Aleph och Timaios

Hejsan små barn och andra idioter! Inte mycket aktivitet här på länge, men på grund av goda skäl:

Förutom pluggande och arbete har jag varit mycket upptagen med att återstarta Aleph Bokförlag och lansera ett helt nytt förlag, Timaios Press. Hos Aleph finns nu åtta böcker, såväl nytryck av äldre som helt nya, att köpa antingen över nätet eller i bokaffärer. Timaios har sex böcker publicerade på engelska och svenska, en blandning av fackböcker och skönlitteratur; också de är redo att beställas över nätet eller i bokhandeln. Timaios Press har en idé- och vetenskapshistorisk profil, men utger alla slags böcker som kan tänkas tilltala den filosofiska och idéhistoriska nörden.

Jag slår inte på några stora trummor för att lansera dessa båda förlag, utan de får utvecklas och befästas allteftersom och i sin egen takt. När man dessutom lever ett sådant splittrat liv som jag gjort de senaste tio åren, är det också alltför lätt hänt att inte lyckas hålla det man utlovat. Alltså ingenting om kommande böcker här och nu; det räcker med att ni vet att sådana är på gång — och kontinuerligt håller ett öga på hemsidorna.

För layout och omslagsteckningar står min gamla stöttepelare Nicolas Krizan, som alltjämt är oumbärlig genom sin skicklighet och sina yrkeskunskaper.

/ Rickard Berghorn

Konstutställning med Nicolas Krizan

Min medarbetare sedan fanzinetiden Nicolas Krizan fyller snart 50 år, och firar detta med en vernissage och konstutställning på GalleriLucifer i Skövde: Reprospektiv debut fredag 30/8 till söndag 15/9.

Krizan är tecknare, illustratör, layoutare och formgivare, och i egenskap av allt detta en av fantastik-Sveriges mest betydande men också mest blygsamma stöttepelare, vilket också torde gälla serierörelsen i Sverige (han var bl.a. en av serieförlaget Optimal Press stadiga medarbetare och satte prägel på hela deras utgivning). Redan på 80-talet arbetare Krizan för Nova SF och har fortsatt med det, och han var Aleph Bokförlags och Minotaurens hustecknare och layoutare.

Jag kan tyvärr inte närvara vid vernissagen, men säkert kommer en hel del svenskt fantastik- och seriefolk att närvara.

/ Rickard Berghorn

Översatt till kroatiska

Jag nåddes just av meddelandet att min galghumoristiska skräcknovell Ett gott liv har blivit översatt och publicerad på kroatiska, i fantasy- och science fiction-tidskriften Sirius B. Det är speciellt roligt eftersom det är en professionell tidskrift som inte knusslar med genrernas stora namn; i just detta nummer samsas såväl Philip K. Dick, Nina Kiriki Hoffmann och Lois McMaster Bujold. Här är numret med innehållsförteckning.

/ Rickard Berghorn

Swedenborg, Poe och multiversum — en svindlande historia

30/9 publicerade Tidningen Kulturen min nya essä med samma rubrik som ovan. Den har också blivit ”Veckans artikel”, vilket ju är bra och trevligt.

Essän bygger på två uppsatser jag skrivit vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Uppsatsen om Edgar Allan Poe och Eureka kan läsas här. Och uppsatsen om Emanuel Swedenborg och Principia rerum naturalium här. Källor till uppgifterna i TK-essän hittas i dem.

Jag är själv mycket nöjd med essän, men den skrevs under tidsnöd och vissa fel har slunkit med. De korrigeras här:

Titeln på Lucretius episka dikt stavas De rerum natura.

Einstein ”bevisade” förstås inte att materia är energi, utan han var den första som lyckades formulera en fungerande teori som visade att det måste vara så. Teorin bevisades sedan experimentellt.

Om William Herschel och On the Construction of the Heavens: Ordet ”superstjärna” är antagligen illa valt, eftersom Herschel hävdade att stjärnorna efterhand kommer att slockna och kollapsa in mot en gigantisk materiaansamling.

Samma korr gäller Erasmus Darwin; han är tydlig med att ingen ”superstjärna” bildas utan att universum kollapsar in mot ett mörkt, kaotiskt centrum. Från The Botanic Garden:

Star after star from Heaven’s high arch shall rush,
Suns sink on suns, and systems systems crush,
Headlong, extinct, to one dark center fall,
And Death and Night and Chaos mingle all!

/ Rickard Berghorn

EDIT: Uppdaterat 30/9 och 2/10.

Undine på svenska

Förra veckan utkom nyöversättningen av Friedrich de la Motte Fouqués klassiska konstsaga Undine. Översättningen är gjord av Siri Stern, illustrationerna av Oskar Aspman, och den snygga och smakfullt producerade boken utges av Hastur förlag — köp den förslagsvis. Jag har skrivit det tjugosidiga efterordet, vilket blev ett av sommarens stora projekt. En förkortad och delvis omskriven version av efterordet har publicerats hos Tidningen Kulturen, Jätten som glömdes bort.

