NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Archive for the month “januari, 2011”

Maria Lennernäs: Hennes VoF-avhopp och plötsliga omvändelse

Det läckte ut på förhand att nutritionisten Maria Lennernäs, docent vid Uppsala universitet och professor vid Högskolan i Kristianstad, inte ville vara förknippad med föreningen Vetenskap och Folkbildning, och egentligen velat klippa banden redan innan den aktuella debatten blossade upp, eftersom hon inte kände sig "bekväm" med föreningen.

Nu är saken dock inte så enkel längre. Just för att uppgiften läckte ut på förhand och publicerades på denna blogg, blev hon upprörd och väljer nu att stanna kvar i VoFs hägn, i alla fall för tillfället… Detta framgår i en rad mail 2011-01-20 till mig, VoFs ordförande Hanno Essén och Torbjörn Sassersson. Beteendet är smått märkligt, men går nog att hänföra till den ack så svenska egenskapen "konflikträdsla".

Så bara för att hon krånglar så jämmerligt, återger jag här den mailkonversation som bevisar hennes önskan om avhopp, och att hon till och med frågade om hjälp med att lämna VoFs kontaktlista. Om detta blir pinsamt för Lennernäs själv, så beror det på att hon försatt sig själv i situationen; och det är mer rättvist att publicera konversationen, än att någon annan ska bära hundhuvud på grund av hennes konflikträdsla. Mailen är offentliga handlingar, skickade från hsk.se.

Skickat 2011-01-17 kl 13:32 (till utvalda på VoFs kontaktlista)

FYI

Germund Hesslow hoppar av VoF:
Vetenskap och Folkbildning har trampat i klaveret
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/12/vetenskap-och-folkbildning-har-trampat-i-klaveret

Rickard Berghorn:
Vetenskap och Folkbildning präglas av kompetensbrist, politisk extremism och historierevisionism
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/12/vetenskap-och-folkbildning-pr-glas-av-kompetensbrist-politisk-extremism-och-histo

Torbjörn Sassersson:
Vetenskap och Folkbildning försöker kontrollera poster på Wikipedia
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/17/vetenskap-och-folkbildning-f-rs-ker-kontrollera-poster-p-wikipedia

Se bifogat: Torbjörn Sasserssons brev till rektor på KTH

Skickat 2011-01-18 klockan 09:36:

Hej Torbjörn

Tack för intressant inlägg via mejl. Jag läser med intresse vad som händer V&F, en förening där jag inte är medlem längre. Min undran är varför jag får del av denna kritik som t ex du och Hesslow framför, jag vill alltså veta varför du/ni förknippar mig med V&F.

Hälsar Maria

Skickat 2011-01-18 klockan 10:28:

Hej!

Du står på VoFs kontaktlista på deras sajt.

http://www.vof.se/visa-intresseomraden

Är inte det korrekt? Jag förstår nu att du inte ska stå där. Eller?

Hälsningar Torbjörn

Skickat 2011-01-18 klockan 16.01:

Hoppsan,

så långt tänkte jag inte att kolla det!

Jag var med ett kort tag men insåg sedan att det inte var en verksamhet som jag kände mig bekväm med.

Tack för upplysning

Hälsar Maria

Skickat 2011-01-18 klockan 17:33:

Hej!

Ok, kommer du att stå kvar som kontaktperson på VoF:s lista om jag får fråga?

Hälsn Torbjörn

Skickat 2011-01-18, klockan 22:40:

Hej,

Nej, det tänker jag inte. Du kanske är påläst och på rak arm vet vem jag ska kontakta för att bli fjärmad från listan.

Minsta motståndets lag…

Hälsar Maria

Skickat 2011-01-18 klockan 23:43:

Hej!

Jag har bett ordf i VoF ordna det.

Han kommer ev att kontakta dig för att kontrollera din önskan.

