Swedenborg, Poe och multiversum — en svindlande historia

30/9 publicerade Tidningen Kulturen min nya essä med samma rubrik som ovan. Den har också blivit ”Veckans artikel”, vilket ju är bra och trevligt.

Essän bygger på två uppsatser jag skrivit vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Uppsatsen om Edgar Allan Poe och Eureka kan läsas här. Och uppsatsen om Emanuel Swedenborg och Principia rerum naturalium här. Källor till uppgifterna i TK-essän hittas i dem.

Jag är själv mycket nöjd med essän, men den skrevs under tidsnöd och vissa fel har slunkit med. De korrigeras här:

Titeln på Lucretius episka dikt stavas De rerum natura.

Einstein ”bevisade” förstås inte att materia är energi, utan han var den första som lyckades formulera en fungerande teori som visade att det måste vara så. Teorin bevisades sedan experimentellt.

Om William Herschel och On the Construction of the Heavens: Ordet ”superstjärna” är antagligen illa valt, eftersom Herschel hävdade att stjärnorna efterhand kommer att slockna och kollapsa in mot en gigantisk materiaansamling.

Samma korr gäller Erasmus Darwin; han är tydlig med att ingen ”superstjärna” bildas utan att universum kollapsar in mot ett mörkt, kaotiskt centrum. Från The Botanic Garden:

Star after star from Heaven’s high arch shall rush,
Suns sink on suns, and systems systems crush,
Headlong, extinct, to one dark center fall,
And Death and Night and Chaos mingle all!

/ Rickard Berghorn

EDIT: Uppdaterat 30/9 och 2/10.

Svenska staten och imamutbildning

Då har en ny islamkritisk debatt blossat upp efter Uppdrag Gransknings reportage om svenska imamer och deras ofta sunkiga åsikter i frågor om våld inom familjen och månggifte — och i bloggosfärens undervegetation jäser som vanligt hatet och blodtörsten.

Det finns naturligtvis allvarliga problem där muslimska traditioner förhindrar en sund integration i det svenska samhället, och ingen förnekar det (vad än bloggare i muslimfobins fantasiland påstår). Men debatten är tyvärr i viss mån saboterad genom att till stora delar vara annekterad av extremistiska och främlingsfientliga krafter, som inte är intresserade av några konstruktiva lösningar. Den som ärligt och uppriktigt och med äkta integration som mål vill diskutera fram lösningar, hamnar snabbt i obekvämt sällskap med Sverigedemokrater och andra ljusskygga element med samma tendens, som har allt annat än äkta integration i sinnet. När de talar om ”integration” innebär det förstås bara att invandrarnas kultur och traditioner ska raderas ut så att de närmar sig oss svenskar, men invandrare förblir ändå ett problem eftersom ”svenskhet” också är en fråga om utseende och hudfärg. I grunden är egentligen ingen form av integration önskvärt för Sverigedemokrater, eftersom invandring inte är önskvärt och aldrig har varit.

Läste igår en ganska bra artikel i SvD som uppföljning av SVT:s reportage: Avslöjanden välkomnas av imam. Imamen Awad Olwan förespråkar svensk utbildning (d.v.s. under överinseende av högskoleverket) av imamer för att komma tillrätta med problemen. Artikeln nämner att frågan utreddes redan 2009 av statsvetaren Erik Amnå, som avrådde ifrån idén eftersom ”en sådan [utbildning] skulle strida mot åtskillnaden mellan kyrka och stat”.

Nu är detta en sanning med stor modifikation. Staten har fortfarande efter reformen år 2000 sin hand över en stor del av prästutbildningen, eftersom alla blivande präster måste studera teologi på högskolenivå och därtill ett antal s.k. pastoralteologiska kurser, som vägledning mot prästerskapet exempelvis genom praktik. Bara den avslutande delen av utbildningen och själva prästvigningen görs utanför universitet och högskola.

Det behövs inte mycket kreativitet och nytänkande för att inse att dessa högskolekurser kan reformeras för att passa utbildning av alla slags präster — inklusive imamer. Det skulle öppna upp för sund integration och konstruktiva lösningar av kulturkrockar. Islam och andra religioner integreras i det svenska samhället, traditionella uppfattningar som är oacceptabla för majoritetsbefolkningen kan slipas bort, och olika slags religioner kan närma sig varandra med högskolevärlden som knutpunkt.

