NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Godheten är inget problem

… OCH EJ HELLER ONDSKAN

Det var en gång i tidernas gryning, två ensamma människor. Den ena hette Eva, den andra Adam. De var inte bara ensamma, utan förstod att de var ensamma. Denna förmåga till insikt var något som deras Fader Gud inte ville att de skulle ha. Men besynnerligt nog hade han ändå givit dem möjligheten till att skaffa sig den. Detta var ett av många problem med berättelserna om Fader Gud som skulle sysselsätta Evas och Adams ättlingar i alla tider. Vissa av dem skulle dra slutsatsen att berättelserna var så tyngda av problem, att Eva och Adam måste ha missförstått det som hänt dem på ett allvarligt sätt. Eller möjligen hade saker och ting aldrig skett och Fader Gud hade egentligen aldrig funnits. Men låt oss lämna detta därhän.

En av de första saker Eva och Adam förstod, var att de i sin oändliga ensamhet måste underkasta sig något, som de kallade samarbete. Detta var mycket enkelt att förstå, faktiskt enklare än att uppfinna och inse nyttan av hjulet: Om Eva blev mycket sjuk och svag, skulle hon dö om inte Adam tog hand om henne, och gav henne föda och den tid att återhämta sin styrka, som hon inte skulle ha kunnat skaffa sig på egen hand. Och på samma sätt skulle Adam dö, om inte Eva hjälpte honom. Därför kunde de leva och genomlida sina umbäranden, och under åren få många barn. Detta gjorde våra första förfäder, alltmedan djuren som de delade savannen med, riskerade att dö av bara ett litet sår.

Människorna förstod att denna Gyllene Princip — samarbete — var till nytta på åtskilliga sätt. Tillsammans kunde två personer med förenad styrka bygga större och mer bastanta hus åt varandra, än en person förmådde göra ensam åt sig själv allena. Den Gyllene Principen låg till grund för de första enkla samhällena, och efterhand för den första civilisationen, någonstans vid floderna i Mesopotamien.

Den Gyllene Principen var en bra sak, men det fanns sådant som oroade. Samarbetet fungerade bara, så länge den människa som gav, också kunde förvänta sig att få något likvärdigt tillbaka.

Vissa personer brydde sig inte om att deltaga i samarbetet och gav sig av på egna strövtåg i vildmarkerna, för att leva så gott de kunde i den ensamhet de av olika skäl uppskattade. Dessa var inget problem; de varken tog eller gav, och var därför harmlösa. De kom efterhand att kallas enstöringar, eremiter och original.

Med andra var det annorlunda. Det fanns individer som valde att bara ta emot hjälp och favörer, och inte ge likvärdigt tillbaka. Åter andra förstörde till och med samarbetet mellan de som strävade efter att upprätthålla det. Den Gyllene Principens folk tvangs skydda sig emot dessa, på de sätt som omständigheterna krävde. Ibland måste de kriga för att skydda sig. Men oftast behövde de bara fördriva tjuvar och våldsverkare från trakten — eller kanske spärra in dem eller döda dem, för att förhindra framtida problem. Dock, vilka de bästa metoderna var, skulle diskuteras genom alla tider, och vi gör det fortfarande. Att mörda var speciellt allvarligt, eftersom dådet rubbade samarbetet inom den mördades familj och släkt och väckte fiendeskap mellan människor, vilket hotade själva samhällenas fortlevnad.

De handlingar som var bra för samarbetet, kom att kallas goda, och de som förstörde samarbetet, kom att kallas onda. På så sätt fanns det också goda och onda människor. Detta blev viktiga begrepp för de präster som härskade över de första civilisationerna, eftersom civilisationen som sådan berodde på just den Gyllene Principen: samarbetet. Tyvärr skulle det snart visa sig att det också fanns präster som inte var intresserade av att bidraga till samarbetet, utan bara härskade — eller gjorde sig till härskare — för den personliga vinningens skull, och därför själva var att betrakta som onda.

Men eftersom de onda prästerna besatt Makten kunde de förtrycka kritik och kritiker. Till yttermera visso hade dessa präster också makten över språket. Därigenom kunde de förvända begreppen godhet och ondska till det som passade deras egna avsikter bäst. Godhet förvandlades till ett religiöst laddat begrepp, som därmed förlorade kopplingen till den Gyllene Principen. Den undersåte som trodde att gudarna älskade honom när han offrade sig för prästernas nycker, utan att få något tillbaka åtminstone i detta liv — den undersåten blev ett bra redskap i maktens händer. På så sätt förmådde makten sina undersåtar att gå ut i krig eller på korståg. Dessa präster kallade sig själva goda och påstod sig göra gott, eftersom de hade makten över orden. Men de var och förblev onda, och är det ännu idag.

Denna begreppsförvirring mellan bra och dåligt, gott och ont — skapad av ett själviskt prästerskap och upprätthållet av de kungar och kejsare som ända in i modern tid härskat med prästerskapet vid sin sida — den förvirringen lider vi fortfarande av. Det enda vi egentligen behöver bekymra oss om, är den Gyllene Principen och hur den bäst upprätthålls.

Anmn. 2010-11-03: Ovanstående skrevs som en reaktion på Ann Heberleins essä i DN Kultur 2010-10-27.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “Godheten är inget problem

  1. Ett bra upplägg för en barnbok tänkte jag spontant när jag läste det här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s