Hälsn Torbjörn

EDIT 2011-01-22 kl. 20:17:  Råkade av misstag radera denna artikel, och publicerar den därför igen. Har också förtydligat min inledande text något: Lennernäs hade tydligen inte förväntat sig att hennes avhopp skulle bli offentligt — vilket hon naturligtvis borde ha meddelat i så fall. Därför har hon "dragit tillbaka" sitt avhopp, med vaga anklagelser om att det på något sätt skulle ha varit vi som gjort fel. Genom att publicera mailen, framgår det att vi inte har någon skuld i den situation som uppstått.

/ Rickard Berghorn

Hanno Essén och evighetsmaskinen

Idéer om kall fusion står inte högt i kurs bland fysiker, men nu uppmärksammas ett nytt påstått genombrott världen över: Två italienska forskare säger sig ha lyckats åstadkomma det. Forskarvärlden är dock mycket skeptisk eftersom de inte fått sin artikel publicerad i någon etablerad vetenskaplig tidskrift, och inte ens förklarar öppet hur fusionen praktiskt åstadkomms i deras apparat.

Det Aftonbladet skriver idag om detta är djupt ironiskt: "Hittills har ingen klarat det. Och att genomföra kall fusion har beskrivits vara lika omöjligt som att uppfinna en evighetsmaskin."

Här kan man nämligen än en gång påminna om det lilla scoopet jag gjorde på denna blogg, och som sedan hamnade på Newsmill: Att föreningen Vetenskap och Folkbildnings eget högsta höns och ordförande Hanno Essén är förtjust i ickekonventionell vetenskap, och själv har lanserat en teori om kall fusion. Så vi tar det igen, ty detta är ganska roligt:

Enligt Hanno Esséns presentation på Wikipedia står han för flera uppfattningar som står utanför "vetenskaplig konsesus", vilket i allmänhet brukar vara en dödssynd bland VoFare. Essén har jämställt idéer om kall fusion med uppfinnandet av evighetsmaskiner; hans förklenande omdöme är också en naturvetenskaplig mainstreamuppfattning. Men besynnerligt nog förespråkar han egentligen en egen teori om kall fusion (arXiv.org, juli 2006):

"För att åstadkomma fusion av exempelvis deuteroner, krävs normalt mycket höga temperaturer. […] Avsikten här är att presentera en radikalt annorlunda idé om att åstadkomma fusion, en idé som utgår ifrån iakttagelsen att coulombkraften kan uppvägas av en magnetisk attraktion vid relativistiska hastigheter." Slutklämmen visar att Essén ser detta som en möjlig energikälla: "Svaren på dessa frågor kommer att avgöra hur genomförbar, ekonomisk och användbar den metod för kontrollerad fusion är, som beskrivs ovan." (Min övers.)

EDIT 2011-01-21 kl. 18.00: Jag ser nu att Hanno Essén himself har kommenterat de italienska forskarnas påstådda resultat: "Jag tycker det verkar spännande. De är i alla fall seriösa", säger han i Ny Teknik, och tar sedan tillfället i akt att propagera för sin egen teori. Jisses, det här blir ju bättre och bättre…

/ Rickard Berghorn

Ännu ett avhopp från VoF: Maria Lennernäs

Det har varit några turbulenta dagar på Newsmill. De som följd denna blogg på sistone vet att föreningen Vetenskap och Folkbildning fått rejält på pälsen sedan de gav utmärkelsen Årets Förvillare 2010 till AGW-kritiska Stockholmsinitiativet (SI). Utmärkelsen ignorerades i gammelmedia, antagligen för att journalisterna insåg att den var oseriös, illa motiverad och framlobbad av VoFarna i Uppsalainitiativet, SI:s huvudfiende. Värre har debatten blivit på bloggar och Newsmill, speciellt sedan Germund Hesslow med buller och bång valde att hoppa av sitt samarbete med VoF. Därefter följde också den välmeriterade meteorologen Tage Andersson till SI:s försvar, med en artikel under rubriken De verkliga förvillarna är klimatalarmisterna. AGW-förespråkarna har nog inte så stark ställning inom akademierna, som de själva så propagandistiskt påstår.

