NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Archive for the month “mars, 2008”

Fria viljan ännu en gång

Hur intressant eller ens väsentlig är egentligen frågan om människans fria vilja? Jag misstänker att problemet bitit sig kvar av rent historiska, ursprungligen teologiska skäl. Genom att förutsätta att människan har en fri vilja, är hon också ansvarig för sina handlingar inför andra och i synnerhet Gud. Människan avgör själv om hon hamnar i himlen eller helvetet.

Vetenskapligt betraktat måste problemet inte vara lika allvarligt. En människa utvecklar beteendemönster genom responsen på handlingarna. Blir responsen positiv behålls och förstärks beteendet; blir den negativ elimineras det — förenklat sett och enligt behaviorismen. "Bestraffning" och uppmuntran bör alltså anpassas efter hur väl de fungerar och vilka konsekvenser det ger, för individen och samhället i stort; både "bestraffning" och uppmuntran kan i fel sammanhang och i fel former bli kontraproduktiva. Vad som är rätt och fel här kan ofta vara en komplicerad fråga att avgöra, men det visar ändå att "bestraffning" och uppmuntran — negativ och positiv respons — är berättigat oavsett individen har fri vilja eller inte.

I sig är frågan inte nödvändigtvis existentiellt intressant. Men den kan ändå leda till vissa intressanta konsekvenser.

*  *  *

Det bästa argumentet mot den fria viljan som jag stött på, är mycket enkelt: Inget vi hittills vet om hjärnans funktioner och processer tyder på att en fri vilja skulle existera. Alltså är läget sådant att vi har all anledning att förneka den. En provisorisk sanning om man så vill.

Ändå känner jag mig inte tillfreds med det. Jag är tillräckligt cynisk för att utan problem kunna frånkänna människan en fri vilja, men det finns en invändning eller ett tankeexperiment som jag inte lyckas bortse ifrån. Detta:

Vilket experiment vi än utför med nuvarande eller framtida metoder på en försöksperson, och utfallet är förutsagt genom den-och-den teorin om hjärnans kognitiva funktioner, så kommer experimentet enbart att kunna upprepas med samma resultat så länge försökspersonen är omedveten om det förväntade utfallet. I annat fall har försökspersonen alltid möjligheten att välja om utfallet kommer att stämma överens med förutsägelserna eller inte. Med andra ord: Ett experiment som säkerställer människans i alla sammanhang ofria vilja kommer alltid att vara omöjligt att utföra.

Den psykologiska forskningen borde alltså till slut komma fram till en punkt där det blir omöjligt — obestämbart — att experimentellt avgöra ifall en handling beror på fysikaliska orsaker eller fritt val.

Den givna invändningen här är Benjamin Libets klassiska experiment, som visade att hjärnan bygger upp tendensen till en specifik handling bråkdelen av en sekund innan den blir medveten om valet. Men det är också en lam invändning, vilket Libet själv påpekade: Även om tendensen till handlingen existerar innan medvetandet om den, har försökspersonen ändå utrymme för att undertrycka handlingen innan den verkligen blir utförd. Sidan jag länkar till påpekar dessutom en metodologisk brist i experimentet: Försökspersonen behöver ett intervall inte bara för att utföra den fysiska handlingen, utan också för att utföra handlingen att avgöra i vilket ögonblick hon anser sig ha gjort det medvetna valet…

Hur ska det då tolkas? Är viljan ofri även om vi experimentellt inte kan säkerställa det? Jag tror att man i princip ställs inför samma problem som med Heisenbergs obestämbarhetsprincip inom kvantmekaniken (som förklarar det omöjligt att utföra en mätning på elementarpartiklar som samtidigt avgör till exempel både läget och rörelseriktningen hos en sådan). I tidig kvantfysik var det en öppen fråga ifall elementarpartiklarna verkligen betedde sig obestämbart eller inte. Men Köpenhamnstolkningen fastslog att detta är en del av elementarpartiklarnas verkliga natur, och inte bara visar på experimentutrustningens begränsningar.

