NYMODERNISM

Blogg om vetenskap och kultur

Archive for the category “Politik”

Rumpbilder De Luxe

Japp, nu är det dags att ännu en gång påpeka det förnumstiga ”Ytttrandefrihet hördudu!” och vifta med vet hut-fingret. Denna gång mot kulturellt efterblivna och överkänsliga buddister, som inte begriper att västerlänningar måste ha full frihet att bespotta och bepinka saker efter behag. Dessutom är ju detta inget annat än religionskritik. (Jodå, det kan man alltid hävda bara man vill. Ty allt kan ju påstås när en speciell form av lögnaktighet — tjafsstrategin — praktiseras, och den strategin går på högtryck när detta ämne ”diskuteras”.) Stackars flickor, SvD 7/2 2015:

Två amerikanska systrar har gripits i Kambodja sedan de tagit lättklädda bilder av varandra inuti ett av templen i världsarvet Angkor Wat. Det är andra gången på två veckor som turister gripits utan kläder. Förra veckan slängdes tre franska turister ur landet efter att de fotat varandra nakna i ett annat tempel.

De två systrarna, 20 och 22 år gamla, ska nu förhöras sedan de ”dragit ner byxorna och tagit bilder på sina stjärtar”. Det är oklart vilket straff som de riskerar.

— Kanske vet de inte att Angkor är en helig plats. Men deras olämpliga aktiviteter påverkar platsens helgd, säger Chau Sun Kerya, talesperson för myndigheten som sköter Angkor.

Till yttermera visso kan man säkert påstå att rumpbilderna är en konstnärlig performance, och då finns det ju överhuvudtaget inte längre något att invända. Konstens frihet — Yttrandefriheten i sin prydno — är ju helig, även om det så innebär att antasta småbarn sexuellt. Allt i den fundamentalistiska Yttrandefrihetens namn.

/ Rickard Berghorn

Världens bästa karikatyrtävling!

Nu när yttrandefrihet är det finaste som någonsin existerat, speciellt när den används för att i ord och bild pissa på muslimer och Muhammed, här ett förslag till tidernas satirtävling. Den ger garanterat upphov till upprörda känslor och världsomspännande publicitet; och kritiken kan ju sedan i vanlig ordning bemötas med det förnumstiga påpekandet ”Yttrandefrihet hördudu!” och att man viftar med vet hut-fingret.

New York Times röstar helt enkelt fram bästa och mest vulgära negerkarikatyrer av moderna levande afroamerikaner inom politik, film, litteratur och musik. Lämpligen använder man också flitigt ordet ”nigger” i sammanhanget. Detta är nämligen mycket angeläget att göra, just för att afroamerikaner är så hyperkänsliga mot sådant — och alla andra måste ju ha sin Yttrandefrihet, eller hur?

Vill det sig riktigt bra — och möjligheten är överhängande — kommer det att bli snygga upplopp i hela USA och förmodligen också ett och annat mord på tecknarna i fråga. Så mycket större skäl att fortsätta försvara Yttrandefriheten, alltså, och publicera ännu en runda negerkarikatyrer. Bara för den goda sakens skull.

Också överkänsliga afroamerikaner ska minsann lära sig hur vackert och fint detta med Yttrandefrihet är, inte bara överkänsliga muslimer. Och för den delen behöver även överkänsliga judar göra samma lärospån (där man har hela den historiska traditionen av judekarikatyrer att luta sig emot — vart tog alla dessa vägen, och varför?). Och medan man är varm i kläderna och håller på att utveckla karikatyrtävlingen till en global angelägenhet som inbegriper alla etniciteter, kan man lika gärna passa på att också pinka ymnigt på skåningar, homosexuella, Sci-Fi-nördar samt kränkta vita män och kränkta vita feminister.

