Islam och muslimfobi: När idiotin får fritt spelrum
Att vara muslimhatare (hoppsan: islamkritiker — enligt dem själva) är på god väg att bli helt rumsrent. Muslimer och islam fungerar perfekt som syndabockar och spottkoppar för en lång rad politiska och propagandistiska intressenter: högerextremister, rasist-Svensson, nationalister, feminister, Israel-förespråkare, Humanisterna samt alla dessa Vilks-kramare som sjunger Yttrandefrihetens lov och är ytterst rättrådiga i sitt krav på att utan minsta motkritik kunna kasta skit på medmänniskor — och tydligen är jätteintresserade av fin konst och konstteori.
Personer med vitt skilda värderingar kan i alla fall enas om att det är rätt att trampa och sparka på muslimer. Och som alltid i denna sortens sammanhang sluter en hel mängd opportunister upp runt dem. Varför bry sig om några muslimer när man själv kan delta i en hejdundrande svennefest?
Ett tecken på att idiotin gått långt överstyr är att nu till och med Jan Guillou börjat flirta med det muslimhatande tåget. I en krönika tog han upp könsstympning, som han säger inte förespråkas av Islam men ändå, liksom — och väljer att associerar det med burka och niqab. Och naturligtvis understryker han detta med en feministisk aspekt. Guillou är en person som jag ofta har hållit med, ofta inte har gjort det, och alltid uppskattat för hans förmåga att vara ärlig och trogen mot sig själv — alltså en av dessa anti-opportunister som speciellt Sverige har ett skriande behov av.
Utmärkande för hysteriskt uppskruvade debatter som denna om islam, är att de handlar om symbolfrågor — inte verkliga samhällsproblem. Guillou förfasar sig över burka och niqab på skolflickor, när det helt enkelt är mycket ovanligt att ens vuxna muslimer i Sverige använder det. De som gjort denna fråga till en gigantisk samhällsfråga är islamfobiker, som går omkring och inbillar sig att varenda muslim klär sig i slöja och burka. Men den som öppnar ögonen och tittar på verkligheten omkring sig kommer inte att se särskilt många slöjor och än mindre burkor. De muslimska tjejer man ser klär sig i allmänhet i jeans och långbyxor och har inte ens huvudduk. Islamfobin lever i en fantasivärld, inte i verkligheten.
Ett exempel på denna fantasivärld, är den hysteriska debatt (länk) som blossat upp på sistone, där en muslimsk kvinna på en kockutbildning inte ville smaka på fläskkött och tvingades lämna kockutbildningen. Detta var en obetydlig struntsak, som skulle ha kunnat avklaras på tre minuter mellan eleven och läraren, ifall läraren och skolans företrädare inte hade haft fördomar och agg mot muslimer, vilket vi lugnt kan räkna med att de hade. (Vanligtvis brukar det lösas genom att någon annan smakar på fläskköttet — enkel och smidig lösning). Men det praktiskt taget icke-existerande problemet blir gigantiskt i muslimfobins fantasiland, endast för att det är en symbolfråga.
Jag länkade här ovan till en artikel på Newsmill. Nedan citerar jag några kommentarer jag själv skrev i anslutning till den artikeln. Jag har redigerat dem något, för att göra dem än mer talande, tydliga och kärnfulla.
— — —
Japp, då går muslimfobin på högvarv igen. Det är helt enkelt inte alls en stor sak att tillåta en muslim att avstå från att smaka griskött på en kockutbildning.
Använd ert förnuft och kom ner på Jorden, istället för att skapa olösbara spänningar och konflikter i samhället. Det är på detta sätt all etnisk rensning börjar.
Bo T: ”Och vad är det för fel på etnisk separation, Rickard Berghorn?”
Äntligen en person i debatten som talar klarspråk. Då vet vi vad som gäller, tack.
— — —
Eva Johansson: ”i de demokratiska värden ingår de sekulära synsättet. Att religon och stat är frånskilt, religon och dess utövande är en privat angelägenhet samt att religonsfrihet innebär rätten till frihet från religon.”
Just det. Där ingår också rätten att tillhöra en religion. I ett demokratiskt samhälle kan man utan problem tillåta några få muslimer att inte smaka på fläskkött under en kockutbildning. Det går inte att förena motsatsen med ett demokratiskt synsätt.
— — —
Jag till signaturen Observator: Hur menar du att det svenska idealsamhället ser ut, i muslimskt hänseende? Personer som du förklarar sällan konkret och i klarspråk vad det är ni vill uppnå.
Är det att muslimer och svenskar ska leva fredligt sida vid sida, eller?
Lisa Svensson: ”Det svenska idealsamhället har inget behov av muslimer. Det handlar snarare om att vissa partier sett ett behov av att importera arbetslöshet, konflikter och motsättningar. Samt att kultureliten behöver ha någon hjärtefråga som skiljer dem från vanliga människor så att denna elit kan se ner på de senare.”
Menar du att Sverige var rikare, bättre och lugnare innan invandringen kom igång? Då kan jag upplysa henne om att det inte alls var så. Ungdomsbrottsligheten — utförd av svenska ungdomar — var betydligt större sekelskiftet 1900, för att ta ett exempel. Det nådde en kulmen i massakern på mälarbåten Prins Carl år 1900, då en viss 23-åring vid namn Johan Nordlund mördade fem och skadade tretton. (Om ungdomsbrottsligheten vid denna tid och kopplingen till massakern på mälarbåten kan läsas i John Chrispinssons Sekelskiften, Norstedts 1999.)
/ Rickard Berghorn
NYMODERNISM 