Och en sådan konstruktiv och förenande strategi för att lösa integrationsproblem gör antagligen Sverigedemokrater mörkrädda. Vilket de gärna kan bli.

EDIT 2012-05-22: Fixade till bättre länk.

/ Rickard Berghorn

Nederlag för Humanisterna

Humanisternas alltmer bisarra ordförande Christer Sturmark anmälde som bekant Helle Klein till Domkapitlet vid Stockholms stift. Som väntat fnös juristerna bort hans hetsiga påståenden om att hon skulle driva ”kampanj mot andra livsåskådningar” (d.v.s. mot Humanisterna). Också humanister får finna sig i att utstå kritik i den offentliga debatten, och att bemöta kritiken med sakliga och sansade motargument. Några adelsprivilegier har man inte, även om man som humanist gärna tycks vilja flyta ovanpå.

Jag har skrivit två artiklar om konlikten för Tidningen Kulturen. Den första artikeln användes i Domkapitlets utredning, och jag kommer därför att få protokollet skickat till mig i dagarna. Om det står något nytt och intressant i det, skriver jag några rader här på bloggen. Min andra artikel finns här.

*  *  *

Sturmark förlorade, men med tanke på hur han betett sig hittills lär ingen bli förvånad över att han idag brett ut sig i diverse forum och försökt ge sken av att nederlaget inte var så stort som det var — och fortsätter upprepa sina lögner.

Han har inte mycket heder kvar i mina ögon, men det är synd att jag nu måste konstatera detsamma om Newsmill. Sturmark har hittills obehindrat kunnat spy galla över Seglora och Klein där, men som akompanjemang till hans artikel idag med rubriken Därför anmälde vi Seglora Smedja till domkapitlet publicerar sajten till och med en gigantisk reklamannons för Sturmarks tidskrift Sans Magasin, som stått i centrum för konflikten (se screenshot nedan). Annonsen upptar hela skärmen när man surfar in på sidan. Detta är säkert ingen slump eftersom redaktören Sakine Madon sympatiserar med Humanisterna.

Tilltaget visar att Newsmill inte bryr sig ett skvatt om pressetiska normer om opartiskhet i denna fråga — sajten har blivit till en reklamplats för Humanisterna och Sturmarks vildvuxna ego.

UPPDAT 2012-05-10: Fixat till texten, lagt till bild.

/ Rickard Berghorn

Humanisterna och den ”moderna inkvisitionen” — ref och kommentarer

Tidningen Kulturen publicerade 2012-05-03 min artikel Humanisterna och den ”moderna inkvisitionen”. Här följer referenserna.

Sturmark beskriver Domkapitlet som en ”modern inkvisition”: [ref]

STURMARKS AVGÅNG
Helle Klein och Seglora har också fått stöd av religionsvetarna Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei, i en analys publicerad i den akademiska tidskriften DIN nr 3-4 2011.

Gerles bok om humanisterna och Sverigedemokraterna: [ref]
Ett av Sturmarks angrepp på Elisabeth Gerle: [ref]
Domkapitlet avslår Gerle-anmälan: [ref]
Ja till livet! antal medlemmar [ref]
Jehovas vittnen, antal medlemmar: [ref]
Norsk-humanisternas medlemsantal: [ref]

UPPDATERING 2012-05-05: Småkorr.

/ Rickard Berghorn

Bra konst och inte

Kasta ett öga på bilden här nedan. Varianter av denna ”satirbild” är populära på nätet för närvarande, där man jämför burkaklädda kvinnor med sopsäckar. Hur reagerar du på bilden?

Versionen jag publicerar här kommer från en postning av Patrik Lindenfors i Humanistbloggen. Därmed blir bilden ännu ett exempel på humanistisk ”religionskritik” i form av islamofobi.