Detta är inte riktigt officiellt ännu, och är för närvarande obekräftat: Också nutritionisten Maria Lennernäs — docent vid Uppsala universitet och professor vid Högskolan i Kristianstad — har blivit allt mer kritisk till VoF på grund av de sista årens kontroverser, och har nu valt att hoppa av i likhet med Hesslow. De stod båda som kontaktpersoner hos föreningen.

(Tillägg 2011-09-29: Läs vidare om detta i bloggposten Maria Lennernäs: Hennes VoF-avhopp och plötsliga omvändelse.)

EDIT 2011-01-20: Småkorr.

/ Rickard Berghorn

God morgon… och en senkommer God Jul

Det är underbart när man kan inleda dagen med ett sådant här youtube-klipp:

En klassisk jul?

Och nej, här bryr vi oss inte om att vara highbrow eller fin i kanten emoticon Detta är något av det roligaste jag sett i svensk humorväg — hade glömt hur jag skrattade mig fördärvad redan första gången jag såg det.

/ Rickard Berghorn

Artikel #2 på Newsmill

Vissa av er har kanske sett att jag tagit bort gårdagens bloggpost. Detta beror på att jag skrev om texten och nu istället har publicerat den som artikel på Newsmill: Vetenskap och Folkbildning präglas av brist på kompetens, politisk extremism och historierevisionism.

Jag är inte så nöjd med rubriken som redaktionen skrev ihop, även om jag inte tycker den är så "skandalös" som jag inledningsvis skrev i kommentarsfältet. Men på det hela taget gör artikeln nog sitt till, i den rådande motvinden som VoF har fått.

NOT 2011-01-13 kl. 3.00: Jag kastade just ett öga på min privata Newsmill-sida och såg att hela 1500 personer redan läst artikeln, enligt besöksräknaren. Mina andra artiklar på sajten ligger betydligt under den siffran, till och med efter ett år. Fascinerande.

/ Rickard Berghorn

VoF-bashing galore

Germund Hesslow — själv knuten till Vetenskap och Folkbildning — tar idag heder och ära av föreningen på Newsmill, för deras utnämnande av Stockholmsinitiativet till Årets Förvillare. VoF börjar få rejält dåligt rykte — och helt välförtjänt. Det är också intressant att notera hur många högt utbildade vetenskapsmän det verkligen finns som är kritiska mot miljöalarmismen, tvärtemot vad miljörörelsen själva påstår i sin propaganda.

/ Rickard Berghorn

VoF-styrelsen under lupp

[Artikeln raderad. Jag skrev om den och publicerade den istället på Newsmill. Läs den här. Innehållet är dock samma som tidigare. / Rickard Berghorn]

Smärre succé för Nymodernism

Förra posten uppmärksammades nästan omgående av The Climate Scam, en av de mest lästa bloggarna i Sverige och utsedd till Årets Blogg 2010. Det ledde till att Nymodernism slog besöksrekord med bred marginal — nära tusen unika besökare (940 st), och besökarna fortsätter att strömma till idag också. Min bloggning har för tillfället genererat 130 kommentarer bara hos TCS. Tack Maggie! emoticon

Ett tips om detta i form av en ny diskussionstråd i Vetenskap och Folkbildnings forum blev efter någon timme utplånat utan att ens hamna i slasken; och medlemmen som tipsat syns numera inte till. Kan detta månne bero på att UI:s Z är moderator där? Att UI:s Per Edman — datortekniker som ibland eufemistiskt kallar sig "datalog" — sitter i VoFs styrelse gjorde nog också sitt till.