Fråga bara en sådan utsökt fåntratt som Dan Park om ni tvivlar på idén, ni vet ”konstnären” som prompt anser sig ha rätt att orsaka våldsamt upplopp och trakassera mörkhyade blott på grund av sin fina Yttrandefrihet. Därför försvaras han naturligtvis också ivrigt av sin likaledes förvirrade polare Lars Vilks (när denne Vilks inte är upptagen med att hyllas av counter-jihadister och andra breivikare i New York, dit han älskar att resa för ryggdunkningar i rätt sällskap).

Lasse Vilks var nästan bortglömd ett tag eftersom han blivit en nationell pinsamhet. Men välkommen in i stugvärmen igen, herr professor!

/ Rickard Berghorn

Obamas Sverigebesök i ett nötskal

Swoooosh sade det, och nu är det redan en vecka sedan det hände. Kommer Sverige någonsin att bli sig likt?

/ Rickard

Dagen då skitproppen släppte

Igår släppte plötsligt den svenska skitproppen, och i synnerhet SvD fylldes av kritiska artiklar och krönikor mot krigshetsen (här, här, här och Johan Hakelius i AB här). Cameron i England förlorade dessutom sitt stöd på hemmaplan mot inblandning i attacken, varför USA nu mycket möjligt är berett att agera ensamt. Ganska patetiskt, och skulle blotta Obama för kritik — det blir mer och mer tydligt att han håller på att försätta sig i samma situation som sin föregångare Bush Jr angående Afghanistan och Irak. Snyggt gjort, Mr Nobelprize Peacemaker.

Idag erkänner också DN motvilligt att en attack mot Syrien är problematisk. Frågan är bara varför speciellt DN ställt sig bakom krigshetsen — eftersom det huvudsakligen var de som hetsade upp drevet mot Julian Assange och hoppas på en gräddfil vid Obamabesöket…?

/ Rickard Berghorn

Utländska tidningar om krigshetsen

Man kan snabbt konstatera att utländska tidningar varit på hugget med att framföra samma kritik och farhågor om USA:s krigshets mot Syrien, som jag gjort här på bloggen — och som i stort sett (men inte helt) lyst med sin frånvaro i svenska tidningar. Lilla Sverige vill inte irritera den store Obama när vårt luftslott till folkhem får storbesök nästa vecka.

Guardian: ”Syria crisis: experts split over western intervention. Some military figures balk at thought of attacks, while others including Tony Blair favour action. […] expert opinion is dramatically divided on how to respond to the use of a weapon of mass destruction.” Länk

Guardian: ”Archbishop of Canterbury urges caution on Syria. Justin Welby says MPs must consider all aspects of ‘delicate and dangerous situation'” Länk

Guardian: ”MPs and Syria: in the shadow of IraqLänk

YouGov (för Sunday Times): ”Send medicine to Syria, not guns or soldiers. The British public is still widely opposed to sending our troops – or even weapons – to Syria” Länk

NY Times: ”Strike on Syria Would Lead to Retaliation on Israel, Iran Warns. Iranian lawmakers and commanders issued stark warnings to the United States and its allies on Tuesday, saying any military strike on Syria would lead to a retaliatory attack on Israel fanned by ‘the flames of outrage.’” Länk

Washington Post: ”Imminent U.S. strike on Syria could draw nation into civil war. An imminent U.S. strike on Syrian government targets in response to the alleged gassing of civilians last week has the potential to draw the United States into the country’s civil war, former U.S. officials said Tuesday, warning that history doesn’t bode well for such limited retaliatory interventions.” Länk

Washington Post: ”Russia says Western attack on Syria would be ‘catastrophic’” Länk

Los Angeles Times: ”Chemical weapons and Syria: How do you deter a desperate despot?” Länk

Los Angeles Times: ”Syria chemical weapons response poses major test for Obama. Obama, who before taking office vowed to end the foreign policies of Bush, is now wrestling with some of the same moral and legal realities.” Länk

Det finns mer, mycket mer. Men detta räcker här och nu.