Självklart hävdar personer som Lindenfors att denna bild visar hur islam och muslimska män behandlar kvinnor som sopor, en ”satir” à la Lars Vilks. Men det behövs inte särskilt mycket eftertanke för att inse att den samtidigt också förnedrar offret i sammanhanget — den degraderar och avhumaniserar muslimska kvinnor. Föreställ er själva hur fel det skulle bli om man satiriserade nazisternas världsbild genom att sprida antisemitiska karikatyrer på judar som äter ariska spädbarn. Eller satiriserade  Breiviks världsbild genom att beskriva offren på Utöya som slibbiga och flummiga multikulturalister som har gruppsex med afrikaner.

Det som ligger bakom bilden är inte en humanitär omtanke om muslimska kvinnor, utan bara en vilja (medveten eller omedveten) att degradera islam och muslimer i allmänhet. Speciellt som burkadebatten i sig är en tom ballong uppblåst av islamofobi: burka är inget stort samhällsproblem, eftersom mycket få muslimska kvinnor bär det. Lindenfors borde ha känt i ryggmärgen att det är någon skriande fel med ”satiren”.

Och om någon nu börjar tjafsa om ”konstens frihet” och ”yttrandefrihet” i kommentarsfältet, som om det skulle ha någonting alls med min kritik att göra, tar jag personligen tramspellen i örat. Debatten är redan fördummad nog.

*  *  *

Vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gjorde ett tappert försök att moralisera om ”konstens frihet”, när hon skrattande hade skurit upp och ätit av tårtan som föreställde en skrikande, könsstympad kvinna av sorten negerkarikatyr. Men tacksamt nog blev det inte mycket av den skendebatten.

Nu ska jag klargöra att jag anser att kulturministern föll offer för en mycket intressant och tankeväckande installation. Problemet är inte att konstverket skulle vara dåligt, utan att personer som Liljeroth inte insåg syftet: att dra ner byxorna på publikens fördomar. Det var helt enkelt inte nödvändigt av kulturministern att skära i tårtan, och i alla händelser borde ingen ha skrattat åt situationen. Avsikten med installationen var just att väcka obekväma insikter och tankar om vårt förhållande till Afrika och svarta människor. Det skulle vara helt korrekt ifall kulturministern hade avstått från att äta av tårtan, om man nu verkligen står upp för de antirasistiska värderingar som vi västerlänningar numera påstår oss ha.

Kulturministern gick i fällan, och hon smaskade gott och leende på sin blodröda tårtbit medan den svarta karikatyrkvinnan skrek av smärta i bakgrunden. Kommer hon att be om ursäkt för sin naivitet? Säkert inte.

*  *  *

Men vad är det då för skillnad mellan att likna muslimska kvinnor vid sopsäckar, och att göra en tårta i form av en karikatyr av en afrikansk kvinna? Borde inte båda vara exempel på hur man dehumaniserar offret?

Nope. I tårtinstallationen är det vi själva som är förövarna, och vi inbjuds att bearbeta våra eventuella fördomar. Här finns också ett gällt skrik av smärta som gör att vi förstår att det finns en människa under schablonerna. Avsikten med konstverket är, kort sagt, att vi ska konfrontera våra egna obekväma sidor. Sopsäcksbilden på den burkaklädda kvinnan har inte den funktionen; vi inbjuds till att hata förövaren (islam och muslimska män) och förakta den muslimska kvinnan. Något som antyder människan under burkan finns inte heller, utan tvärtom associeras människan under burkan med skräpet i soppåsarna.

/ Rickard Berghorn

Börje Peratt stormar vidare

Vår bekanting Börje Peratt har i dagarna blivit förtjust i psykiatriska diagnoser, och då speciellt att beskriva humanister och VoFare som psykopater (ex 1, ex 2). Citat:

Psykopati driver den rigida antihumanismen så att gängse föreställningar konserveras. Detta har tidigare varit  religionens område. Idag är det ateisterna inom sina antihumanistiska organisationer som för motsvarade repressiv politik.

”Antihumanism” är Peratts benämning på sekulära humanister, det vill säga Sturmark och rörelsen han tillhör. Han uppfann ordet förra året och visste inte att det redan hade använts av filosofen Louis Althusser för att beskriva marxistisk humanism (vilket jag visade honom i ett mail 2012-01-11), men det gör inte benämningen bättre. Antihumanism borde snarare ersättas med pseudohumanism eller kvasihumanism. På motsvarande sätt är ordet pseudoskepticism bättre än Peratts missbildning ”pseudiker” för samma sak. Peratt gillar att mynta nya ord, men något språköra i topptrim har han inte. Hur kan man till exempel knåpa ihop ordet succébo på livets urkraft, som han anser sig ha upptäckt?