Ska det egentligen tolkas som att den psykiska obestämbarheten, om den nu existerar, bara är ett slumpfenomen och inte har med fri vilja eller fritt val att göra? Det är möjligt, men jag är inte heller säker på att beteendemönstren under experimenten skulle kunna beskrivas eller förutsägas genom slumplagar. I alla händelser är det möjligt att försökspersonen skulle kunna omintetgöra också ett sådant utfall — ifall hon visste att det var det som förväntades…

Nu är jämförelsen mellan kvantfysiken och detta tankeexperiment kanske bara en ren analogi. Och även om det skulle visa sig att de båda formerna av obestämbarhet också har samma bakgrund, behöver man inte nödvändigtvis gå så långt i spekulationer om "kvantmedvetande" och hjärnan som kvantdator som vissa andra gjort. Det enda som skulle konstateras är att det finns en kvantfysikalisk obestämbarhet även i den biologiska hjärnan, men inte att den på det stora hela skulle lyda under andra lagar än de klassiska som vi redan nu förutsätter.

(Läs vidare kommentarer i nästa post: Laplaces demon.)

ANDRA BLOGGAR OM: FRI VILJAMEDVETANDEPSYKOLOGIKVANTMEKANIKKVANTFYSIK

/ Rickard Berghorn

Annonser

Skräckkabaret på Göteborgs Stadsteater

Gôtt-gôtt. Edgar Allan Poe kommer att tolkas av den levande legenden och landets främste sångare Freddie Wadling på Göteborgs Stadsteater, i uppsättningen Korpen. Producenten kontaktade mig förra veckan för att skriva en presentation av Poe i programbladet — mot bra betalning dessutom, vilket knappast är minst viktigt. (Författare talar ständigt om pengar, om än helst privat; ju mindre inkomster de har på skrivandet desto mer prat. Inga skribenter är mer kapitalistiska än de "seriösa"…)

Jag har på känn att det är Wadling själv som föreslagit att jag ska skriva. Han var på gång att medverka i Necronomicon i Sverige men blev för upptagen av ett annat projekt. Det råkade för övrigt vara en pjäs om Carl-Michael Bellman skriven av min bekante och vid två tillfällen medarbetare Anthony Swerling. Så kan det slumpa sig i vår kulturella ankdamm.

(Swerling är en av de märkligaste personer jag lärt känna. Vi möttes av en händelse på 7-Eleven vid Stadsbiblioteket i Stockholm, där han alltid satt och skrev nätterna igenom bland uteliggare och överfestade pubbesökare. Men det är en annan historia.)

/ Rickard Berghorn

Nördarnas paradis: Ett mellanspel

Hamlet famously marveled that humans were ”noble in reason”, ”infinite in faculty”, but experimental psychologists like Daniel Kahneman and the late Amos Tversky have shown that humans are actually often poor reasoners, easily fooled.

Gary Marcus i essän Metacognition For Kids

* * *

Där ser man, jag har inte riktigt kunnat hålla löftet om fler delar i bloggserien ”Nördarnas paradis”. Det beror främst på att jag saknat bredband sedan några veckor — bloggtexterna kan bara skrivas och redigeras online hos Blogsome. Men i väntan på del två: denna post går nog inte heller av för hackor.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har utnämnt sig till vår nations stolta bålverk mot allsköns pseudovetenskap och vidskepelse. Tyvärr tycks föreningen ha fått allt sämre rykte på sistone — kanske bland annat för att deras vilda västern-aktiga nätforum är föreningens ansikte utåt. Inte för intet hade jag detta forum i tankarna när jag skrev förra posten.

Nördarnas paradis: en programförklaring väckte viss oro där. Användarnamnet Lars A. bedyrade naturligtvis att han inte alls hade skrivit kommentaren som hade signerats med Garvarns användarnamn (och det är egentligen ingen större sak, eftersom kommentaren i sig var ganska oskyldig — men jag har överhuvudtaget goda skäl att porta Lars A. från denna blogg, vilket snart kommer att bli tydligt). Mer förvånande är att några debattörer blev rörande överens om att det inte går att avgöra varifrån ett meddelande kommer genom att jämföra ip-adresser. Det förtjänar bara en kommentar: Suck-Och-Stön…

Vad var upprinnelsen till debaclet? Tja, detta: Jag och Garvarn gnabbades i forumets slask, där garanterat icke-seriösa diskussioner utspelar sig. I bakgrunden häckade Lars A. och forumets administratör Henning Strandin, som av historiska anledningar är avogt inställd till mig, eftersom han haft sakligt dunderfel i en rad diskussioner mot mig (mer om det i ”Nördarnas paradis” framöver). Läs och njut av det retoriska fyrverkeriet, som jag såg till att kopiera innan det blev raderat:

Nymodernism:

Akta så jag inte vrider om näsan på’re. Dude.

