NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Vad har fettskräcken och miljörörelsen gemensamt?

Svar: Vänsterrörelsen på 60- och 70-talen. Det är egentligen ganska uppenbart, när man tänker efter: Enligt fettskräckens ”paradigm” är mättat fett livsfarligt, medan omättade fetter är bättre och ibland nyttiga, och huvudsakligen bör man hålla sig till kolhydrater. Mättat fett får vi från djur, medan omättade fetter och kolhydrater kommer från växtriket. Alltså en diet i paritet med vänsters miljövurm och gröna våg (även om sanningen i deras miljösmarta dogmer går att ifrågasätta).

Nutritionisten Ancel Keys lanserade teorin om det mättade fettets farlighet på 50-talet, genom en studie som numera anses inte hålla måttet (och för den delen inte heller andra studier i frågan, se länken). Enligt Keys ledde ett högt intag av mättat fett till fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Det dröjde till 70-talet innan teorin fick genomslag och blev storpolitik. Ansvarig för detta var huvudsakligen senatorn och tidigare presidentkandidaten George McGovern (demokrat), som såg till att Keys kostråd blev statliga rekommendationer. Därefter spred sig fettskräcken över västvärlden, som allting annat som fått fotfäste i USA. Allt detta kan läsas på den förra länken, Gary Taubes artikel The Soft Science of Dietary Fat i tidskriften Science, mars 2001.

George McGovern kandiderade 1972 till posten som USA:s president och blev känd som en ”hippieliberal”. Det är knappast en slump att han förespråkade Keys kostråd och samtidigt profilerades som ett språkrör för dåtidens vänsterrörelse. Miljöfrågor stod i centrum för hans presidentvalskampanj, men också andra klassiska vänsterfrågor som feminism och överbefolkningsdebatten. Och naturligtvis förespråkade han ekologiskt jordbruk.

Vänsterrörelsen gjorde sig under 1900-talet till experter på propaganda, och en av de främsta strategierna var alarmism. Genom skräckpropaganda väckte man folklig opinion mot krig, svält, överbefolkning och miljöförstöring. Ibland lyckades man åstadkomma bra resultat, ibland blev det bara fel och missriktat (som den stora skogsdödsdebatten och dito överbefolkningsdebatten). McGovern såg till att alarmismen tog köksvägen in i varje familjs hem — fettskräcken blev ett faktum.

*  *  *

Alarmism är ett otyg i samhällsdebatten. Skickligt genomdriven skräckpropaganda är ett effektivt politiskt instrument för den som vill styra allmänheten, men det är på bekostnad av demokratisk diskussion, sunt omdöme och eftertanke. Alarmism och skräckpropaganda är också naturligt nog intimt förknippat med totalitära stater, där makten inte behöver bry sig om en sansad och saklig samhällsdebatt medborgare emellan.

Jag blev intresserad av att undersöka fettskräckens historia och dess eventuella koppling till vänsterrörelsen på grund av en Newsmill-artikel, Alarmismen skadar demokratiska samhällen av Lars Bern. Läs den gärna, det är den väl värd. Läs också mina kommentarer i diskussionsfältet — jag var i toppform 😉

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Vad har fettskräcken och miljörörelsen gemensamt?

  1. Ancel Keys var nutritionist inte Dietist.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Ancel_Keys

    http://www.saco.se/Yrken-A-O/Nutritionist/

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Dietist

    Vad det gäller fettskräcken tycker jag att Uffe Ravnskovs böcker är nyttiga.
    Naturligtvis också Forskningsfusket! av Ralf Sundgren.

    Men håller med om att Alarmismen ofta är anti-demokratisk till sin natur och roll.

  2. Hoppsan, ändrat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s