Mig beskrev Peratt som narcissistiskt personlighetsstörd nyligen. Han hade just skrivit sin första ”klimatskeptiska” artikel, antagligen i ett försök att flirta in sig hos Stockholmsinitiativet (som ogillar VoF). När hans artikel började diskuteras på Facebook påpekade jag hur grovt Peratt brukar slarva med fakta och att hans trovärdighet är mycket låg. Några styrelseledamöter i Stockholmsinitiativet aktiverade sig då och visade att Peratt fått sina fakta om bakfoten i artikeln. Allt detta gjorde honom mycket bitter på mig — jag blev kallad huligan, omdömeslös och narcissistiskt personlighetsstörd. Och när diskussionstråden på Facebook följdriktigt nog raderades gick han vidare till att skriva en bloggartikel om händelsen och min förmodade psykiatriska diagnos. Det hedrar honom dock att han nu tagit bort sin bloggning. (I alla fall hittar jag den inte längre — rätta mig om jag har fel.)

Jag kan lugna Peratt med att jag själv är klimatskeptiker. Ingen som är ärlig mot sig själv kan förneka att miljö- och klimatdebatten på många sätt är grovt överdriven och propagandistisk; all nyansering och kritik är bannlyst, eftersom debatten är huvudsakligen politiskt och inte vetenskapligt grundad. Men debatten från klimatskeptiskt håll tjänar ingenting på att föras oseriöst och osakligt. Som sagt, alla vänner är inte bra vänner.

TILLÄGG 2012-04-23: Jag ser nu att Peratt har skrivit om texten på den första länken, och bytt ut ”psykopati” mot ”politisk korrekthet”. Jag får nog börja använda web archive för viktiga länkar framöver. Hur som helst bra att Peratt inser vissa av sina övertramp.

TILLÄGG 2013-06-11: Märker att ”skeptikern” John Houdi (vetenskapligt obildad, och en gång i tiden smått Sverigekänd som trollkarl) länkar till denna bloggning som stöd för sin egen oseriösa hets- och hatjakt mot Börje Peratt, där Houdi gör sitt bästa för att infektera debatten ytterligare och få nya möjligheter till grov mobbing. Två fnoskpellar går inte ett rätt, och Houdi har tyvärr tagit på sig rollen som skeptikerrörelsens lögnaktiga debattgris n:o 1 sedan Garvarn 2010 började skämmas för sin egen existens och gav upp. Jag deltar varken i Peratts eller Houdis svinerier.

/ Rickard Berghorn

Alla vänner är inte bra vänner

Det nämns inte i min senaste artikel hos Tidningen Kulturen, men humanist-debatten i Svenska Dagbladet bestod egentligen av fem debattinlägg, inte bara de fyra  jag refererade till. Det femte inlägget var så absurt att det inte går att ta på allvar, och författades av journalisten Börje Peratt. Hans artikel hade ursprungligen rubriken ”Sturmark har byggt upp en huliganrörelse”, men i nätversionen ändrades det snart till Fullt möjligt förena tro och vetenskap. Avslutningen borde bli en klassiker i genren ”omedveten humor”:

Verksamheten exemplifieras av en väldokumenterad elakartad aggressiv intolerans. I kampanjen mot vaccininformationssajten Vaccin.me ger man gåvobrev i andras namn med texter som ”Jag vill döda 20 barn i afrika”. Det är polisanmält. Man har duperat bidragsgivare som Ungdomsstyrelsen och fått stöd för att bygga upp ungdomsorganisation. Detta har lett till en huliganrörelse som kommer i horder och attackerar enskilda. Sturmark uppmanar till och med till spioneri på troende och att man ska besöka sammankomster och filma dem som går dit. Hans egna ”studiebesök” finns på hans hemsida.

Uppgiften om gåvobreven med texten ”Jag vill döda 20 barn i Afrika” kommer härifrån, och där framgår att det var en enskild person som skrev och skickade de osmakliga texterna, inte Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning. De övriga grova anklagelserna i citatet behöver inte kommenteras.

