NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Allt och intet

Vare sig man förlitar sig på att vårt universum uppstod genom rent naturliga fysikaliska processer eller att en gud skapade det, finns det allt som oftast ett underförstått antagande i den gnagande frågan. Vi förundrar oss över att något alls existerar och känner ett behov av att få veta varför. Och även om vi undviker ordet "varför", eftersom det inte måste finnas någon intention med universums uppkomst, så önskar vi oss i alla fall en förklaring till hur allt uppstod.

Ju mer jag funderat på detta, desto mer omotiverat finner jag det underliggande antagandet. Vad är det egentligen som säger att existens skulle vara ett mer "konstigt" tillstånd än icke-existens? Ingen jag ställt frågan till, har kunnat ge något svar. Rannsaka gärna dig själv också — varför skulle det vara mer obegripligt att något existerar, än att det inte gör det? Åsikten bygger bara på en ingrodd tankevana, en ogrundad känsla och fördom.

Jag vill snarare påstå att vår verklighet utmärker sig genom ungefär lika mycket existens som icke-existens. Allt i universum är statt i förändring även om det kan gå långsamt och omärkligt, ingenting förblir som det varit. En molekyl som fanns för fyra miljader år sedan behöver inte längre finnas till; och nu finns inte en molekyl som kanske kommer att finnas om fyra miljarder år.

Det verkar snarare som om man blandar ihop frågan om existens/icke-existens med problemet som gäller komplexiteten hos mycket av det som existerar. Uppkomsten av komplexiteten hos till exempel en bakterie är svår att förklara, men inte omöjlig med hjälp av naturligt urval, biokemi och fysik i kombination. Å andra sidan framstår inte elementarpartiklarna, som utgörs av de två familjerna kvarkar och leptoner, som särskilt komplicerat uppbyggda, även om deras natur som både partiklar och vågor leder till att de beter sig på ett obestämbart sätt som kan uppfattas som förnuftsvidrigt (obestämbarhetsrelationen; kvantmekanik). När det gäller de fundamentala krafterna starka kraften, elektrosvaga kraften och gravitation utmärker de sig inte ens genom någon direkt komplexitet, utan kan ses som olika spänningsförhållanden mellan partiklar — spänningsförhållanden som i sig utgörs av gaugebosoner och utbytet av dem, vilka kan betraktas som en tredje familj elementarpartiklar. Allt detta enligt den så kallade standardmodellen.

Dessa kvarkar, leptoner och krafter (eller gaugebosoner) är egentligen de enda byggstenar som finns; atomer, molekyler och vår trygga vardag liksom för den delen bakterien i fråga, har formats av dem i olika stadier av komplexitet. Dessutom tyder det mesta på att de inte existerar oberoende av varandra, utan snarare är variationer av samma material; kvarkar och leptoner är "knyten" av fundamentala krafter, och de fundamentala krafterna är en och samma kraft i olika manifestationer. Den moderna partikelfysiken är svårbegriplig på många sätt, men mycket enkel och överskådlig på andra.

*

VARFÖR JUST EXISTENS/ICKE-EXISTENS?

Här kan man göra invändningen att visst, "Varför existens?" är inte en mer väsentlig fråga än "Varför inte?"; utan den väsentliga frågan är Varför är det på detta sätt? Med andra ord, varför konstitueras vår värld av just denna ringdans mellan existens och icke-existens? Min invändning är: Kan det vara annorlunda?

Det låter kanske som en märklig invändning, nu när till och med vissa teoretiska fysiker spekulerar om parallella universum och multiversum. Men det handlar fortfarande i grunden om samma sak: existens och icke-existens, vare sig dessa universum har kontakt med vårat eller inte. Inom kvantfysiken existerar en partikel bara på en sannolikhetsskala, men inte heller här kommer man ifrån begreppen existens/icke-existens. Även föreställningen om en gud inbegriper att han måste ha haft något slags existens innan han skapade vårt universum. Med andra ord: Begreppen existens och icke-existens är så grundläggande att vi omöjligt kan frigöra oss från dem.

Vi kan alltså inte skapa oss begrepp för något ännu mer grundläggande; begreppen ger dessutom varandra mening och innebörd, eftersom det ena förutsätter det andra. Tyder det då på att de motsvarar en lika grundläggande egenskap eller princip hos verkligheten — det vill säga att det omöjligt kan vara annorlunda? Eller har vi bara kommit till gränsen för vår mänskliga, ofullkomliga fattningsförmåga?

