NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Skogen som inte dog

Det är kanske svårt att tro, men en gång i tiden var jag själv en inbiten miljönisse. Jag var mycket intresserad av naturvetenskap och speciellt biologi — mitt pojkrum var belamrat med mikroskop och teleskop, glasburkar, flaskor och skelettdelar från djur — och på högstadiet hade jag "Naturen och vi" som tillvalsämne. Det innebar att vi varje vecka strövade omkring i skog och mark och studerade växt- och djurlivet i de småländska skogarna. Ämnet handlade främst om miljövård, varför vi bland annat deltog i kalkning av sjöar och kartlade vad vi misstänkte var försurningsskador. Några år senare engagerade jag mig i debatter på Kvällspostens insändarsida, där jag förfasade mig över Jordens nära förestående undergång.

Detta var i slutet av 80-talet, på den stora skogsdödens tid — och i likhet med AGW-hotet numera, kom det aldrig på fråga att yppa kritik mot försurningsteorin. Sådant gjorde nämligen bara moderater, lögnare, virrhjärnor och vetenskapligt obildade stackare. Jag och mina åsiktsfränder, däremot, var mycket goda och rättrådiga människor. Sådan blir man, när man ska rädda världen.

Dessutom hade vi ju Vetenskapen på vår sida, och en sådan auktoritet går inte av för hackor. Men om du undrar varför debatten om skogsdöden tvärdött och kalkningen av mark och vattendrag har upphört, så finns det ett enkelt svar, som visserligen är pinsamt för miljörörelsen och deras forskare.

Allt finns beskrivet i exempelvis Forskning & Framsteg nr 2, 2001: artikeln Skogsdöden som kom av sig av professorn i ekologi Peter Högberg. Skogarna befann sig aldrig i någon fara; tvärtom vet vi nu att de bara mått allt bättre ända sedan mitten av 1900-talet. Det finns numera till och med miljöforskare som faktiskt hävdar att detta beror på just utsläppen:

Luftföroreningarna har dock generellt fått en helt annan effekt på skogen än befarat. Att dagens skogar, både hos oss och ute i Europa, i genomsnitt mår bra och växer bättre än för 30-50 år sedan, är forskarna eniga om. De svenska skogarna producerar mycket mer virke i dag än vad de gjorde på 1950-talet, långt innan problemen med miljön hade uppmärksammats. En förklaring är att det oftast råder brist på kväve i skogsmarken och att den sura nederbörden innehåller detta näringsämne i form av nitrat och ammonium, som lätt kan tas upp av trädens rötter.

Att försurning inte leder till skogsdöd vet vi idag, eftersom forskningen till slut lämnade skrivborden. De vilda spekulationerna prövades empiriskt, genom att man helt enkelt odlade skog och försurade marken, och studerade effekterna:

Hur tåliga träden verkligen är framgår också av ett antal andra experiment som har pågått i 20-30 år. Vissa provytor har gödslats med 100 kilo kväve per hektar och år, dvs marken har fått ta emot omkring fem gånger mer kväve än vad det värsta nedfallet bidrar med varje år. Marken i de gödslade provytorna har blivit kraftigt försurad, men ändå växer träden lika bra som på ogödslade ytor. Träden har inte heller dött mer än vanligt trots den förändrade markkemin.

Att jag numera räknar mig som "miljörealist" beror mycket på min tidigare förvillelse och detta miljöfiasko. Det ger en viss ödmjukhet — och en sund skepsis inför propaganda som gör anspråk på vetenskaplig objektivitet.

Not: Detta inspirerades av denna Newsmill-artikel och diskussionen i kommentarsfältet. Jämför också med denna bisarrt korkade (och av någon anledning osignerade) ledarartikel i DN, där författaren varnar för alarmism och lyckas anklaga miljörörelsens kritiker för att syssla med det… Herregudminskapare.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

5 thoughts on “Skogen som inte dog

  1. Man skall alltid vara skeptisk! 8)

    bra skrivet!