*  *  *

Börje Peratt (född 1949) är en journalist och författare, som på äldre dagar gått vilse i New Age-skogen. (Nu i dagarna fick jag veta att han bland annat säger sig ha upptäckt medvetandets och livets grundkraft, som han kallar — succébo.)  I januari i år kontaktade han mig eftersom han hade planer på att skapa en motförening till Humanisterna och behövde moraliskt och intellektuellt stöd. Jag drog mig dock ur på ett tidigt stadium när jag förstod vartåt det barkade, och mycket riktigt blev föreningen Humanism & Kunskap ett skämt redan när den grundades. Dock hann Peratt med att knycka min research om Humanisternas historia till några virriga debattartiklar på Sourze (där han dessutom missförstod och övertolkade det mesta jag forskat fram).

Allt detta bekymrar mig främst för att Peratt saboterar debatten genom sina ogrundade påståenden och anklagelser och sitt allmänna flummeri;  jag hoppas innerligt att han fasar ut sig själv. Kontroversiella organisationer som Humanisterna och VoF älskar denna sortens motståndare, eftersom de dels är ofarliga och bara väcker löje, dels kan användas för att ge sken av att alla kritiker är av samma oseriösa och flummiga släkte.

Tillägg 2012-04-16: Den som vill förstå varför också VoF är värda kritik för sitt beteende mot diskussionsmotståndare, kan exempelvis läsa detta: VoF om nättrollning och hånstrategier.

/ Rickard Berghorn

Humanisterna och konsten att skapa en fiende — kommentarer och ref

Tidningen Kulturen publicerade 2012-04-07 min essä/debattartikel ”Att dyrka Jesus är som att dyrka Hitler” — Humanisterna och konsten att skapa en fiende. Här följer kommentarer och referenser.

Debatten i SvD bestod av fyra inlägg i denna ordning: [ref] [ref] [ref] [ref]

KRISTENDOM ÄR NAZISM?
Kristina Nordqvists artikel Från Jesus till Hitler: 2000 år av kristen antijudaism togs som sagt bort från Sans Magasins hemsida, men kan ännu hittas i Googles cashminne: [ref]

Artikeln togs bort från nätet i samband med att jag uppmärksammade den i kommentarsfältet efter Humanisternas sista replik i SvD-debatten.

STURMARK OCH KARAKTÄRSMORDET
Helle Kleins första notis hos Seglora Tankesmedja: [ref]
Sturmarks replik hos Newsmill och tv-debatten: [ref] [ref]
De övriga refererade artiklarna, i ordning: [ref] [ref] [ref] [ref]
Sturmarks falska påståenden om Kleins avsked: [ref]. Vad som verkligen skedde: [ref] [ref]
Sturmark anmäler Seglora till domkapitlet i Stockholms stift: [ref]

/ Rickard Berghorn

Humanist-essä översatt till norska

Samtidigt som Tidningen Kulturen idag publicerade min essä/recension/debattartikel Sven Lindqvist och konsten att göra akademiska magplask, publicerade norska Kulturverk en översättning av en essä jag tidigare skrivit för TK: Humanismens historie — eugenikk og pseudovitenskap som tro. Jag omarbetade den något för att bättre passa en norsk publik, men i stort sett överensstämmer versionerna. Originalet finns här. Ada Omholt har översatt.

I dagarna hörde jag också att min gamla översättning av Arthur Machens The Inmost Light har publicerats på nytt av Hastur Förlag, men jag vet ännu inga detaljer. Hur som helst har min skribentverksamhet åter börjat röra på sig, det var ett tag sedan sist.

/ Rickard Berghorn

Humaniströrelsens historia — kommentarer och ref till artikel

Denna post innehåller kommentarer och referenser till en artikel av mig som publicerades hos Tidningen Kulturen 1 feb 2012: Rashygien och vetenskap som religion: Humaniströrelsens historia.

Ett slarvfel i texten bör påpekas: Svetozar Stojanović och Mihailo Marković beskrivs på ett ställe som ”tjecker”, men de var naturligtvis jugoslaver.

