Boken är död — leve laptopen!

En gång i tiden var jag också mycket orolig över datorteknikens utveckling visavi boken och det tryckta ordet. Farhågorna har kommit grundligt på skam, även om det inte talas särskilt mycket om det (goda nyheter är aldrig populära) — som det är nu befinner sig litterturen och bokutgivningen i en guldålder. Och detta mycket på grund av just datortekniken: nya hjälpmedel för utgivaren och billiga tryckmetoder samt internetförsäljning. Genom Amazon och Bokus kan man beställa även de mest udda och marginaliserade böcker snabbare, billigare och smidigare än det någonsin varit genom ortens bokaffär.

Litterturen kommer att klara sig, men hur är det med den tryckta boken? Kommer den att ersättas med något slags elektronisk bok?

Fast den finns ju redan, praktiskt taget. Slog det mig häromdan. I ett halvår nu har jag haft min laptop med mobilt bredband; nästan alltid tillhands i väskan på bussar, tåg, kaféer och i sängen innan jag somnar. Med mig har jag inte bara hela internet att skrolla igenom och läsa, utan också mina 100 favoritfilmer, en samling pdf-böcker och egna och andras dokument från 15 år tillbaka. Jag har banne mig sällan läst lika mycket som jag gjort detta halvår — samtidigt som jag aldrig läst färre böcker (i själva verket bara en enda av Paul Davies, på Varbergs bibliotek). Hur nödvändiga är tryckta böcker och tryckta tidningar då?

Det är kanske lite bökigare att krypa ihop i favoritfåtöljen eller natta sig i sängen med en laptop, men knappast mycket mer; det är en vanesak. Och i alla händelser uppvägs det av fördelarna. Ännu mer behändiga laptopar kommer säker också efterhand.

Så alltså: Det finns inget behov av något sådant som "elektroniska böcker" eller "elektroniska tidningar". Nu när det finns laptopar.

ANDRA BLOGGAR OM: BÖCKER • LITTERATUR • ELEKTRONISKA BÖCKER • ELEKTRONISKA TIDNINGAR • INTERNET

/ Rickard Berghorn

Två kontroversiella åsikter

JAG TROR

… att medvetandet inte är unikt för människan. Det speciella med den mänskliga hjärnan är en stor kapacitet för abstrakt tänkande och språkbaserade resonemang. Medvetandet kan å andra sidan betraktas som förmågan att uppleva — vår upplevelse av synintryck, smaker, ljud, varmt och kallt vatten över huden, hur hjärnan associerar detta till minnen och andra sinnesintryck. Kort sagt är medvetandet den subjektiva upplevelsen av vår existens.

Därför har vi ingen anledning att tro medvetandet skulle vara unikt för människan. Jag är säker på att vi skulle känna igen oss själva kusligt väl om vi fick förståelse för hur ett annat däggdjur — en katt, hund, häst eller hjort — upplever sin existens. De har samma upplevelse av hettan från solen och hur vatten svalkar, de känner samma ilska, rädsla och moderskärlek, ett sår ger dem exakt samma smärta. Kanske skulle vi också kunna känna igen många upplevelser hos en reptil eller fisk, även om deras "inre liv" antagligen är mycket mer begränsat.

Nej, jag är inte vegan eller beredd att gå särskilt långt i djurrättsfrågor. Men jag hoppas att inte bara "intelligensen" är en mänsklig egenskap, utan också självmedvetandet. Det skulle dämpa mitt småskavande samvete nästa gång jag sätter kniven i en biff.

*

JAG TROR OCKSÅ

… att medvetandet är en fråga om struktur och dynamik, inte ren neurologi.

Vi skulle känna igen oss väl i andra däggdjur, men kan man tala om medvetande hos alla djur? Kanske — i olika grader. Vissa bakterier och encelliga djur är ljuskänsliga och har en form av smaksinne. Redan det kan ge dem ett slags rudimentärt och mycket, mycket begränsat medvetande. Hur "stort" en organisms medvetande är, beror på hur många intryck den tar emot och kan processa till en existentiell upplevelse. Om man nu bygger vidare på mina tidigare antaganden.

Nu har en ljuskänslig bakterie inget nervsystem, än mindre någon hjärna. Behövs inte det för att ett medvetande ska existera, även ett mycket begränsa sådant? Inte nödvändigtvis. Mer komplexa organismer har utvecklat nervsystem för att på ett effektivt sätt kunna processa den betydligt större mängd intryck de mottar. Bakterien har uppenbarligen inte det behovet för att processa de få intryck den tar emot.

Jag vet att en sådan uppfattning hamnar snubblande nära den gamla tanken om panpsykism. Medvetandet kan betraktas som en egenskap hos (komplex) materia och inte något som föds först i en välutvecklad hjärna.

Det är lätt att rygga undan från den tanken, men jag tror att det i så fall bara beror på en gammal inarbetad fördom och kulturella — ursprungligen religiösa — föreställningar. Men betraktat från ett ateistiskt och materialistiskt perspektiv är det ingen definitiv skillnad mellan "ande och materia" — det kan inte finnas någon motsättning eller väsenskillnad mellan medvetande och fysiska processer.

Låt mig beskriva det så här: Fördomen ligger i att vårt medvetande och tänkande skulle vara något annat än dessa blinda fysiska processer och befinna sig i en egen upphöjd sfär. Vi går med på att ren biokemi och fysik ger upphov till det, men föreställer oss ändå att medvetandet är något väsenskilt; kanske som ett träd i förhållande till marken det vuxit upp ur. Men vad skulle det innebära om det inte alls är så — ifall vårt tänkande, vårt medvetande och våra upplevelser, helt enkelt vi själva, är helt integrerade i dessa fysiska och materiella processer? Tja, fenomenet som uppstår inför våra sinnen kan vara just detta slags abstrakta upplevelsesfär som vi kallar medvetande.* Vi begår misstaget att alltid betrakta den materiella verkligheten som bestående av kalla objekt, när de i själva verket borde kunna beskrivas som både objekt och subjekt. Åtminstone ur det perspektiv där den materiella verkligheten interagerar med sig själv…

Alltså som i den mänskliga hjärnan. Eller kanske till och med i en obetydlig bakteries biokemiska processer. 

— —

* Vår upplevelse av fri vilja kan också bero på det nämnda. Om vårt "jag" är en ren fysisk process borde föränderligheten hos det ena motsvara föränderligheten hos den andra. Jaget flyter med processen och kan alltså inte känna av sina egna deterministiska och kausala begränsningar. På sin höjd kan det bara se i efterhand eller hos andra "jag" vad som styrt en handling.

ANDRA BLOGGAR OM: VETENSKAP • FILOSOFI • NEUROLOGI • PSYKOLOGI • SPEKULATIONER • FRI VILJA • MEDVETANDE • MEDVETANDET

/ Rickard Berghorn