NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Svenska staten och imamutbildning

Då har en ny islamkritisk debatt blossat upp efter Uppdrag Gransknings reportage om svenska imamer och deras ofta sunkiga åsikter i frågor om våld inom familjen och månggifte — och i bloggosfärens undervegetation jäser som vanligt hatet och blodtörsten.

Det finns naturligtvis allvarliga problem där muslimska traditioner förhindrar en sund integration i det svenska samhället, och ingen förnekar det (vad än bloggare i muslimfobins fantasiland påstår). Men debatten är tyvärr i viss mån saboterad genom att till stora delar vara annekterad av extremistiska och främlingsfientliga krafter, som inte är intresserade av några konstruktiva lösningar. Den som ärligt och uppriktigt och med äkta integration som mål vill diskutera fram lösningar, hamnar snabbt i obekvämt sällskap med Sverigedemokrater och andra ljusskygga element med samma tendens, som har allt annat än äkta integration i sinnet. När de talar om ”integration” innebär det förstås bara att invandrarnas kultur och traditioner ska raderas ut så att de närmar sig oss svenskar, men invandrare förblir ändå ett problem eftersom ”svenskhet” också är en fråga om utseende och hudfärg. I grunden är egentligen ingen form av integration önskvärt för Sverigedemokrater, eftersom invandring inte är önskvärt och aldrig har varit.

Läste igår en ganska bra artikel i SvD som uppföljning av SVT:s reportage: Avslöjanden välkomnas av imam. Imamen Awad Olwan förespråkar svensk utbildning (d.v.s. under överinseende av högskoleverket) av imamer för att komma tillrätta med problemen. Artikeln nämner att frågan utreddes redan 2009 av statsvetaren Erik Amnå, som avrådde ifrån idén eftersom ”en sådan [utbildning] skulle strida mot åtskillnaden mellan kyrka och stat”.

Nu är detta en sanning med stor modifikation. Staten har fortfarande efter reformen år 2000 sin hand över en stor del av prästutbildningen, eftersom alla blivande präster måste studera teologi på högskolenivå och därtill ett antal s.k. pastoralteologiska kurser, som vägledning mot prästerskapet exempelvis genom praktik. Bara den avslutande delen av utbildningen och själva prästvigningen görs utanför universitet och högskola.

Det behövs inte mycket kreativitet och nytänkande för att inse att dessa högskolekurser kan reformeras för att passa utbildning av alla slags präster — inklusive imamer. Det skulle öppna upp för sund integration och konstruktiva lösningar av kulturkrockar. Islam och andra religioner integreras i det svenska samhället, traditionella uppfattningar som är oacceptabla för majoritetsbefolkningen kan slipas bort, och olika slags religioner kan närma sig varandra med högskolevärlden som knutpunkt.

Och en sådan konstruktiv och förenande strategi för att lösa integrationsproblem gör antagligen Sverigedemokrater mörkrädda. Vilket de gärna kan bli.

EDIT 2012-05-22: Fixade till bättre länk.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

6 thoughts on “Svenska staten och imamutbildning

  1. Säkerligen skulle en muslimsk imanutbildning underlätta integrationen i det svenska samhället.

    Men det finns skäl att fråga om inte hedersvåldet är mer en följd av traditioner där statsmakten inte är en rättsstat med likhet inför lagen osv, utan av stamsamhällen där ”storfamiljen/stammen” har hand om det sociala skyddsnätet, rättsskipning osv.

    Sådana samhällen påminner väl de kurdiska minoriteternas ställning om, då de finns i fientliga ”majoritetssamhällen”. Syrien, Iran, Irak och Turkiet är sådana fientliga stater som i varierande grad förtrycker kurderna och bidrar till marginalisering och utanförskap och bevarande av gamla samhällsstrukturer, för kurder som gjort sig skyldiga till hedersvåld kan vara både muslimer eller kristna (naturligtvis skulle de också kunnat vara ateister om traditionerna varit sådana).

    ”Humanisterna” och liknande intoleranta grupper överbetonar religionernas roll. Kanske för att de vill rekrytera bland främlingsrädda människor?

  2. Det lär knappast gå att slå ihop imam- och prästutbildningarna. Det rör sig trots allt om två olika religioner och värderingssystem. Att staten står för teologiutbildning beror i huvudsak på att Svenska kyrkan valt att ha en teologie kandidatexamen som grund för prästutbildningen. Jag vet inte om något annat samfund gör så även om någon säkert använder delar av utbildningen på något sätt. Inget hindrar heller Svenska kyrkan att ändra på detta när de vill och de behöver inte fråga staten om lov.

    Denna debatt får mig istället att undra om vi inte har yttrandefrihet i vårt land. Varför får inte muslimer ha avvikande åsikter om månggifte? Givetvis borde de ha dem öppet så det går att debattera med dem, men problemet är inte att ha åsikter vars genomförande idag inte är lagligt. Vem som helst måste få anse att lagarna ska ändras – och det gör ju många svenskar också.

    Lite svårare att acceptera när det gäller kvinnosyn kanske, men i princip bör åsikterna även där få finnas om man är öppen med dem. Följer man sedan inte lagen som den är skriven nu riskerar man förstås att lagföras – men själva råden var i sig knappast olagliga.

    • Sven: Bra poäng angående åsiktsfrihet. Imamer kan gärna uttrycka åsikter om att månggifte borde vara tillåtet och argumentera för varför, sedan får de se till att inte bryta mot existerande lagar så länge dessa lagar finns. Jag har också hört svenskar uttrycka åsikter eller spekulationer om att månggifte borde vara tillåtet, och då är det ingen som reagerar — bara för att det då inte förknippas med islam. Ytterligare ett exempel på hur fördomar och islamofobi blåser upp en egentligen ganska lufttom debattballong.

      Sedan är jag inte säker på att imam- och prästutbildning inte skulle kunna samsas sida vid sida, p.g.a. olika värderingssystem. Delen med teologiutbildning skulle inte bli några problem eftersom de redan är neutrala och allmänt hållna angående världsreligionerna. De pastoralteologiska kurserna kan sedan reformeras så att det blir möjligt att välja delkurser som är anpassade för blivande kristna präster, imamer, rabbiner o.s.v.

      • Men möjligheten finns ju redan. Vem som helst får ju söka utbildning till teologie kandidat och vem som helst får ju kräva en viss utbildning för en anställning. Självsäkra pastorautbildningem sköts ju av kyrkan självt och då så klart bara av präster.

      • per: Det fungerar ju inte riktigt så.

  3. Nej men hur fungerar det då ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s