Främsta inspirationen till texten kom från en artikel av Jesús Alcalá i SvD 2010, där han redogjorde för rörelsens koppling till eugeniken. När jag fördjupade mig i ämnet kom mycket annat upp till ytan. Få personer lär t.ex. känna till att Mihailo Marković — humanistunionens ordförande under tio år — var en av Slobodan Miloševićs närmaste medarbetare under bosnienkriget. Det har också sällan uppmärksammats att humanistunionen blev till ett slags ateistisk propagandaorganisation först på 1970-talet, på grund av marxistisk och kommunistisk påverkan.

En journalist och debattör har använt sig av min research till två debattartiklar på Sourze. Jag har inget ansvar för hans (som jag anser) övertolkningar och hårdvinklingar av fakta, och tar avstånd från artiklarna.

Här följer mina referenser och kommentarer till texten, ordnade efter mellanrubrikerna. Mycket i artikeln är standardinfo som kan hittas i alla uppslagsböcker och övriga referensverk, resten noteras här.

Eventuellt kommer listan att utökas något de närmaste dagarna.

HUMANISM OCH ANTI-HUMANISM
Louis Althusser ansåg att ”antihumanism” var en mer saklig benämning på marxistisk humanism: [ref] [ref]
Karl Marx kritik av mänskliga rättigheter hittas bl.a. i Om judefrågan och Kapitalet avd. 7: [ref] [ref]

RÖRELSEN GRUNDAS
Charles Francis Potter, eugeniken och eutanasin: [ref] [ref] [ref] [ref]
Humanist Manifesto I: [ref]

JULIAN HUXLEY: HUMANIST OCH RASHYGIENIST
Julian Huxley och hans åsikter om eugenik: [ref] [ref] [ref]
Julian Huxley och humanistunionens stiftelsekongress: [ref] [ref]
Lista över mottagarna av Humanist of the Year: [ref]

PAUL KURTZ: MARXISM OCH DRÖMMEN OM EN VÄRLDSREGERING
Humanist Manifesto II: [ref]
Paul Kurtz och humanistunionens koppling till marxistisk humanism har undersökts av bl.a. Ralph Dumain: [ref]
Lista över humanistunionens ordföranden: [ref]
Mihailo Marković och hans nära koppling till Slobodan Milošević: [ref] [ref] [ref]
Om SANU Memorandum: [ref] [ref]

HUMANISTERNA OCH SKEPTIKERRÖRELSEN
Skeptikerrörelsen grundas, konflikten med Marcello Truzzi och pseudoskepticism: [ref] [ref]
Kritiken mot Edzard Ernst: [ref] [ref] — Exempel: ”Ernst et al.’s publication on chiropractic include repeated misuse of references, misleading statements, highly selective use of certain published papers, failure to refer to relevant literature, inaccurate reporting of the contents of published work, and errors in citation. Meticulous analysis of some influential negative reviews has been carried out to determine the objectivity of the data reported. The misrepresentation that became evident deserves full debate and raises serious questions about the integrity of the peer-review process and the nature of academic misconduct.”

Delar av kritiken står Ernsts tidigare kollegor för. Ernst förlorade 2011 sin professorstitel och anställning vid University of Exeter. Den officiella orsaken är kränkande uttalanden om prins Charles, men bidragande i minst lika hög grad är säkert all kritik som hopat sig mot honom under ett decennium.

Edzard Ernst och VoF: [ref] [ref]

SR:s Vetenskapsradion om Hanno Essén och skandalen kring E-Cat: [ref]

VoF och falskspelet med meriter: [ref] (artikel med referenser av Rickard Berghorn i Newsmill 1/12 2011).

Pedofildomen finns här: [ref]

EUGENIKEN LEVER KVAR
Jesús Alcalá refererar i sin artikel Levi Fragells tal vid invigningen av Appignani Center for Bioethics. Jag letade dock upp en utskrift av talet [ref — död länk] och andra uppgifter kring invigningen.
Transhumanisterna var inbjudna vid invigningen: [ref] (rtf-dokument)
Julian Huxley myntade begreppet transhumanism och definierade grunderna för rörelsens filosofi: [ref] [ref]
Christer Sturmark och Fragell förnekar humanistunionens historia: [ref]

/ Rickard Berghorn