/ Rickard Berghorn

Uppsalainitiativet: Låg kompetens och falskspel med meriter

Stockholmsinitiativet (SI) — Sveriges största ”klimatförnekare”? Ordet är poppis bland dess kritiker för att retoriskt ohederligt associera dem med förintelseförnekare. Själva föredrar de benämningen klimatrealister, eftersom de efterlyser sans och vett i den nuvarande miljödebatten, som självklart är mycket ensidig, överdriven och propagandistisk.

Ska man tro VoF och Uppsalainitiativet (UI) består SI av ett gäng fnoskiga och inkompetenta pajaser. Enligt samma källor är det också bara vetenskapligt obildade dumskallar eller lögnare som kritiserar miljörörelsens anspråk.

Då är det intressant att notera att kompetensen och den naturvetenskapliga utbildningsnivån i SI:s ledning är iögonenfallande mycket högre än hos UI (och för den delen också VoF). Av 12 företrädare har fem professorstitel, två doktorstitel, en docent och en fil. kand. Dessutom finns här den legendariska journalisten Åke Ortmark. Åtskilliga av namnen är också kända och respekterade debattörer i andra ämnen. Alltså var det smått idiotiskt att utnämna dem till Årets Förvillare 2010, varför det också möttes av kallsinnig tystnad i svensk media.

Om man försöker ta reda på vilka som företräder UI, visar det sig vara bisarrt svårt, inte minst för att hälften av företrädarna väljer att vara anonyma… Men längst ner i högerspalten på deras blogg (deras enda hemvist på nätet) finns en rad användarnamn, som går att identifiera främst med hjälp av namnlistan i denna Newsmill-artikel. Och om jag nu skulle anklagas för ”outning”, kontrar jag med att UI:s företrädare helt enkelt saknar moralisk rätt till anonymitet, när de gör så stora akademiska anspråk, och leker samhällsdebattörer i bl.a. Svenska Dagbladet och Aftonbladet. ”Outningen” är berättigad.

* Anders Martinsson: Gymnasielärare i fysik.
* Per Edman: Datortekniker.
* AndersE: Riktigt namn Anders Emretsson. Journalist.
* themotie: riktigt namn Kim Bergström. Beskriver sig som vetenskapsjournalist och fysiker, men ger bara 250 googleträffar. Har uppenbarligen heller inga vetenskapliga meriter att tala om.
* Z: Riktigt namn nästan omöjligt att googla fram. Men eftersom hon är en tidigare personlig vän till mig, innan hon förleddes in i UI:s och VoF:s inre kretsar, kan jag avslöja att hon heter (Zita) Cecilia Balden-Lembke. År 2007-2008 var hon doktorand i kemi vid Lunds Universitet, men hittas inte googlingsledes vid någon högskola numera.

Övriga företrädare har något bättre vetenskapliga meriter, men bara en av dem har professorstitel och är bemärkt utanför UI.

* Magnus Westerstrand: Doktorand i biokemi.
* Patrik Lindenfors: Fil. dr. i  zoologi.
* ErikS: Identisk med Erik Svensson, doktor i atmosfärsvetenskap.
* Lars Karlsson: Docent i datavetenskap.
* Mia: Identisk med Marianne Hall. Doktor eller doktorand i växt- och miljövetenskap.
* Olle Häggström: Sällsynt slaskig och oärlig debattör, alltid snar till grova personangrepp. Professor i matematisk statistik och Christer Sturmarks högra hand i Humanisterna.

Den enda jag inte lyckats identifiera är Calle, som också kallar sig Calle P. Men om det så skulle dölja sig en andra professor bakom namnet, gör det inte mycket till. Vad gäller utbildningsnivå och övrig kompetens står sig UI helt slätt jämfört med SI. [Tillägg: I kommentarsfältet framgår att Calle är identisk med Carl-Henrik Pettersson, doktorand i geologi.]

Så hur är det man säger? Stora i orden, små på Jorden.

Tillägg 2011-01-11: Läs också uppföljningen VoF-styrelsen under lupp.

