan bygga öresundsbroar, skicka rymdsonder till Uranus, konstruera superdatorer och förklara hur elementarpartiklar uppför sig (med laserteknik och annat som följd).

Men relativister och postmodernister har gått i Wittgensteins fotspår, stirrat sig blinda på den där löjligt lilla noshörnings-möjligheten, tappat allt sinne för proportioner och förlorat verkligheten ur sikte. Finns det undantag så finns det ingen regel, säker kunskap existerar inte, verkligheten är en illusion, allt är subjektivt… Rent struntprat — som man tyvärr fortfarande stöter på i mängd och överflöd. Det har blivit floskler så ingrodda i humanistiska kretsar, att man inte längre tycks vara medvetna om sammanhanget de kommer ifrån.

Jag hävdar:

1) Det finns säker kunskap.

2) Att det finns säker kunskap tyder starkt på att det också finns objektiva sanningar.

3) I alla händelser finns det betydligt mer som talar för att objektiva sanningar existerar, än att "allt är subjektivt".

4) Alltså är det rimligtvis den uppfattningen vi bör förlita oss på, och ha som ledstjärna när vi söker kunskap.

ANDRA BLOGGAR OM: VETENSKAPVETENSKAPSTEORIKUNSKAPSTEORIRELATIVISMPOSTMODERNISMOBJEKTIVITET

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

6 thoughts on “Säker kunskap och objektiva sanningar

  1. Jag skulle säga det tydligare; ”allt är subjektivt” är trams.

    Subjektivt är ett sätt att formulera en sats så den är beroende av subjektet. Man kan omformulera den till en objektiv ”sanning”.

  2. Du får ursäkta, men jag kan bara uppfatta din kommentar som helt innehållslös. Kan du utveckla saken lite mer?

  3. Objektiv/subjektivt är en falsk dikotomi i sammanhanget. Subjektiva uttalanden går omformulera till objektiva genom att uttryckligen ta med den saknade kontexten de beror av.

    Ex. ”Bilen är röd.” vs. ”Bilen är blå.” Båda dessa meningar/påståenden kan vara sanna om de görs av olika subjekt, utifrån olika teorier etc.

    Omformulerade som objektiva sanningar kan meningarna ex. bli ”Kalle anser bilen vara röd.” och ”Arne anser bilen vara blå.” Och vips är de båda sanna,

    Bilen i ”där ute” har dock endast en färg (i detta fall).

    Alla sanningar är utifrån en viss teori/modell/kultur etc. MEN det gör INTE sanningar relativa, de är absoluta. Utsagorna är dock relativt en viss teori/modell/kultur. Och de har olika förklaringsvärde/korrespondans med verklighetens beskaffenhet. Deras förträfflighet får avgöras med experiment.

  4. Kan man omformulera det subjektiva till något objectivt så är ju ” allt är subjektivt ” ehh. Trams.

  5. Om du menar att frågan om subjektivt och objektivt bara är språklig/uttrycksmässig, så… Gör gärna det för att bekämpa postmodernismen (”allt är text/språk”) med dess egna medel. Själv finner jag bara ingen anledning att betrakta språket eller begreppen som verklighetens fundament.

  6. Att verkligheten fundament skulle vara språk/begrepp är uppenbarligen falskt. Instämmer helt. Vår kunskap om verkligheten är inte verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s