/ Rickard Berghorn

Beviset som inte är ett bevis

Då vaknar man upp till ännu en deprimerande dag av krigshets. Både DN och SvD rapporterar — av någon anledning helt okritiskt [se not] — Joe Bidens ”bevis” om att Assadregimen var ansvarig för gasattacken i Damaskus 21 augusti.  Är det svenskt rövslickeri som tar ut sin rätt, nu när politiker och medier stjärnögt emotser ett statsbesök av den store Obama, som inte lyckats leva upp till knappt några av de förväntningar som gav honom Nobels fredspris i naivt förskott? Till och med amerikanska journalister är mer kritiska mot Joe Bidens ”bevis”. Citat från Foreign Policys The Cable, som först publicerade uppgifterna och som DN och SvD refererar och hänvisar till:

Last Wednesday, in the hours after a horrific chemical attack east of Damascus, an official at the Syrian Ministry of Defense exchanged panicked phone calls with a leader of a chemical weapons unit, demanding answers for a nerve agent strike that killed more than 1,000 people. Those conversations were overheard by U.S. intelligence services, The Cable has learned. And that is the major reason why American officials now say they’re certain that the attacks were the work of the Bashar al-Assad regime — and why the U.S. military is likely to attack that regime in a matter of days.

But the intercept raises questions about culpability for the chemical massacre, even as it answers others: Was the attack on Aug. 21 the work of a Syrian officer overstepping his bounds? Or was the strike explicitly directed by senior members of the Assad regime? ”It’s unclear where control lies,” one U.S. intelligence official told The Cable. ”Is there just some sort of general blessing to use these things? Or are there explicit orders for each attack?”

Nor are U.S. analysts sure of the Syrian military’s rationale for launching the strike — if it had a rationale at all. Perhaps it was a lone general putting a long-standing battle plan in motion; perhaps it was a miscalculation by the Assad government. Whatever the reason, the attack has triggered worldwide outrage, and put the Obama administration on the brink of launching a strike of its own in Syria.

Men DN och SvD har kanske inte ens läst sin egna källa? Kompetens är inte heller något som utmärker svensk journalistkår; och inkompetens och opportunism (finare ord för rövslickeri) är ofta två sidor av samma mynt.

NOTERING: Sedan denna bloggning publicerades har i alla fall SvD uppdaterat sina artiklar och håller en mer nyanserad ton. Men det skulle man givetvis ha gjort från början.

/ Rickard Berghorn

Vår absurda värld

Den som fortfarande vill gå omkring och tro att världsläget inte är allvarligare än på mycket, mycket länge, här ett tips på läsning: Obama, Syrien och Egypten av SvD:s utrikeskorre Karin Henriksson.

Läget i både Syrien och Egypten är explosivt, och det finns inga garantier för att en inblandning från USA styr upp någonting i denna region, bl.a. med tanke på alla missbedömningar och felaktiga satsningar som USA redan gjort. Och kom igen, amerikanarna har större delen av den muslimska världen emot sig. Betänk dessutom att Irans vän och samarbetspartner Nordkorea tidigare i år gjorde det salongsfähigt i internationella konflikter att hota med kärnvapenkrig, och man får en mycket oroande helhetsbild. (Fast här uppe i tryggan Nord kanske vi kan släppa lös några fler rasistiska fåntrattar vid namn Lars Vilks och Jyllands-Postens karikatyrarmé, samt radikalfeminister att grisa runt i moskéer? Det ska ju på något sätt lugna ner spänningarna, och allt är ju svartvitt och, öh… yttrandefrihet, typ.)

Människan är en absurd varelse. I stort sett icke-existerande hot mot mänskligheten som global uppvärmning och överbefolkning slås upp stort i media och leder till internationella stormöten, och opinionsbildare koketterar kollektivt med att förfasa sig för framtiden. Men verkliga hot mot världsordningen blundar man för bakom världsvida skygglappar, eller är inte ens medvetna om dem. Men så är också det ena bara politik, propaganda och spel för gallerierna, medan det andra är önsketänkande — eftersom verkligheten skrämmer.