/ Rickard Berghorn

Fantastiska fakta: När Sverige tog OS-guld i konst

Läste ikväll med tappad haka Johan Cronemans senaste tv-krönika i DN. Dessa bortglömda OS-grenar han nämner låter som ett skämt:

Visste ni att David Wallin tog OS-guld 1932 i Los Angeles? Och att Gustav Nordahl gjorde detsamma vid London-OS 1948.

David Wallin vann i målning och Gustav Nordahl i statyer.

(Passerar du Mariatorget i Stockholm kan du se Gustav Nordahls bronsstaty av Emanuel Swedenborg ­ nej, Gustav var inte släkt med någon av Nordahlbröderna.)

Finnländske Urho Karhumäki tog guld i romanskrivande vid Berlin-OS 1936. Den boken har ni väl läst?

Jag kollade upp namnen och OS-grenarna, och allt detta stämmer. OS i kultur började förespråkas 1906 av fransmannen Pierre de Coubertin — samma man som redan hade grundat de moderna Olympiska Spelen med OS i Athen 1896. Tävlingsgrenar i konst introducerades 1912 när de Olympiska spelen hölls i Sverige. Den dikt som vann i grenen ”litteratur” detta år tävlade under pseudonym, och det avslöjades efterhand att det var Coubertin själv som hade skrivit den. Sista gången kulturgrenar fanns i OS var i London 1948, då alltså Gustav Nordahl vann guld med en staty. DN Kultur berättade denna märkliga historia i en artikel 1 juni förra året. Läs och googla vidare själva!

/ Rickard Berghorn

Mohamed Omars extremistiska synvilla

Tidningen Kulturen publicerade för lite sedan min artikel Mohamed Omars islamistiska kovändning: en retorisk synvilla. En av Sveriges ytterst få offentliga islamister (därtill högerextremist med goda kontakter bland svenska nynazister) har gjort ett tappert försök att ta avstånd ifrån sin islamism och tvärtom (?) försöka profilera sig som islamkritiker.

Nu är saker och ting inte så enkla som Omar försöker framställa dem som, vilket framgår i artikeln. Där avslöjar jag också anledningen till att han blev petad som redaktör för tidskriften Minaret — jag känner till detta eftersom jag skrev för det nummer som ledde till hans avpollettering.

/ Rickard Berghorn

Artikel om Sven Lindqvist — referenser och kommentarer

Tidningen Kulturen har publicerat Sven Lindqvist och konsten att göra akademiska magplask, min essä om Lindqvists irrfärder i boken Utrota varenda jävel (1992). Nästan alla nödvändiga referenser finns redan inbakade i texten, bara några ord om detta: Det är en vanligt förekommande kritik att Sven Lindqvist har en mycket enögd syn på frågan om folkmord, en kritik som uppenbarligen är berättigad. Han förfasar sig över folkmord när nazisterna begått det, men som f.d. kulturattaché i Kina och maoist förtiger och förminskar han genomgående Mao Zedongs folkmord, och för den delen också andra massmord begångna av kommunistregimer. Läs t.ex. denna artikel av Staffan Skott.

Jag har de sista fem-tio åren blivit allt mer trött på och kritisk mot den vänsterradikalism jag vuxit upp med och vars dogmer jag ofta tog för givna som ung, den vänsterrörelse som fortfarande på många sätt ligger som en våt filt över stora delar av kultur- och samhällsdebatten. Liksom all politisk extremism är också vänsterrörelsen djupt hycklande och ointresserad av sanning och saklighet, så länge man bara kan uppnå sina mål. Essän är delvis skriven utifrån den frustrationen.

/ Rickard Berghorn

Ny recension hos Tidningen Kulturen

Fick tidigare i veckan en recension av Djuna Barnes novellsamling En farlig flickas dagbok (Bakhåll) publicerad hos Tidningen Kulturen.

Det är för övrigt inte jag som sätter rubrikerna på artiklarna. Jag tycker Barnes är en intressant och begåvad författare, men i alla fall inte "underbar".

/ Rickard Berghorn

Bokrecension hos Tidningen Kulturen

Jag blev av Tidningen Kulturen tillskickad en bok att recensera: Tistlarnas kärlek av Anna Godig. Det var en godbit att bedöma och omskriva; inte för att romanen var särskilt bra, utan på grund av förlaget Bakhålls absurda presentation av den och författaren. Någon Anna Godig — nyligen död 28 år ung — tycks inte ha existeat, och författarfotot är egentligen på en ukrainsk fotomodell vid namn Lenola. Romanen i sig är dessutom bitvis rent eländig, trots förlagets egna superlativ om genial debut och en blivande klassiker. Ett practical joke av något slag? Kanske.

Min recension lade ut idag och står att läsa här, såvitt jag kan bedöma den första som publicerats. Alltså ska det bli intressant att se hur andra bedömer saken.

Jag siktar in mig på att recensera en bok per vecka åt Tidningen Kulturen. På tur står en amerikansk klassiker.

EDIT 2011-12-24: I dagarna ändrade förlaget sin presentation på hemsidan (och för den delen också på Amazon, Bokus och Adlibris m.fl. ställen), och uppger nu att Anna Godig ”egentligen” hette något så ovanligt vanligt som Anna Persson. Man kan nog hitta någon Anna Persson som dog nyligen, ja.

/ Rickard Berghorn