NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

En gammal fråga på nytt

Är vi ensamma i universum?

Svaret brukar förmodas vara nej, också från vetenskapligt håll. Det mest populära resonemanget, formulerat främst av Frank Drake, kan kokas ned till detta: Universum är så oerhört stort och gammalt och innehåller så oerhört många andra stjärnor, att det är mycket osannolikt att liv — inklusive intelligent liv och civilisationer — bara har uppstått på vår planet.

Men håller argumentet streck rent logiskt? Det går också att vända på resonemanget: Att liv ska uppstå spontant är en sådan osannolik händelse, att det behövs ett universum av dessa dimensioner för att det alls ska kunna förväntas existera på ett eller ett fåtal ställen. Universums enorma storlek skulle, tillspetsat sagt, stå i proportion till hur sällsynt liv är… Det kanske finns liv på några få ställen, men vi kan mycket väl vara ensamma om det vi kallar intelligens. Vi blir mycket unika varelser — och mycket, mycket ensamma.

Hur det verkligen ligger till, det vet vi helt enkelt inte. Vi vet att livets byggstenar existerar praktiskt taget överallt i universum, och att planeter är vanligt förekommande runt andra stjärnor. Men samtidigt har vi inte funnit något tecken på att liv uppstått någon annanstans än på Jorden. Vi har inte på planeter och månar i vårt grannskap, där liv tycks ha varit möjligt i olika former, funnit ett spår av det, även om media då och då rapporterat annorlunda. SETI-projektet har kammat noll, och Fermis paradox har fortfarande inte något slutgiltigt svar.

Å andra sidan kan vi rannsaka våra motiv till själva frågeställningen. Frågan "ensamma eller inte" går tillsynes tillbaka på en historisk, för-vetenskaplig tanketradition. I mänsklighetens gryning var det naturligt att tänka på oss själva som ensamma, eftersom vi saknade kunskaper om att Jorden och solen bara var två himlakroppar bland nära nog oändligt många liknande. Gud hade skapat en livsbärande jord och en människovarelse till sin egen avbild. När sedan den moderna astronomin slog igenom med Copernicus och Galileo på 1500-1600-talen, blev det också viktigt av teologiska skäl att bena ut problemet "ensamma eller inte". Frågan blev faktiskt teologiskt akut och hamnade på dagordningen inte minst på grund av Giordano Bruno. Är vi fortfarande i denna dag så upptagna av frågeställningen om utomjordiskt liv på grund av ett inrotat och religiöst präglat, kulturellt tankemönster, och inte för att frågan i sig är särskilt naturvetenskapligt relevant?

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

4 thoughts on “En gammal fråga på nytt

  1. Inom Jehovas vittnen så var det fel att tro på liv på andra planeter för det stod det minsann inte något om i bibeln.

  2. Intressant att du nämner det. På länken till de teologiska diskussionerna om utomjordiskt liv användes det tvärtom som ett argument för detsamma: det är möjligt att Gud skapade liv på andra planeter, eftersom Bibeln inte säger att han inte gjorde det…

    Ska nämna till andra läsare att Pål Eggert här är en vän, som växte upp inom Jehovas vittnen men sedan tagit avstånd från organisationen och tron.

  3. Jag kollade länkarna men hade inte riktigt tid att läsa just vid det tillfället. Skall kolla upp dem vid tillfälle.

  4. Apropå vetenskap om universum – (video 64 min)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s