Jag har ärligt talat ingen aning. Men så länge inget annat bevisas, anser jag det vara mest rationellt att förlita sig på den första uppfattningen: Det kan omöjligt vara annorlunda.

*

KVANTKOSMOS

Alltså väljer jag, strikt filosofiskt, att betrakta det oupplösliga förhållandet mellan existens och icke-existens som den absolut mest grundläggande principen hos verkligheten. Den uppfattningen kan till och med förankras i modern fysik:

Den överväldigande största delen av universum är tomrum, vakuum. Vakuum beskrivs inom kvantfysiken som ett hav av kvantfluktuationer eller "kvantskum", i själva verket ett tillstånd där alla partiklars existens är lika sannolik och osannolik, och där allt som kan hända därför ständigt upphäver varandra. En partikel börjar existera för att i samma kvantögonblick omintetgöras av sin motsats, en antipartikel, vars existens där och då är exakt lika sannolik. Det är helt enkelt fullt möjligt att skapa partiklar "ur intet". I praktiken innebär det att man ger den potentiellt existerande (eller "virtuella") partikeln ett tillskott av energ
i och därmed en utsträckning i tiden, det vill säga ökar dess sannolikhet för att inte omgående förintas av en antipartikel.

Inom astrofysiken finns teorier om att dessa kvantfluktuationer föregick Big Bang, med modifikationen att man bör vara försiktig med benämningen vakuum, vilket snarare ger bilden av ett tomrum eller "tomt utrymme". Innan den stora explosionen fanns ingenting, eller snarare allt och intet: partiklar och antipartiklar, en tidsriktning och en motsatt, Big Bang och anti-Big Bang. Men någon skevhet i jämvikten uppstod, och den skevheten lever vi i här och nu. Allt är inte längre lika sannolikt, i alla fall inte vad gäller den materiella delen av universum. Universums utveckling med dess växande entropi och sönderfallande atomer är ett sökande tillbaka till denna ursprungliga termodynamiska jämvikt med lägsta möjliga energi. Allt kommer åter att uppluckras till tomrum, vakuum, kvantfluktuationer… Jag beskriver det kanske poetiskt, men det är en enkel sammanfattning av teorierna bakom kvantkosmologi. (Mer överskådligt förklarande är denna sida med nyttiga länkar.)

Med andra ord: Varat och intet i en evig dans.

* * *

Ett tack till Enkla bloggen för inspiration till detta, främst genom posten Materiens mysterium.

ANDRA BLOGGAR OM: VETENSKAPFILOSOFIRELIGIONEVOLUTIONBIG BANGKVANTFYSIKKVANTMEKANIKKOSMOLOGI

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

11 thoughts on “Allt och intet

  1. Har skickat iväg din post till Doktorn. Under tiden:
    ”Vare sig man förlitar sig på att vårt universum uppstod genom rent naturliga fysikaliska processer…”

    Uppstod inte de fysikaliska processerna i sig när universum uppstod? Fysikaliska processer är väl en del av universum?

  2. Det beror väl på vad man menar med fysikaliska processer. Är en kvantfluktuation en fysikalisk process? I så fall föregicks Big Bang av en fysikalisk process, eller i alla fall en fysikalisk(t naturlig) händelse som gav upphov till universum och dess fysikaliska processer.

  3. Bra post!
    Om man sätter sig in de stora religionernas (inkl buddhismen) så framgår det tydligt att just ”tomrum” är grunden för allt.

    Låt mig återkomma om det när jag har mer tid.

    Här är en länk jag själv bara skummat igenom och inte kan stå för, men den tycks belysa just detta med Gud som tomhet.

    http://www.enkelheten.se/xoops-2.0.16/htdocs/modules/news/article.php?storyid=1

  4. Glädjande om ”Materiens mysterium” i någon mån har inspirerat till denna fina text.

    Jag vill knyta an till enkla z:s reflektion. Det som enligt min mening framstår som ett mysterium – och jag tycker att även jag har rannsakat mig i denna fråga – är att något av fysikalisk natur alls existerar. Att en enskild partikel, molekyl, bakterie, människa eller galax blir till och förgås är en del av den existentiella ringdansen, som så väl beskrivs ovan. Men att det överhuvudtaget finns något av detta konkreta, fysikaliska slag, tycks mig verkligen vara ett mysterium. Universums urtillstånd kan nog ha varit ett slags tidsimaginärt vakuum av kvantskum, men även detta lägsta möjliga energitillstånd är ett energitillstånd och följaktligen ett fysikaliskt tillstånd: ett fysikaliskt något.

