NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Hur man blir biten av en Bonnier-författare

Johan Lundberg själv gjorde en kommentar till förra posten, men tipsade också om den i sin egen blogg. Jag gjorde i min tur en kommentar där, som följer:

Jag vet inte vad som åsyftas med den omedelbara kontexten i OEI-debatten här, men vad jag förstått av den egentliga anledningen till upprördheten är ungefär detta: Sverige är en kulturell ankdamm, i synnerhet vad gäller poesiutgivningen, där man helt enkelt känner ett behov av att sluta sig samman och förstärka varandra som något slags överlevnadsstrategi. Och just detta kritiserades i OEI-debatten.

Men inte heller så sett har jag förståelse för reaktionerna. Det finns inte någon motsättning mellan mångfald och "sammanslutning" – tvärtom är det vitaliserande och förhindrar inavel.

Men det finns säkert ännu ett skäl till upprördheten. Johan Lundberg och Axess företräder en konservativ, högerinriktad politik och är därmed ett främmande och dovt hotfullt inslag i kultur-Sverige, som i övrigt till sin natur är vänstervriden och delvis rent socialistisk. Alla uttalanden från Axess-håll mottas med misstänksamhet och onda aningar. Politik har ju också, i likhet med religion, en förmåga att förvrida huvudet på folk.

*  *  *

En antagligen inte oviktig anledning till vänstervridningen är att de kulturella hjulen i vårt relativt lilla språkområde hålls rullande genom statliga stöd och bidrag. Hur rätt eller fel detta är kan man alltid diskutera; jag själv intar en lagom mellanställning. Bidragsgirigheten går ofta till överdrift, men ett generöst statligt stöd behövs.

Hur får man då en Bonnier-författare att börja tugga på en? Tja, gör förslagsvis som jag gjorde 2006: skämta lagom vänskapligt om att socialistiska NN minsann arbetar för det svenska storkapitalet. Och… herrejävlar!

Hon högg till i samma sekund. Blodet sprutade inte, men närapå. Axeln blev såväl gul och blå i veckor efteråt. Och ännu idag har jag kvar ett ärr i form av tandmärken, ungefär en decimeter ovanför tatueringen med Aleph Bokförlags logga.

Socialism och kapitalism i ohelig allians är livsfarliga saker.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Hur man blir biten av en Bonnier-författare

  1. Kapitalism och svensk socialdemokrati i ohelig allians är vad som har styrt Sverige under hela efterkrigstiden.
    Spåren sitter kvar.
    Tänk på Saltsjöbadsandan, tänk på Bonniers-statliga bidragspengarna som försörjer (i bästa fall) ”deras” författare, tänk på det af Kleen skriver om nu: sossar och adel som är överens om fideikomissens bevarande. Det finns säkert fler exempel.

    På allt detta kan man lägga många aspekter, men att det är själva stommen i den svenska efterkrigstidens ekonomiska historia tror jag inte att man kan resonera bort.
    Eller kan man?

  2. Det kan man väl antagligen inte, men jag har personligen inte några problem med det. Politik och ideologier är inte någon exakt vetenskap, och om man låser fast sig vid en specifik politisk världs- och livsåskådning blir det en tro jämförbar med religion. När det gäller politik borde det vara egalt att vara eklektiker.

    Om Sverige tjänade på den ”oheliga alliansen” i fråga är det okej; i alla händelser är det svårt att argumentera för att vår levnadsstandard blev lidande av det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s