NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

När självklarheter är självklara

Alla ni som försmäktar i de postmodernistiska dimmorna, låt mig ge ett exempel på en sanning som inte kan och inte behöver betjafsas eller ifrågasättas: Du och jag är helt enkelt överens om att det bara finns en måne på natthimlen, och en sol på dagshimlen. Den som låtsas inte förstå att jag här med måne syftar på den måne vi alla ser utan teleskop på natthimlen (den givna postmodernistiska invändningen) sysslar med hyckleri medvetet eller omedvetet.

Kort sagt, jag kan utan problem avgöra att du uppfattar vissa saker på exakt samma sätt som jag. Allt annat är en intellektuell idiotdiskussion.

Alltså, min gode vän: Vi kommer inte ifrån att vissa uppfattningar är självklara människor emellan, och utan dessa självklarheter skulle vi inte kunna kommunicera. Alla vet faktiskt vad man syftar på, när man säger ”solen” eller ”månen”, eller när man säger att ”Jorden är rund”. Att vi alla sedan vet att Jorden egentligen inte alls är perfekt klotrund utan mer knölig och tillplattad, förändrar inte vår förståelse för påpekandet. Vi vet också båda vad antalet tre innebär. Annars kommer du att lära dig det när du lär dig grundskolematematik.

Detta är inte någon analys av eller förklaring till varför vissa påpekanden är självklara, men det visar tydligt att vissa påpekanden är det. Resonemanget kan kokas ned till detta konstaterande: Hur kommer det sig att jag kan veta så oerhört väl hur du tänker och uppfattar vissa saker? Därför att dessa saker är självklara.

/ Rickard Berghorn

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “När självklarheter är självklara

  1. Men hade du inte kunnat spetsa till det här lite mer? Jag tror inte så många ifrågasätter just orden ”sol” och ”måne”, men kanske däremot ”Öst” (öst om vaddå?) eller ”kapital” eller ”konst”, eller för all del ”klass”, ”utbildning”, ”heder”, ”lidande” och ”kärlek”. De två sistnämnda ordens definitioner skiljer sig exempelvis markant i ett buddhistiskt respektive kristet språkbruk. Med risk för att låta docerande så vill jag påminna om att vi lever i kölvattnet av 1900-talet, ett sekel då många laddade ord omvärderades och ifrågasattes, och då syftar jag inte på så konkreta ord som sol och måne är. Jag kanske bara märker ord, men jag får ändå en känsla av att du har missat något väsentligt i sammanhanget. Så vitt jag vet har inte något av de senaste tusen årens alla krig handlat om delade uppfattningar om betydelsen av orden sol och måne, men däremot om en hel del andra ord och begrepp. Gud kanske?

    • Hej Ludvig/Bertil: Jag har haft alltför många diskussioner med postmodernister och relativister angående solen, månen och liknande begrepp, att jag kan säga att mina exempel är mycket bra. Väderstreck är inte heller någon som helst gåta; jag skulle vilja se den sjökapten eller orienterare som ute i vida världen skulle följa filosofens exempel och ifrågasätta kartan och kompassens giltighet… När jag talar om öst, väst, nord och syd med någon annan, är det en kunskap och självklarhet i överensstämmelse med solen och månen.

      I övrigt förstår jag inte vart du vill komma. Naturligtvis finns det begrepp som är betydligt mer subjektiva än de exempel jag givit. I Parmenides, Nietzsches och Wittgensteins efterföljd stirrar sig postmodernisten blind på allt som är eller kan tänkas vara oklart och osäkert, och går vilse bland träden i jakten på skogen; men allt är verkligen inte osäkert och världen är inte en dimma. Större delen av den dimma som postmodernisten ser är den förvirring h*n skapat i sitt eget huvud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s