    Men kanske är det så att detta fysikaliska något verkligen dansar in i och ut ur existens? Att det blir till ur intet i varje planck-ögonblick för att lika snabbt förintas? Desto större mysterium, skulle jag säga. Att ett fysikaliskt ting skulle uppstå ur ett fysikaliskt intet – ingen energi, inga krafter – nästan kräver ju ett övernaturligt, metafysiskt ingripande.

    Men låt säga att detta, att något av fysikalisk natur alls existerar, trots allt inte är ett mysterium. (Vad som upplevs som mystiskt måste ändå vara en subjektiv fråga.) Det innebär att en förklaring till detta existentiella faktum kan ges. Och vad är förklaringen? Att döma av texten ovan består förklaringen i detta att existens och ickeexistens är oupplösligt förenade, och det kan inte vara annorlunda. Svaret på frågan ”Varför finns det överhuvudtaget något av fysikalisk natur?” tycks alltså bli att det inte kan vara på något annat sätt, liksom det inte kan vara på något annat sätt än att något av fysikalisk natur inte existerar. Jag måste erkänna att detta låter mystiskt, även om vi antar att vi just nu inte behandlar något mysterium!

    Själv känner jag mig mer dragen åt den teistiska förklaringsmodellen: Gud är orsaken till att det alls existerar något av fysikalisk natur. Men varför existerar Gud? Därför att det inte kan vara annorlunda, blir mitt svar, och jag anser för egen del att detta svar är mer begripligt än svaret att fysikalisk existens och ickeexistens inte kan skiljas åt.

  5. Såvitt jag ser talar vi bara förbi varandra. Universums samlade energi är antagligen noll, när nivåerna vägs mot varandra. Det vill säga, det finns ingen från början given absolut mängd energi i universum, bara en relativ mängd energi i förhållande till dess positiva och negativa nivåer. Om den samlade energin skulle utjämnas till noll skulle den alltså inte längre existera!

    Vid denna nollpunkt hittar vi vakuum/kvantfluktuationer, och visst finns det ändå något som kallas vakuumenergi (ger sig tillkänna bl.a. genom Casimireffekten). Men denna energi är bara mät- och märkbar mellan kvantfluktuationer och kroppar som befinner sig på en högre energinivå, som t.ex. metallplattorna som används för att indikera Casimireffekten. Vakuum har fortfarande noll energi i sig.

    Du och Z tycks förutsätta att fysikaliska förändringar som t.ex. kvantfluktuationer, måste vara förändringar i något på förhand givet ”material”. Men det behöver inte alls vara så; förändringarna består inte av något annat än – sina egna skillnader, rätt och slätt.

    Angående ditt tredje stycke: Det är just denna uppfattning jag försöker besvara i min huvudtext, när jag resonerar om existens/icke-existens. Vi har ingen anledning att anta att existens är ett mer mystiskt, obegripligt tillstånd är icke-existens. Båda tillstånden är exakt lika naturliga. Alltså bör det inte förvåna oss att universum på sin enklaste nivå – vakuum/kvantfluktuationer – är ett gytter av små energiförändringar (eller med ett annat ord: partiklar) som ständigt uppstår och försvinner – dansar in i och ut ur existens, med din formulering.

    Det som är svårt att förklara och förstå är inte att något existerar, utan varför så mycket av det som existerar har blivit så komplext uppbyggt. Exakt vad var det som hände vid Big Bang och ”lyfte” universum ur dessa ursprungliga kvantfluktuationer? Och på vilket sätt hänger allt samman – i synnerhet när det gäller allmänna relativitetsteorin med kvantmekaniken?

    Vissa vill fortfarande säga att Big Bangs upphov var Gud. Jag själv ser inget behov av det. Jag utgår ifrån att universums existens kan förklaras på ett rationellt godtagbart sätt enligt kvantmekanik och fysik utan gudomlig inblandning.

  6. Ok, en liten reflektion här. Kan man säga att Gud är irrationell(t)? Gud är snarare grunden för att något sådant som rationalitet öht kan existera. Om vi bestämmer oss för att det finns något sådant som Sanning i existensen. Då innebär det att det som är sant – inte är sant för att det är rationellt, utan tvärtom blir det rationellt därför att det är sant. Hur kan något vara sant, om det inte finns något Absolut Sant, något ytterst Sant.