TILLÄGG: Läs gärna också denna krönika från Jerusalem Post 22/8: The Blurry Line Between Syria’s War and the Violence in Egypt. Läs också om Rysslands varningar och relaterat [1], [2], [3], [4], [5], [6], [7], [8], [9]. Och naturligtvis blir vi försäkrade om att en eventuell attack bara ska vara snabb, effektiv och kortvarig — som varje gång tidigare när striderna dragit ut över år.

/ Rickard Berghorn

Pojkar allt sämre i skolan

I tidningarna idag:

Skillnaden mellan tjejernas och killarnas slutbetyg ökar, konstaterar Skolverket. Allt färre killar blir behöriga till gymnasieskolan, medan det motsatta gäller tjejerna. Både företrädare för Skolverket och flera politiker är oroliga över utvecklingen.

I dag publicerade Skolverket niondeklassarnas betygsresultat från i våras, nedbrutet på kommun- och skolnivå. I våras var tjejernas genomsnittliga meritvärde 223,8. Killarnas var 199,5.

Detta kommer givetvis att från feministiskt håll vinklas som så att flickor/kvinnor är bra människor, medan pojkar/män bara är ett elände för samhället och sig själva (fast bara underförstått — att man egentligen menar detta låter för illa för att uttalas i klartext).

Men det finns en mycket enkel förklaring till varför pojkar i genomsnitt är sämre än tjejer i skolan, och att pojkar ändå når högre inom utbildningsväsendet och samhället: ”Patriarkatet” är inte först och främst intresserade av att förtrycka kvinnor, utan andra män som kan hota deras ställning. När väl andra män är utsorterade — helst redan i grundskolan och gymnasiet, vilket alltså märks i bl.a. betygen — kan man ta upp tävlingen med kvinnor, bland annat genom att enligt klassisk könsrollsmall utge sig för att vara kvinnornas ädla beskyddare (idag ofta detsamma som att utge sig för att vara manlig feminist). Det enda som förändras är retoriken, inte strukturen.

Men detta är också en analys som inte kan diskuteras i Sverige 2013. Och tills debattklimatet lättar upp kommer pojkarna som förtrycker andra pojkar och landets fundamentalistiska feminister att fortsätta hjälpas åt med att förklara hur värdelösa de utslagna pojkarna är. Alltså kommer vi också att få se allt större klyftor mellan pojkars och flickors prestationer i grundskolan. Alltfler kommer att skippa gymnasiet, börja dricka och knarka, ägna sig åt kriminalitet, leva ensamma och bli psykiskt och fysiskt sjuka. Samt dö i förtid.

Snyggt gjort, feministtöntar.

/ Rickard Berghorn

90% av Egyptens kvinnor är könsstympade?

Avdelningen ”Alarmism och moderna myter”. Igår gaggade filosofen och debattören Tõnis Tõnisson följande i en statusuppdatering på Facebook:

90% av Egyptens kvinnor är könsstympade. Om detta är ”revolutionärerna” tysta. En lemlästande kultur förtjänar knappast beteckningen ”samhälle”. Det är snarare ett tortyrläger, där den manliga halvan tjänstgör som lägervakter (och vars kvinnliga bödlar utför dåden). Så länge Egyptens kvinnoförtryck fortsätter att stympa, vanställa och invalidisera hälften av befolkningen, så länge är alla egyptiska ”revolutioner” ointressanta.

”Revolutionärerna” som åsyftas är uppenbarligen svenska feminister. Eftersom Tõnisson står med en klumpfot bland Humanisterna var det förstås genast några kommentatorer som började vånda sig över hemska muslimer och sharialagar, trots att kvinnlig könsstympning inte är en specifik muslimsk sedvänja. Jag själv tog som vanligt och googlade fram reda fakta, eftersom jag struntar i alarmism och lögnaktig propaganda.

