NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Fint och fult III — Doris Lessing

Måste säga att jag hajade till när årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs. Doris Lessing är så välkänd att hon nästan kan kallas berömd, men personligen lärde jag först känna henne som science fiction-författare. 1987 var hon hedersgäst på sf-världskongressen Conspiracy och uttryckte detta i en intervju:

"[Jag har] i många år […] förklarat att det litterära etablissemanget, det respektabla litterära etablissemanget, gör ett stort misstag när de ignorerar science fiction. Det finns många bra böcker som skrivs inom genren, men de läser dem inte alls. De är mycket ignoranta på det hela taget."

Den som tar valet av Lessing som intäkt för att det inte finns några fördomar mot genrelitteratur från "etablissemangets" håll, är alltså ute och cyklar. I själva verket anses det vara hennes oförsynta uppträdande som sf-författare på 80-talet som gjort att hon inte fått priset förrän nu, 88 år gammal… Innan utflykterna i de yttre rymderna diskuterades hon som högintressant för priset, därefter tämligen sällan.

Jag tycker mig urskilja ett paradigmskifte i valen av Nobels litteraturpristagare. Förrförra årets pristagare Harold Pinter var också ett "populärt" namn känt inte minst genom film. Günter Grass var hur känd som helst. Orhan Pamuk var likaså ganska välkänd i alla fall genom sitt politiska engagemang. Dario Fo var nästan vulgärt folklig.

Inte riktigt några obskyra, okända, högintellektuellt flummiga språk- och textnavelskådare av den sort som utmärkte priset under större delen av 1900-talet. [Satiriskt tillspetsad beskrivning.] Trots alla klagomål inte minst på den här bloggen, måste man göra verkligheten rättvisa och konstatera att motsättningen mellan fin- och fulkultur trots allt börjar luckras upp i allt högre grad. Det verkar ge sig tillkänna även hos Nobelpriskommittén.

* * *

Vad man än automatiskt tror, är uppdelningen i fina och fula genrer i stort sett bara ett 1900-talsfenomen. Innan 1920-30-talen var det snarare regel än undantag att författare rörde sig fritt över genregränserna. Selma Lagerlöf skrev spök- och skräckhistorier jämsides med sina mer realistiska romaner och noveller. Rudyard Kipling skrev gärna science fiction men var ännu flitigare som skräckförfattare. H G Wells skrev science fiction, skräck och fantasy. Inget av detta låg dem till last när de antingen fick Nobelpriset eller ansågs som högintressant för det (Wells). Den intellektuelle giganten G K Chesterton var i första hand deckarförfattare; och Oscar Wilde skrev rysare, sagor och komedier om vartannat.

Det som hände på 1920-30-talen var att pulplitteraturen (eller på ren svenska: kiosklitteraturen) fick sitt genombrott. Genrer som skräck, science fiction, deckare, fantasy kommersialiserades och förenklades för en yngre publik. Genrerna och dess författare blev betraktade som "fula", inte värdiga en vuxen läsare med god smak.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “Fint och fult III — Doris Lessing

  1. Låter dig få gå vidar och mutera i detta experiment:

    An assignment in mutation memes experiment

    http://inventerare.wordpress.com/2007/10/15/mutating-genre-meme/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s