/ Rickard Berghorn

Skogen som inte dog

Det är kanske svårt att tro, men en gång i tiden var jag själv en inbiten miljönisse. Jag var mycket intresserad av naturvetenskap och speciellt biologi — mitt pojkrum var belamrat med mikroskop och teleskop, glasburkar, flaskor och skelettdelar från djur — och på högstadiet hade jag "Naturen och vi" som tillvalsämne. Det innebar att vi varje vecka strövade omkring i skog och mark och studerade växt- och djurlivet i de småländska skogarna. Ämnet handlade främst om miljövård, varför vi bland annat deltog i kalkning av sjöar och kartlade vad vi misstänkte var försurningsskador. Några år senare engagerade jag mig i debatter på Kvällspostens insändarsida, där jag förfasade mig över Jordens nära förestående undergång.

Detta var i slutet av 80-talet, på den stora skogsdödens tid — och i likhet med AGW-hotet numera, kom det aldrig på fråga att yppa kritik mot försurningsteorin. Sådant gjorde nämligen bara moderater, lögnare, virrhjärnor och vetenskapligt obildade stackare. Jag och mina åsiktsfränder, däremot, var mycket goda och rättrådiga människor. Sådan blir man, när man ska rädda världen.

Dessutom hade vi ju Vetenskapen på vår sida, och en sådan auktoritet går inte av för hackor. Men om du undrar varför debatten om skogsdöden tvärdött och kalkningen av mark och vattendrag har upphört, så finns det ett enkelt svar, som visserligen är pinsamt för miljörörelsen och deras forskare.

Allt finns beskrivet i exempelvis Forskning & Framsteg nr 2, 2001: artikeln Skogsdöden som kom av sig av professorn i ekologi Peter Högberg. Skogarna befann sig aldrig i någon fara; tvärtom vet vi nu att de bara mått allt bättre ända sedan mitten av 1900-talet. Det finns numera till och med miljöforskare som faktiskt hävdar att detta beror på just utsläppen:

Luftföroreningarna har dock generellt fått en helt annan effekt på skogen än befarat. Att dagens skogar, både hos oss och ute i Europa, i genomsnitt mår bra och växer bättre än för 30-50 år sedan, är forskarna eniga om. De svenska skogarna producerar mycket mer virke i dag än vad de gjorde på 1950-talet, långt innan problemen med miljön hade uppmärksammats. En förklaring är att det oftast råder brist på kväve i skogsmarken och att den sura nederbörden innehåller detta näringsämne i form av nitrat och ammonium, som lätt kan tas upp av trädens rötter.

Att försurning inte leder till skogsdöd vet vi idag, eftersom forskningen till slut lämnade skrivborden. De vilda spekulationerna prövades empiriskt, genom att man helt enkelt odlade skog och försurade marken, och studerade effekterna:

Hur tåliga träden verkligen är framgår också av ett antal andra experiment som har pågått i 20-30 år. Vissa provytor har gödslats med 100 kilo kväve per hektar och år, dvs marken har fått ta emot omkring fem gånger mer kväve än vad det värsta nedfallet bidrar med varje år. Marken i de gödslade provytorna har blivit kraftigt försurad, men ändå växer träden lika bra som på ogödslade ytor. Träden har inte heller dött mer än vanligt trots den förändrade markkemin.

Att jag numera räknar mig som "miljörealist" beror mycket på min tidigare förvillelse och detta miljöfiasko. Det ger en viss ödmjukhet — och en sund skepsis inför propaganda som gör anspråk på vetenskaplig objektivitet.

Not: Detta inspirerades av denna Newsmill-artikel och diskussionen i kommentarsfältet. Jämför också med denna bisarrt korkade (och av någon anledning osignerade) ledarartikel i DN, där författaren varnar för alarmism och lyckas anklaga miljörörelsens kritiker för att syssla med det… Herregudminskapare.

/ Rickard Berghorn

Post Navigation