    Du tycks mena att Gud svävar omkring och ”blandar sig” i Big Bang, snarare ger Gud plats åt Big Bang i ”sig själv”.

    Alltså, om Gud finns, vilket jag tycker är väldigt rationellt att hävda, måste han också vara den yttersta orsaken till allt, till kvantflukttuationer, till skillnader, alla skillander, eftersom Gud måste vara något som är bortom och grunden för fysik, för fysikaliska fenomen, för kvantmekanik.

    Någon annan form av Gud kan jag inte föreställa mig. Eller, alla andra bilder av Gud måste bli att degradera honom till ”en gubbe med skägg på ett moln”, istället för det Absoluta.

  7. Och jag som tänkte skriva om det här nån gång 😦
    Nu får jag hitta en ny infallsvinkel eller nått 🙂

  8. Klart man kan säga att gud är irrationellt, det är trots allt en abstrakt tanke vi talar om.

    Frågan om hur något kan bli till ur ingenting kommer i grunden från dåligt språkbruk. Om man med ”ingenting” menar att det inte finns något som kan förändras, inget ”något” kan uppstå. Då kan det naturligtvis inte vara så att vi kom från ”ingenting”, eftersom vi sa att det var omöjligt.

    Men vi oftast menar vi inte det när vi säger ”ingenting”, utan vi syftar på en avsaknad av något relativt någon annanstans, och då är det implicit att det finns saker som kan förändras, en tomhet kan alltid fyllas.

  9. Rettaw
    Dock är det fullt möjligt att ställa frågan. Den är inte språklogiskt omöjlig. Det är inte som att fråga: ”Varför är cirkeln trekantig?”

  10. Joho du, det är precis vad den är! Ty för att det ska bli något mystiskt av frågan måste man ställa den som följer

    ”Hur blev vi till från ingenting?”

    där

    ”Ingenting = det som inte kan bli något annat.”

    Här är definitionen av ”ingenting” helt och hållet avgörande, och uppenbarligen är frågan med ovanstående definition på samma form som ”varför är cirkeln trekantig”.
    Om vi istället säger att

    ”Ingenting = tomhet som kan bli något annat”

    är frågan en vetenskaplig frågeställning som vi kan förvänta oss att kunna besvara förr eller senare.

    Men det är klart det är möjligt att ställa frågan, på samma sätt som det är fråga om man ska ”dela på en bulle” när funderar på att ta taxi hem, en helt korrekt fråga som inte har något alls i sammanhanget att göra.

  11. Här är ett förslag på vad som startade Big Bang.

    VAKUUMPARTIKELTEORIN – GER ATOMEN MASSA
    Snart startar partikelacceleratorn i Cern och jakten på Higgs Boson kan börja, om den nu finns. För varför skulle partiklarna i en atom dras till eller rotera kring sin kärna om det inte var själva kärnan som håller partiklarna i dess bana? – Om Higgs partikel skapar kraften från “någonstans bredvid kärnan” så utgår inte kraften från centrum. Denna länge sökta partikel skall ge alla andra partiklar i atomen massa, men nu framför Fryken-Design en teori som kan ge atomen massa utan denna separata partikel. Förslaget bygger på den av de flesta forskare accepterade teorin att all materia bildades vid Big bang för ungefär 13,7 miljarder år sedan. Där forskarna anser att det var fotoner, (ljuspartiklar utan massa) som under värme och tryck ombildades till materia. Men vad som gav upphov till fotonerna finns det ännu ingen bra förklaring till, och de flesta ställer sig naturligtvis frågande till hur det kan bildas så mycket materia ur ett “tomt” vakuum. Var kommer alla “partiklar” ifrån?

    Sammanfattning:
    HELA UNIVERSUM ROTERAR OCH CENTRIFUGALKRAFTEN EXPANDERAR UNIVERSUM.
    Vakuumpartikelteorin är ett försök att ge en mer “naturlig” förklaring till vad vakuum egentligen är, och hur all materia kunnat alstras i detta tillsynes tomma intet. Enligt denna teori så är all materia materialiserad (bunden) elektromagnetism, där vakuum består av partiklar i elektromagnetismens vilostadie. Universum skapades av ett enormt roterande moln av ”laddade” vakuumpartiklar som slutligen imploderade under enorm värme och tryck, för att omgående explodera i det vi kallar Big Bang, och det är denna fortplantade rotation som gav upphov till att universum blev ”platt”. Det är även centrifugalkraften från det fortfarande roterande universum som skapar den extra kraften som motverkar gravitationen från att bromsa universums utvidgning. (Eftersom hela universum roterar så kan vi med dagens teknik inte ”se” rotationen i förhållande till något annat objekt i universum).