Det visade sig att uppgiften om 90% könsstympade egyptiska kvinnor var vida spridd över nätet och till och med hade rapporterats av media och nyhetsbyråer. Som referens anges i allmänhet en studie och rapport från WHO år 2008: Prevalence of Female Genital Cutting Among Egyptian Girls.

Men den som läser studien i sig märker att WHO inte står bakom denna siffra. Där kan man istället läsa detta, förvisso allvarligt nog:

The total number of females interviewed was 38 816. The prevalence of FGC [Female Genital Cutting] among schoolgirls was 50.3%. The prevalence of FGC was 46.2% in government urban schools, 9.2% in private urban schools and 61.7% in rural schools. Educational levels of mother and father were negatively associated with FGC (P < 0.001). The mean age of the time of FGC was 10.1 ± 2.3 years.

[…]

Most of the girls and women who have undergone FGC live in 28 African countries, although some live in Asia and the Middle East. They are also present in Australia, Canada, Europe and the USA, primarily among immigrants from these countries. Due to international migration, FGC has become an issue of increasing concern in host countries. The prevalence of FGC is quite high in most African countries. In Nigeria, the prevalence of FGC in 2004 ranged between 23.3% and 45.2%. The highest rates of more than 90% were found in Djibouti, Eritrea, Mali and Somalia.

Här måste man nämna att studien inledningsvis refererar några nationella studier från Egypten som påstås visa att hela 94,6-97% av gifta egyptiska kvinnor är könsstympade, men det är uppenbart att WHO inte ställer sig bakom de siffrorna. Könsstympning utförs på flickor strax innan puberteten, och alltså kan det inte vara någon betydande skillnad mellan de flickor som WHO haft som underlag och vuxna egyptiska kvinnor. Förmodligen producerades de alarmistiska studierna från Egypten som ett led i en politisk kampanj att förbjuda könsstympning; en lag som infördes i Egypten 2008.

Korttänkta dårar hävdar nu att jag är cynisk och förringar den stora mängd egyptiska flickor som ändå blir könsstympade; 50% är trots allt en alarmerande siffra. Visst är jag cynisk i så motto att jag kräver korrekta siffror och inte lögnaktig propaganda, men jag hävdar också att det egentligen är de som känner att de måste ljuga och överdriva som inte litar på att verkligheten i sig är allvarlig nog. I själva verket motarbetar propagandamakarna sin egen trovärdighet, såväl här som i andra alarmistiska sammanhang.

/ Rickard Berghorn

Olle Häggström och konsten att ljuga som en borstbindare

Här är ännu ett exempel på en skeptisk storlögnare: matematikprofessorn Olle Häggström. Också han har starka kopplingar till Uppsalainitiativet, har suttit i Humanisternas styrelse och har ett nära samarbete med föreningen Vetenskap och Folkbildning. Han är också känd som en osedvanligt slaskig debattör, alltid snar med hätska personangrepp.

Genomgående i Olle Häggströms retorik är att spela grovt och auktoritärt på sin professorstitel. Därmed ger han sken av att tala absolut sanning och vara en sanningens vita riddare, när saken tvärtom är den att han talar absolut osanning. Ökänd är hans motbjudande smutskastning av ”klimatskeptikern” Lars Bern i artikeln Klimatdebatten och Lars Berns förlorade heder.