Garvarn:

Vi har råkats tidigare. Jag är inte speciellt orolig.

Nymodernism:

Nä, den där lilla näsan duger ju bara åt att lägga i blöt. Jag siktar in mig på ändalykten istället. Med en stor, fet jävla känga.

Garvarn:

Jag har redan sågat Dig jäms med fotknölarna några gånger, så Din känga kan ligga där den ligger.

Nymodernism:

Jag menade det både bildligt och inte. För övrigt ömmar din ändalykt sedan tidigare, fastän du aldrig erkänner sådant.

Men bort med dig nu. Jag har inte tid för töntaktigt irriterande myggor med stora uppsvullna rumpor.

Garvarn:

Du hoppar på blodiga stumpar. En rodnad på min ändalykt kan jag i det perspektivet bjuda på.

Lars A:

[Nymodernism], har du spöat skiten ur någon nån gång?

Nymodernism:

Ett par-tre gånger om året, mest för att hålla fightnerven i trim. Myggor plattar jag dock till med tummen. Eller viftar bort dem.

Garvarn tillhör senare kategorin. Mer energi är han inte värd, vid närmare eftertanke.

Garvarn:

Fototeknikmanglingen [gammal diskussion] tog skruv… 😀

Nymodernism:

Se där, det skarpaste du vågade formulera 😉

Garvarn:

Jag har läst Din levnadsteckning

Nymodernism:

Bra. Då vet du vad som gör mig oberäknelig och farlig.

Mycket farlig.

Garvarn:

Ja, inte är det Din argumentation… 😀

Nymodernism:

Bra bra. Då vet du vad som gäller både konkret och intellektuellt. Den uppsvullna metaforrumpan vågar du ju bara inte erkänna, som sagt.

Och varför — varför! — tillåter jag mig sådant här fånigt munhuggande? Det är bara Garvarn med följe som har dåligt självförtroende nog för att inte vända slikt ryggen.

PUNKT. Era nördar.

Och härvid tog forumadministratorn tillfället i akt att avstänga mig tre veckor. För att jag — ta-dah! — skulle ha hotat med fysiskt våld. Lars A. å sin sida, som uppenbarligen är en ganska barnslig och omdömeslös människa, tyckte allt var oerhört roligt och började fjanta runt i forumet med manipulerade skämtbilder och ren lögnspridning — enligt honom skulle jag bland annat ha mordhotat Garvarn… Allt detta uthängdes till allmän beskådan tillsammans med min levnadsbakgrund och riktiga identitet, som Garvarn sedan tidigare hade grävt fram. Forumadministratorn Henning Strandin å sin sida såg knappast till att sätta punkt för smutskastningen.

Så går det till bland inkrökta nördar som inte tänker längre än näsan räcker.

* * *

Saken fick ett litet efterspel, som också har sina roliga poänger. Henning Strandin och jag diskuterade per mail, där jag anhöll om diverse ursäkter (vilket i stridens hetta blev till ”avbön”):

Jag till Henning (2008-03-05):

(Citat fr Henning) >Och en sak till. Vår kommunikation fungerar mycket bättre om du slutar försöka ge mig instruktioner. Det fungerar ändå inte.>

Det kan jag visst det, eftersom det jag skriver är relevant. Rucka på din omotiverade stolthet, Henning.

Henning till mig (2008-03-05):

Hahaha. Du missförstod mig tidigare. Skälet till att jag föreslog att du skulle sluta försöka ge mig instruktioner är att jag naturligtvis skiter högaktningsfullt i vad du tror, tycker
, tänker och inbillar dig att du har rätt till. (Så mycket för dåliga-samvetet-teorin…) Så varför tjata? Det är inget personligt, jag skiter i vad de allra flesta tror och tycker, men du är den enda människa jag stött på som inbillar sig att någon ska göra ”avbön” till dem. Avbön?? Är du Jesus, Gud eller en kung?

Det har vissa poänger, som sagt.

* * *

[Tillägg: Efter publiceringen av denna post fick jag en öppen ursäkt för den omotiverade avstängningen, även om den satt långt inne. Det bör tillräknas Henning Strandin här. Tillägg 2012-11-06: Fixade till länkar och andra småfel som uppkommit vid flytten fr blogsome till wordpress.]

ANDRA BLOGGAR OM: VETENSKAP OCH FOLKBILDNINGSKEPTIKER

/ Rickard Berghorn

Post Navigation