    Hur som haver, jag kommer ju från norrland, jag har sett vad sur mark kan göra. Speciellt med vattendrag (de växer igen – vilket du garanterat har koll på). Nu har vi sjöar och tjärnar i det här landet så det blir över, och naturen ska inte stoppas. Den kommer att sköta sig själv. Jag är inte rädd.

    Jag såg ju hur typ all lövskog dog i lappland då jag var mellan 10 och 14 år. På grund av mask. De försvann, och skogen kom tillbaka. Naturen annpassar sig. Vad som framtvingar anpassningen är frågan – natur eller människa. Nu är det svamp som hotar skogen i norr. Vi får se vad det leder till. Du kanske vet mer? Jag tar järna del av den informationen. 8)

    Det som däremot stör, det är att den debatten som förs om global uppvärmning har blivit så politisk att den inte handlar om miljön nåmer. Nu handlar det om personangrepp och småsinthet.

    Med tanke på att ämnet handlar så mycket om pengar har jag svårt att hitta till ordentliga källor. De jag hittills har kommit över visar mer på hur lobbyorganisationer förvrider fakta. Då är det fan inte lätt att ha en välinformerad åsikt. Typ. Det är ett jätteproblem.

    Med det sagt: Jag hoppas att du har rätt. Jag tror dock, som den nörd jag är, att det stora problemet kommer att bli peek oil. Det ser ut som det redan har börjat. Vi får se.

    ha en bra fredag! 8)

  2. Gunnar Strandell on said:

    Rickard!
    Din artikel väcker eftertanke, eftersom jag har liknande erfarenheter av att hamna i konflikt mellan mitt eget förnuft och allmänt accepterade förklaringar som haltar.

    Jag uppfattar det som att miljö- och klimatvetenskap gör en ny definition av vad som är vetenskap med hjälp av försiktighetsprincipen. På vägen blandas problem och lösning med politik och ekonomi till en ideologi som måste vara ”sann”.

    Diskussioner kvävs och övergår i debatter där det bara finns för eller emot. Det går inta att skilja på sak och person och få verkar reagera ens på absurditeter som att vara för eller emot klimatförändringar.

    Jag är imponerad av ditt sätt att argumentera och vill uppmuntra dig att fortsätta, både här och i andra forum.

    Din kommentar på Newsmill till Thomas Palm’s önskan om bevis är det kortaste och mest träffsäkra i den frågan.
    Och ändå så självklart.

  3. Administrator on said:

    fredrik: ”Hur som haver, jag kommer ju från norrland, jag har sett vad sur mark kan göra. Speciellt med vattendrag (de växer igen – vilket du garanterat har koll på).”

    Alla sjöar tenderar att krympa och växa igen, av naturliga skäl (organiska avlagringar), och det är en process som pågått sedan istiden. Ibland påskyndas processen av naturliga skäl, ibland av människor. Det är ofta svårt att avgöra, och till och med forskare ser ofta vad de vill eller förväntar sig se. Som de nu gjorde med skogsdöden.

    ”De jag hittills har kommit över visar mer på hur lobbyorganisationer förvrider fakta.”

    Du har någongång hojtat om AGW-sidans paradexempel i denna fråga – Exxon! Problemet är bara att oljebolaget Exxon finansierar forskning inom snart sagt alla fält, och har bidragit med betydligt större summor till miljörörelsen än till miljöskeptiska organisationer. Enbart blivande nobelpristagaren Craig Venter får generösa 600 miljoner dollar för utvecklandet av biobränsle…

    Forskning finansieras sällan av bara skattemedel. Men miljörörelsen har byggt upp en hel konspirationsteori av detta. Ren desinformation, med andra ord.

  4. Tack för ett trevligt svar!

    Jag ska inte säga emot dig. Jag ska bara säga att företag som exxon måste betala forskning som är miljöfrämjande, annars skulle de inte ha någon fasad att dölja sina inkomster bakom.

    Konspirationer kan faktiskt existera, trots att jag är nojjig. 8)

    Jag kan inte låta bli att bli skeptisk då stora summor är i bakgrunden.

  5. Pingback: Vad har fettskräcken och miljöalarmism gemensamt? « NYMODERNISM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s