    DET ÄR ELEKTROMAGNETISMENS RÖRELSE I KÄRNAN (MATERIAN) SOM GER MASSA – INTE HIGGS BOSON.
    Alla partiklar är uppbyggda av ett stort antal av elektromagnetismens minsta beståndsdel, här kallad vakuumpartikel, där dessa vakuumpartiklar fortsätter att ”röra sig” i alla ”anhopningar” exempelvis materia. Det är denna ”rörelse”, i förhållande till ingående vakuumpartiklars + och – poler, som ger sagda anhopningar av partiklar massa genom att fria vakuumpartiklar i sagda partikels hålrum och nära omgivning därmed aktiveras och bildar ”dragande eller stötande kedjor”. (Atomens ”tomrum” anses utgöra ca: 99,9999 %). Det behövs således inga ”separata partiklar” typ Higgs Boson för att ge en partikel massa utan ALLA anhopningar med vakuumpartiklar som klarar att aktivera fria vakuumpartiklar får genom detta massa. (Om man vill ge själva kraftpartiklarna dvs. ”kraften eller arbetarna” namnet Higgs Bosoner så kan de sägas utgöra de aktiverade kedjor av fria vakuumpartiklar, men är inte källan som alstrar kraften, (massa) eftersom kraften således alstras av själva materian). All form av aktiverad elektromagnetism kanske således är alstrad av rörelse mellan vakuumpartiklar, särskilt vibrationer eller rotation, och alstras förmodligen av partiklars inbördes rörelse i förhållande till dess respektive plus- och minusladdningar. (Alternativt att vakuumpartiklarna är helt neutrala i vilostadiet, och att laddningar skapas genom att de genom ett övergripande kraftfält tvingats till så nära kontakt att de börjar vibrera under stark påverkan från andra partiklar i den hopslagna partikeln, där således den därav bildade partikelns egenskaper kan varieras till alla existerande partiklar).

    Om jorden vore lika komprimerad som materian i ett svart hål så vore den bara ca 2 centimeter i diameter, men enligt forskarna med bibehållen gravitation. Vilket gör att gravitationen svårligen kan alstras genom rörelse utanför atomens bundna partiklars materia då sagda tomrum i atomen är begränsat. Vakuum kan dessutom omöjligt vara tomt, utan är fyllt med det vi här kallar vakuumpartiklar, och där materia således är anhopningar av vakuumpartiklar och med ett kontinuerligt utbyte och således påverkan av dessa fria vakuumpartiklar, (vilket även kan ske på enorma avstånd med exempelvis fotoner eller gravitoner).

    VAKUUM ÄR EN ELEKTROMAGNETISK SOPPA
    Vakuum bör kanske betraktas som ett homogent (ev. ursprungligt) grundämne utan massa och således fyllt av elektromagnetismens minsta beståndsdel – en “elektromagnetisk soppa“. En slags “nano-gnista” som vi för enkelhetens skull kan kalla för det som partiklar i vakuum är – “vakuumpartiklar”. Kanske var dessa vakuumpartiklar upphovet till all materia genom att vara katalysator till Big bang? Det är möjligt att partiklarnas inbördes rörelser alstrar “överladdningar” i form av magnetfält, som fick vakuumpartiklarna att dras samman till stora moln, som efter många miljarder, eller kanske biljoner av år var enormt. När molnet av vakuumpartiklar koncentrerades mot dess centrum uppstod obalans som gav molnet en accelererande rotation. Slutligen nåddes en kritisk punkt där trycket och värmen i centrum av molnet startade Big bang och fick sammanslagna vakuumpartiklar, i form av fotoner, att tryckas ihop ytterligare.
    Efter den första sekunden efter explosionen bildades protoner, neutroner och elektroner, atomernas grundstenar där partiklarna spreds likformigt av explosionen medan rotationen kring Big bangs rotationsaxel ger spridning mot periferin på grund av centrifugalkraften, vilket kan vara förklaringen till att universum är platt och att gravitationen inte förmår hindra dess fortsatta utbredning. Universums form anses bevisad av ledande forskare och man anser även att det var just fotoner, alltså ljuspartiklar utan massa som var upphovet till all materia, och man är ganska säker på händelseförloppet ned till 1 sekund efter att Big bang startade, där dagens teorier slutar.