Bern är teknologie doktor och ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, och före detta ledamot av Kungl. Vetenskapsakademiens miljökommitté; men i Häggströms beskrivning blir han till bara ”industridirektör”. Efter en lång rad mycket grova påhopp och tomma påståenden om Berns ”ohederlighet” och ”lögnaktighet”, ger Häggström ett exempel på denna påstådda lögnaktighet, men undviker talande nog att ge några som helst länkar som referenser. Häggström låtsas referera en debatt i Svenska Dagbladet och skriver:

Lars Bern påstår den 23/11, som ett led i sina försök att hävda att den globala uppvärmningen stannat av, att oktober 2008 var ”en av de kallaste” oktobermånaderna på 115 år. Då Johan Kleman m.fl (26/11) påpekar att oktober 2008 i själva verket var en av de fem-sex varmaste under denna tidsperiod, så svarar Bern (26/11) med något för honom så ovanligt som en källhänvisning. Det visar sig att han hämtat sin uppgift från en debattartikel i Daily Telegraph den 16/11 – så djup var alltså Berns ”djupdykning i aktuell klimatforskning”! Den som bemödar sig om att kolla Daily Telegraph-artikeln finner att den hänvisar till data som placerar oktober 2008 på 70:e plats av 114 i ifrågavarande värmeliga (”en av de kallaste”?). Och till råga på allt handlar dessa data inte om några globala medeltemperaturer, utan enbart om USA.

Problemet är förstås att Häggströms referat av debatten är direkt falsk. Men vem kollar upp källor när en auktoritär professor talar om hur saker och ting ska uppfattas?

Jag tog på egen hand och letade upp alla artiklar som Häggström inte vågade länka till, och artiklarna i SvD är dessa: #1, #2, #3. ”Debattartikeln” i Daily Telegraph är denna kolumn av Christopher Booker, som i sig anger källor och data: The World Has Never Seen Such A Freezing Cold. Lars Bern fick några detaljer om bakfoten, men överlag motsvarar Bookers kolumn det Bern hävdade i SvD-debatten — och här ser man hur Häggström förvränger, förfalskar och ljuger om vad som verkligen skrevs och påpekades:

A surreal scientific blunder last week raised a huge question mark about the temperature records that underpin the worldwide alarm over global warming. On Monday, Nasa’s Goddard Institute for Space Studies (GISS), which is run by Al Gore’s chief scientific ally, Dr James Hansen, and is one of four bodies responsible for monitoring global temperatures, announced that last month was the hottest October on record.

This was startling. Across the world there were reports of unseasonal snow and plummeting temperatures last month, from the American Great Plains to China, and from the Alps to New Zealand. China’s official news agency reported that Tibet had suffered its ”worst snowstorm ever”. In the US, the National Oceanic and Atmospheric Administration registered 63 local snowfall records and 115 lowest-ever temperatures for the month, and ranked it as only the 70th-warmest October in 114 years.

So what explained the anomaly? GISS’s computerised temperature maps seemed to show readings across a large part of Russia had been up to 10 degrees higher than normal. But when expert readers of the two leading warming-sceptic blogs, Watts Up With That and Climate Audit, began detailed analysis of the GISS data they made an astonishing discovery. The reason for the freak figures was that scores of temperature records from Russia and elsewhere were not based on October readings at all. Figures from the previous month had simply been carried over and repeated two months running.

The error was so glaring that when it was reported on the two blogs – run by the US meteorologist Anthony Watts and Steve McIntyre, the Canadian computer analyst who won fame for his expert debunking of the notorious ”hockey stick” graph – GISS began hastily revising its figures. This only made the confusion worse because, to compensate for the lowered temperatures in Russia, GISS claimed to have discovered a new ”hotspot” in the Arctic – in a month when satellite images were showing Arctic sea-ice recovering so fast from its summer melt that three weeks ago it was 30 per cent more extensive than at the same time last year.

Här ska nämnas att det faktiskt inte ens är denna kolumn av Booker som Bern refererar till, vad än Häggström påstår; Bern hänvisar i själva verket till en publicering 20/11, som inte finns på nätet men uppenbarligen behandlade samma sak, antagligen en uppföljningsartikel till denna.

Vid jul 2011 beskrev Olle Häggström på sin blogg en annan klimatskeptiker som ”Östergötlands största svin”. Den enda som förtjänar epitetet svin i klimatdebatten är dock slaskprofessor Häggström själv.

/ Rickard Berghorn

Post Navigation