NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Min västkustidyll

Det var det. Då är jag installerad i Varberg — närmare bestämt i Åskloster strax utanför stan. Det är en liten halvö vid västkusten, med badstrand på gångavstånd. Inte illa.

Det här är definitivt den bästa bostaden jag haft hittills. En hyfsat rymlig stuga med toalett, dusch och Riktigt Kök, allt förmöblerat ner till minsta köksgeråd. För en person som bott sina senaste tio år vid en motorväg är det dessutom en märklig upplevelse att kunna sova ostört 6-8 timmar i sträck. Att man sedan känner sig konstig när man stiger upp, förstår man snart beror på att man egentligen är utvilad.

Vad som initierade flytten? Jag har varit pigg på att flytta i flera år, men blev ännu mer pigg på saken i takt med att min gamla hyresvärd blev allt äldre och grinigare. Och dessutom alltmer intresserad av att — hm — rensa blommorna utanför mitt fönster. I synnerhet när jag hade besök. När jag sedan tog för vana att ha persiennerna neddragna även dagtid, gick det i sin tur inte gott åt hans grinighet. Efter 15 år i Stockholm kändes det också dags att bosätta sig något mer på "landet", uppvuxen i Småland som man är. Från Varberg tar det bara 40 minuter till Göteborg, eller några få timmar till Stockholm med snabbtåget.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

5 thoughts on “Min västkustidyll

  1. Ursäkta, här kommer jag igen….
    Om du finner hennes många livshistorie-laviner & annat jobbiga att ta emot; vad sägs om att på allvar föreslå henne ett knep från dr Phil:
    En kvart om dagen med sin man, då de bara tittar på varandra:
    ingen mat samtidigt, ingen tv samtidigt, bara de två. De kan då prata om/med varandra, eller vara tysta, kramas, whatever.
    Kanske jobbigt att komma ihåg varje dag, men i det långa loppet hjälper det nog

    Kropp & själ hör ihop

  2. Nä, jag är inte kinkig, tycker snarare att det är ganska underhållande (och lämnar kanske ett och annat stoff till saker man kommer att skriva…)

    H.s.h. kan jag tycka det är skitjobbigt hur folk krånglar till saker och ting ständigt och jämt. Oftast räcker det med bara lite sunt förnuft och självövervinnelse för att ställa mellanmänskliga problem tillrätta. Men istället trasslar man in sig i vita, gråa och svarta lögner, självbedrägerier, förnekelser och hemlighetsmakeri, och ställer till ett helsicke för både sig själva och sin nästa. Och en del är förvisso krångligare här än andra (eller hur, Cikada?).

  3. Kan man ana lite boytoy-vibbar här kanske? ;*)

    Föresten, jag har försökt undvika att ställa den här frågan för att slippa en dumstämpel i pannan, men vad betyder nymodernism? ( Det är lika bra att utgå från att jag inte vet vad modernism i allmänhet betyder heller)

  4. Vi får hoppas det 😉

    Ingen fara, det finns till och med litteraturvetare som inte kan förklara det. Se det så här, i grova drag:

    Modernismen var en utveckling av upplysningstiden. Upplysningstiden satte förnuftet, objektiviteten, sanningen, vetenskapen i högsätet. Modernismen behöll det men var betydligt mer inriktad på utveckling: teknisk, konstnärlig, politisk. Modernismen inom konsten kännetecknades alltså av experiment och uppfinningar av nya uttryck, ofta med vetenskaplig eller påstått vetenskaplig utgångspunkt (surrealism = psykologi, naturalism = människan och samhället som vetenskapliga fenomen). Det var nu abstrakt konst och poesi, impressionism och expressionism, dadaism, kubism, patafysik o.s.v. uppfanns.

    Efter andra världskriget fick en jönsig bok vid namn ”Upplysningens dialektik” stort genomslag. Den försökte påstå att de senaste decenniernas nazism, diktaturer och krig var en produkt av upplysningstiden och modernismen. Vilket egentligen är rent barockt och historiskt felaktigt, eftersom demokrati, jämlikhet (också mellan könen), tryck- och yttrandefrihet var upplysningstidens ideal och fick genomslag först med den epoken. Nazismens nationalism och rasism hade snarare ursprung i romantiken, en relativt kortvarig period mellan upplysningstiden och modernismen, och som i sig var en reaktion mot den föregående epoken. Men ”Upplysningens dialektik” föll i mycket god jord eftersom så många ville tro på dumheterna den framförde.

    Alltså tog postmodernismen vid, med dess ofta direkt antirationalistiska uppfattningar. Härefter ansågs inga sanningar längre finnas, allt är ”relativt”, verkligheten kan inte påstås existera… Med andra ord, postmodernismen med dess uppluckring av sant och falskt, rätt och fel, verklighet och overklighet, påminner egentligen starkt om romantiken.

    Jag håller upplysningens och modernismens ideal betydligt högre än postmodernismens, därav bloggnamnet.

    Sisådärja. Påstå inte att min blogg inte är allmänbildande 😀

  5. Tack för förklaringen 🙂

    Det blev ett tufft pass hjärngympa här 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s