    ELEKTROMAGNETISM ÄR INTE ETT RESULTAT AV BIG BANG – UTAN DEN LÄNK SOM SKAPADE BIG BANG
    All materia och de fyra naturkrafterna behöver således inte ha sitt ursprung i en Big bang från en infinitiv liten punkt, utan en “Suck bang” där ett enormt moln av vakuumpartiklar imploderade. Sammanslagningen skapade de första grundstenarna till materia, vars kärnreaktion omgående fick anhopningen att explodera i det vi kallar Big bang. Vi vet även att all materia inte har kunnat bildas i ett steg vid endast en Big bang, och har utgått ifrån att dessa partiklar framställts vid senare explosioner (nebulosor). Så är det nog också i de flesta fall, men det är även möjligt att den första implosionen, som föregick explosionen, har bidragit till vissa partiklars komplexitet.

    ”SVART ENERGI” ÄR LADDADE MOLN AV VAKUUMPARTIKLAR
    Om teorin om vakuumpartikeln stämmer så bör det fortfarande finnas och även nybildas anhopningar av vakuumpartiklar, och som verkar efter samma princip som den som gav upphov till Big bang, men där dagens galaxer skapar gravitationsfällt som hindrar en galopperande tillväxt av molnets totala energiinnehåll. Förmodar att det är detta fenomen som ger upphov till det vi i dag kallar “svart energi”.

    DET ÄR ”PARTIKLARNA I PARTIKLARNA” I MATERIAN SJÄLV SOM GER MASSA!
    Enlig detta förslag så skulle således även en stor del av svart energi och svart materia kunna vara moln av överladdade vakuumpartiklar. Partiklarna finns i oss och kring oss i enorma mängder men är så små att de passerar rakt igenom oss obehindrat, och förmodligen får många tusen, kanske miljoner av dem plats i en elektron. Vakuumpartikeln ger även atomen massa och gravitation genom att dess ingående vakuumpartiklar, i själva materian, skapar laddningar genom inbördes rörelse, och laddar omgivande fria vakuumpartiklar i atomens hålrum och nära omgivning, så att dessa sedan bildar kraftpartiklar som svag och stark kärnkraft (rörelseenergi) och andra flyktiga partiklar.

    KRAFTKÄLLAN – MED LITE ANDRA ORD
    Higgs separata partikel kanske inte behövs utan det är själva “materian“ dvs. bundna vakuumpartiklar, (dvs. ett flertal ”klumpade” vakuumpartiklar attraherade av elektromagnetism bygger upp allt vi idag kallar partiklar) och som avger elektromagnetism till fria vakuumpartiklar i dess närhet, som sedan aktiveras och bildar kraftpartiklar etc. Det är således inte bara de partiklar man idag kallar partiklar som roterar, utan även partiklarnas egen ”massa” i form av bundna vakuumpartiklar rör sig och avger elektromagnetism, dvs. attraherar fria vakuumpartiklar i och kring sin ”massa”. Det är helt enkelt denna förmåga som ger partiklar massa. All materia och alla former av elektromagnetism, stark och svag kärnkraft samt gravitation kanske därmed enbart är olika bindningar av sammanslagna eller vibrerande vakuumpartiklar. Det finns enormt komplicerade teorier om hur en “superkraft” slets sönder i starten av Big bang och bildade de fyra naturkrafterna, medan det således enligt vakuumpartikel-teorin helt enkelt är olika resultat av den elektromagnetism som avges av aktiverade vakuumpartiklar till fria vakuumpartiklar. (Jämför t.ex. med de olika typer och styrka av elektromagnetism vi kan skapa på “konstgjord” väg, men naturligtvis även här av och med vakuumpartiklar).

    Vakuumpartikeln kanske även kan aktiveras med plus- och minuspol, eftersom de uppenbarligen har egenheten att vid specifika våglängder så buntas och riktas partiklarna vertikalt från kraftkällan, exempelvis av gravitation, radiovågor och fotoner, (i dag anses fotonen få fart av att den saknar vilomassa). Där partiklarna kan överföra energi närmast i det oändliga, och dessutom rakt som efter en kompassnål. (Även elektronen har en plus och minus effekt, (spinn) där fenomenet jätte – magnetoresistans används till exempelvis datalagring).

