NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Nördarnas paradis: En programförklaring

praktnördDet är tydligen inte riktigt god ton att klanka på nördar och nördighet. Nördar ses per automatik som en marginaliserad socialgrupp som redan har det tillräcklig svårt. Det var dem som satt på bänken i tjocka glasögon och utvaldes sist till handbollslagen på gympatimmarna i skolan. Det var dem som släpades bort från bokhögarna på biblioteket för att doppas i toastolen. Och det var dem som suktade mest efter blonda Anna i parallellklassen och blev allra mest dragna vid näsan, eftersom hon inte alls var så fascinerad av plattmaskarnas regenerationsförmåga och reproduktionscykel som de förväntade sig. Det är synd om nördarna.

Struntprat.

I den mån dessa välgödda skitungar från övre medelklass var offer, tar de igen allt med råge i andra sammanhang. Kultiverade inte minst i högskolevärldens skyddade verkstad blir de snart till ett gäng revanschlystna elitister, alltid måna om hierarkin i sin egen lilla flock och att positionera sig emot andra, mindre vetande individer. De sitter timme efter timme vid kaffekoppen eller ölglaset och diskuterar datorer, vetenskapsteori, filosofi och litteraturvetenskap — uppenbarligen fullt övertygade om att tillhöra samhällets lysande toppar.

En och annan lyckas nu bli det, för att tala om Horace Engdahl och Peter Englund, men de flesta gör det icke. De kommer inte ens att lansera en marginellt betydelsefull teori. Det förhindrar dock ingenting.

Skulle det hända att omgivningen inte behandlar dem sålunda, beror det uppenbarligen på att den bara inte förstår sakernas rätta tillstånd. Steget till att inse den bittra sanningen — att alla andra är direkt ointresserade av deras närsynta och ofta rent meningslösa hårklyverier — kommer aldrig att tas, eftersom de inte ens är medvetna om att det steget finns. Så istället för en lagom dos ödmjukhet och verklighetsorientering, är överdriven arrogans legio bland nämnda akademiska nördar. De har ju snöat in sig i ett fack och ska bli doktorer och professorer, bevars.

Till yttermera visso vet de hur man enkelt kollrar bort både sig själva och andra i alla former av "dialektik". Det räcker med att börja peta med detaljer och formulera påståenden med  hjälp av intellektuellt doftande ordval. Att medvetet eller omedvetet villa bort sig bland träden är alltid ett enkelt sätt att slippa se skogen — och därmed krångel i form av rimlighet, omdöme, helhetsperspektiv och sinne för proportioner.

Detaljer är alltid det som nördens ögon drunknar i, vilket förklarar den enorma svårighet de har med att förstå även de enklaste resonemang och uttalanden, om de nu råkar hamnar i "dialektik" med personer utanför deras egna innersta kretsar.

*  *  *

Detta är programförklaringen för en fyra- eller möjligen femdelad bloggpostserie som jag avser att skriva den närmsta tiden. Det är dessutom ett löfte som jag kommer att hålla, till skillnad från ett par andra det senaste halvåret.

Slutligen suck, gäsp samt uttråkning. Den självklara invändningen som en och annan av er trycker på vid det här laget, är poänglös.

Ty just exakt, jag är uppvuxen bland nördar och har själv gott om nördiga personlighetsdrag. Grejen är bara den att en människa ändå kan göra korrekta iakttagelser av det här slaget, och inte själv behöver personifiera de dåliga sidorna han pekar ut — och även om det skulle vara så (Gud förbjude!) är iakttagelserna fortfarande inte mindre korrekta. Okej?

Bra. Då var den diskussionen avklarad. 

ANDRA BLOGGAR OM: NÖRDARHUMOR • VETENSKAP OCH FOLKBILDNING

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

7 thoughts on “Nördarnas paradis: En programförklaring

  1. Det du säger är i princip sant, nördarna har det svårt under uppväxten, men har goda chanser att ta igen det senare i livet.
    Om man kunde lära de andra barnen att visa lite mer respekt så kanske nördarna tom skulle växa upp till att bli mindre av hårklyvare och ”arborister”?

  2. Ja. Det var oss som suktade efter blonda Anna. Och det var oss som blonda Anna inte fick när det visade sig att hon tröttnat på riktiga losers. Farmför allt är det oss som kan skilja mellan subjekts- och objektsform. Men det är kanske en annan historia.

  3. http://tinyurl.com/2y8tpq

    När kommer du tillbaka till oss?

  4. Administrator on said:

    nitro2ko1: Jo, det är nog ett av alternativen. Bildning är bra, nördighet behöver inte vara dåligt (men har ofta dåliga sidor).

    Adrian: Japp, en helt annan historia. Tack för din exemplifiering av nördighet; jag själv låter nog felskrivningen du petar med stå kvar.

  5. hmmm….jag har nu läst ditt inlägg ett par gånger, och kan inte riktigt placera mig på skalan. Känner jag mig träffad? Tycker mycket om kunskap, men jag förväntar mig empati från min omgivning och har trevlighetskrav på mig själv. I skolan tyckte tjejpolarna att jag var konstig som föll för vissa geeks; helt enkelt för att de undvek svordomar, okväden samt att man fick moderskänslor över deras brist på social förmåga. Man slapp då också att snacka fotboll/ishockey.

    Funderar på de sk nördarnas bloggar. jag förstår lite av vad du menar. Deras inlägg handlar oftast om hur korkade deras medmänniskor är, om omgivningens tröghet. Blir slitigt att läsa i längden.
    De är också väldigt kassa på att ge komplimanger och förstår inte riktigt att de sociala koderna även gäller i bloggosfären. Ofta får man dra några djupa andetag för att orka besvara deras kommentarer, som nog inte är så illa menade, men hemskt kantiga.

    På rent nördspråk: Det ska finnas en klar korrelation mellan hur man talar irl och hur man skriver, om ni frågar mig.

  6. Z: Åhja, jag suckar själv gott i bloggen över mina medmänniskors ”korkskallighet” – nördarnas såväl som andras – vilket du säkert lagt märke till ;-)Men det är samtidigt en grundläggande skillnad att göra det p.g.a. en fyrkantig eller onyanserad världsuppfattning, och att ha goda goda skäl till det. En av få stora sanningar inom psykologin är trots allt att människan allt som oftast är onödigt irrationell, överskattar sin egen betydelse och påverkas lättare av attityder, känslor och stämningar än sakligheter. Så skulle det inte behöva vara.

    Det är inte populärt att påpeka. Människor vill hellre se roten till världsproblemen hos andra eller i yttre förhållanden (samhälle, politik, ”strukturer”) än hos sig själva, vilket också är en irrationell reaktion. Men jag står för åsikten, som naturligtvis förpliktar att man själv bör försöka göra sitt bästa.

  7. Den barnsliga provokationen från Garvarn (debattör hos Vetenskap och Folkbildning) här ovan visade sig efter ip-adresskoll komma från en annan välkänd VoF-medlem, Lars A.

    Den som följt en viss, numera raderad debatt i VoF:s forum vet vad saken går ut på; och Lars A. visar med ännu en lögn hur han föredrar att ”diskutera”. Han är härmed blockerad från fler kommentarer i denna blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s