    Vakuumpartikeln vänder sig således i kraftfältets riktning och samverkar genom att den tillförda “överladdningen” kan överföras till nästa partikel med kraftkällan som bas, vilket därmed kan vara anledningen till att dess verkan är riktad. Vakuumpartikeln är i detta förslag både den “ledande länken” och det som transporteras, exempelvis gravitoner eller elektroner, dvs. själva energin i alla elektromagnetiska krafter. Där exempelvis magnetism, gravitation och fotoner endast är olika bindningar av vakuumpartiklar, där den tillförda elektromagnetismens våglängd och styrka avgör vilken typ av partikel som bildas. Enligt detta förslag så finns således inget som inte består av vakuumpartiklar. Om partikeln har både plus- och minuspol så är den dessutom teoretiskt neutral, vilket skulle förenkla matematiken bakom materians och universums bildande.

    VAKUUMPARTIKLAR FINNS!
    Ett tomt vakuum omöjliggör gravitation, så oavsett vilken teori man använder så kan universum aldrig vara tomt. På liknande sätt som gravitation fungerar även magnetism där en magnet och en järnbit kan fås att påverka varandra även i vakuum, vilket även det är ett bevis för att vakuum inte kan vara tomt. Det speciella med gravitation är att det verkar på närmast obegränsade avstånd och att objekten (planeterna) har tillsynes samma laddning, (här finns dock likheter med atomers inbördes sammanhållande krafter). Den naturliga grundkylan före de första partiklarnas tillkomst måste ha överstigit den absoluta nollpunkten, oavsett vilken partikel som gav upphov till “Big bang”, under förutsättning att partikeln inte har bildats som ett slags Bose-Einstein-kondensat, eller är en del av vakuum.

    Redan Albert Einstein insåg att vakuum är energi och även strängteorin bygger på att strängarna är energi. Kan däremot inte se att grundformen behöver vara i form av strängar, utan kanske snarare som de av strängteorin förkastade punkterna, (men med rumslig utsträckning) eftersom partiklarna vid tillförd energi slår sig samman och bildar vilken som helst annan partikel, (flyktiga partiklar) – Beroende av den tillförda energins våglängd och styrka. Skillnaden kanske ligger i att försöka se vakuumpartiklarna som fysikens “kameleonter” helt styrda av den tillförda energin, där strängteorin snarare bygger på “anhopningar” av vakuumpartiklar.

    FUNDAMENTAL TEORI FÖR VÄXELVERKAN!
    De buntade och komprimerade vakuumpartiklar som all materia består av, enligt denna teori, kan ha hög rörlighet i atomer och särskilt i atomer som bildar elektriskt ledande material. Denna rörelse skapar laddningar som avges till fria vakuumpartiklar i atomens tomrum (utgör 99,9999%) och aktiveras, (buntas) och som sedan överförs (hoppar) till andra partiklar i atomen, och även till närliggande ledande atomer. På grund av att spänningen vill utjämnas så sprids alstrad emk, men eftersom varje partikels vakuumpartiklar inte alstrar ny emk samtidigt så bildas hela tiden nivåskillnader och därmed växelverkan. Särskilt när en stor mängd atomer alstrar en stor mängd laddningar som inte kan spridas omgående på grund av ett hinder i form av en “nano-barriär”. Men när laddningen blivit tillräckligt stor hoppar laddningen över hindret och avges till omgivningen. All form av elektromagnetism är således alstrad av rörelse mellan vakuumpartiklar, särskilt vibrationer eller rotation, och alstras förmodligen av partiklars inbördes rörelse i förhållande till dess respektive plus- och minusladdningar.

    ELEKTROMAGNETISM – ETT MATERIAS ANDNINGSTILLSTÅND!
    Man har hittat “svarta hål”, som egentligen inte är hål utan enormt koncentrerad materia, med en massa 18 miljarder gånger vår egens sols. Gravitationen från ett svart hål är så stark att inte ens ljuset kan lämna materian, vilket gett fenomenet dess namn. Om jorden vore lika komprimerad så skulle den bara vara 2 centimeter i diameter, men enligt forskarna med bibehållen gravitation. Detta betyder att det svårligen kan vara de “kända” partiklarna i atomerna som alstrar gravitation genom rörelse, eftersom det inte finns så mycket utrymme för detta. Vilket även stöder vakuumpartikelteorin där avgiven elektromagnetism kan skapas i själva materian i atomens partiklar, och inte enbart i den sfär som kallas atom. Vetenskapen i dag är övertygad om att fotoner var en länk i alstringen av materia, och varför skulle inte materia kunna “läcka” lite av dess grund-materia vid tillverkningen? Ett slags “andningstillstånd” där buntade komprimerade vakuumpartiklar i materia kan aktivera fria vakuumpartiklar i atomens hålrum och omgivning.

    FINNS RUMTID? – NEJ, TID ÄR BARA EN MÅTTENHET!
    Även teorin om rumtid där tid är kopplat till gravitation är en bisarr företeelse där våra fötter lever i en annan tid än vårt huvud när vi vandrar runt här på jorden, (rumtid är en teori av Einstein). Om tid förändras med gravitation, som rumtiden förutsätter, så skulle Big Bang ha inträffat vid olika tidpunkt mätt från himlakroppar av olika storlek även om alla använde våra storheter för tidtagning. Det vore således bara på himlakroppar av jordens storlek som Big Bang inträffade för 13,7 miljarder år sedan, även om den faktiska tidpunkten naturligtvis är den samma. Framtida rymdresenärer skulle därmed teoretiskt kunna möta sig själva, eller rent av
    mörda sig själv i ett tidigare liv… Däremot är det naturligtvis så att kemiska reaktioner och fysikaliska funktioner kan förändras vid olika gravitation. Om man exempelvis kokar potatis i en tryckkokare, vilket motsvarar en ökad gravitation, så kokar vattnet vid en högre temperatur och sänker koktiden. Men själva måttenheten förändras inte, bara tidsåtgången för det vi mäter. Anser att begreppet ”rumtid” bygger på en ”feltanke” och sammanblandning, där gravitationen inte påverkar måttenheten tid utan enbart tidsåtgången. (Ledande forskare anser dock att rumtid är bevisad).

    UTAN ELEKTROMAGNETISM STOPPAR ALLT!
    Vi är helt beroende av detta fenomen och använder dagligen elektricitet och andra besynnerliga former av elektromagnetism, exempelvis georadar för att hitta olja långt ned i havsbotten eller för att undvika att plantera träd där jorddjupet är för litet. Även läkevetenskapen använder så kallat ultraljud och röntgen för att se dolda organ. Forskare har även upptäckt att energipartiklar från okänd källa i rymden kan penetrera flera kilometer med berggrund, och tror att de kan gå rakt genom jorden. Även gröna växters klorofyll använder fotoner som energikälla, och våra kroppar styrs av elektriska impulser. Var kommer laddningarna ifrån om inte dess ingående partiklar finns överallt?

    OM TEORIN STÄMMER SÅ BLIR DET BEHOV FÖR EN NY DEFINITION AV VAKUUM.
    Kanske något i stil med:
    ”Vakuum är elektromagnetismens vilostadie och ett partikelbaserat homogent grundämne utan massa, som kan fyllas till hundra procent med andra grundämnen, men med följden att vakuumets specifika egenskaper övertas av det tillförda grundämnets”.

    VAKUUMPARTIKELTEORIN GER MER LOGISKA FÖRKLARINGAR
    Förslaget här är av naturliga orsaker ännu “vag” i formulering och bevisföring, men anser att den är värd att granskas närmare. Om exempelvis “vakuumpartikeln”, som ingår i denna idé, kan bevisas vara elektromagnetismens grundform så öppnar sig fler möjligheter än “krökta rum” för att förklara gravitation, och kanske även behovet för speciellt många fler nya dimensioner än vad vi redan använder i dag, (x, y, z).

    Dagens teorier förutsätter att det finns fler dimensioner än de vi känner till, (vanligen 10 eller 11 men ända upp till 26 förekommer), varvid varje matematisk formel förutsätter ett specifikt antal dimensioner för att det universum vi känner till skall kunna bildas. Men hur skall då DESSA dimensioner i ett tidigare skede ha kunnat bildas när det var ofrånkomligt FÄRRE dimensioner än det som formlerna förutsätter? Vi har inte kommit närmare en lösning om vi har precis samma problemställning i det föregående steget. Svaret är nog tyvärr att vi bara skjuter problemet med materians bildande ytterligare ett steg bakåt i tiden, och får en matematisk formel som egentligen inte löser något grundläggande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s