Olle Häggström och konsten att ljuga som en borstbindare

Här är ännu ett exempel på en skeptisk storlögnare: matematikprofessorn Olle Häggström. Också han har starka kopplingar till Uppsalainitiativet, har suttit i Humanisternas styrelse och har ett nära samarbete med föreningen Vetenskap och Folkbildning. Han är också känd som en osedvanligt slaskig debattör, alltid snar med hätska personangrepp.

Genomgående i Olle Häggströms retorik är att spela grovt och auktoritärt på sin professorstitel. Därmed ger han sken av att tala absolut sanning och vara en sanningens vita riddare, när saken tvärtom är den att han talar absolut osanning. Ökänd är hans motbjudande smutskastning av ”klimatskeptikern” Lars Bern i artikeln Klimatdebatten och Lars Berns förlorade heder.

Bern är teknologie doktor och ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, och före detta ledamot av Kungl. Vetenskapsakademiens miljökommitté; men i Häggströms beskrivning blir han till bara ”industridirektör”. Efter en lång rad mycket grova påhopp och tomma påståenden om Berns ”ohederlighet” och ”lögnaktighet”, ger Häggström ett exempel på denna påstådda lögnaktighet, men undviker talande nog att ge några som helst länkar som referenser. Häggström låtsas referera en debatt i Svenska Dagbladet och skriver:

Lars Bern påstår den 23/11, som ett led i sina försök att hävda att den globala uppvärmningen stannat av, att oktober 2008 var ”en av de kallaste” oktobermånaderna på 115 år. Då Johan Kleman m.fl (26/11) påpekar att oktober 2008 i själva verket var en av de fem-sex varmaste under denna tidsperiod, så svarar Bern (26/11) med något för honom så ovanligt som en källhänvisning. Det visar sig att han hämtat sin uppgift från en debattartikel i Daily Telegraph den 16/11 – så djup var alltså Berns ”djupdykning i aktuell klimatforskning”! Den som bemödar sig om att kolla Daily Telegraph-artikeln finner att den hänvisar till data som placerar oktober 2008 på 70:e plats av 114 i ifrågavarande värmeliga (”en av de kallaste”?). Och till råga på allt handlar dessa data inte om några globala medeltemperaturer, utan enbart om USA.

Problemet är förstås att Häggströms referat av debatten är direkt falsk. Men vem kollar upp källor när en auktoritär professor talar om hur saker och ting ska uppfattas?

Jag tog på egen hand och letade upp alla artiklar som Häggström inte vågade länka till, och artiklarna i SvD är dessa: #1, #2, #3. ”Debattartikeln” i Daily Telegraph är denna kolumn av Christopher Booker, som i sig anger källor och data: The World Has Never Seen Such A Freezing Cold. Lars Bern fick några detaljer om bakfoten, men överlag motsvarar Bookers kolumn det Bern hävdade i SvD-debatten — och här ser man hur Häggström förvränger, förfalskar och ljuger om vad som verkligen skrevs och påpekades:

A surreal scientific blunder last week raised a huge question mark about the temperature records that underpin the worldwide alarm over global warming. On Monday, Nasa’s Goddard Institute for Space Studies (GISS), which is run by Al Gore’s chief scientific ally, Dr James Hansen, and is one of four bodies responsible for monitoring global temperatures, announced that last month was the hottest October on record.

This was startling. Across the world there were reports of unseasonal snow and plummeting temperatures last month, from the American Great Plains to China, and from the Alps to New Zealand. China’s official news agency reported that Tibet had suffered its ”worst snowstorm ever”. In the US, the National Oceanic and Atmospheric Administration registered 63 local snowfall records and 115 lowest-ever temperatures for the month, and ranked it as only the 70th-warmest October in 114 years.

So what explained the anomaly? GISS’s computerised temperature maps seemed to show readings across a large part of Russia had been up to 10 degrees higher than normal. But when expert readers of the two leading warming-sceptic blogs, Watts Up With That and Climate Audit, began detailed analysis of the GISS data they made an astonishing discovery. The reason for the freak figures was that scores of temperature records from Russia and elsewhere were not based on October readings at all. Figures from the previous month had simply been carried over and repeated two months running.

The error was so glaring that when it was reported on the two blogs – run by the US meteorologist Anthony Watts and Steve McIntyre, the Canadian computer analyst who won fame for his expert debunking of the notorious ”hockey stick” graph – GISS began hastily revising its figures. This only made the confusion worse because, to compensate for the lowered temperatures in Russia, GISS claimed to have discovered a new ”hotspot” in the Arctic – in a month when satellite images were showing Arctic sea-ice recovering so fast from its summer melt that three weeks ago it was 30 per cent more extensive than at the same time last year.

Här ska nämnas att det faktiskt inte ens är denna kolumn av Booker som Bern refererar till, vad än Häggström påstår; Bern hänvisar i själva verket till en publicering 20/11, som inte finns på nätet men uppenbarligen behandlade samma sak, antagligen en uppföljningsartikel till denna.

Vid jul 2011 beskrev Olle Häggström på sin blogg en annan klimatskeptiker som ”Östergötlands största svin”. Den enda som förtjänar epitetet svin i klimatdebatten är dock slaskprofessor Häggström själv.

/ Rickard Berghorn

Patrik Lindenfors och lögnens sköna konst

Man slutar aldrig förvånas över hur oärliga och lögnaktiga svenska såkallade skeptiker är. Med skeptiker menas personligheterna inom föreningen Vetenskap och Folkbildning samt Humanisterna, alltså ytterst nördistiska personer som påstår sig själva vara Sanningens och Objektivitetens fanbärare i svensk offentlighet. Om de levde som de lärde skulle de naturligtvis må fysiskt illa av det hyckleri som de så gärna svalkar sig i (ex 1, ex 2, ex 3).

Det senaste året har de kollektivt skaffat sig ett nytt mobbningsoffer vid namn Börje Peratt. Jag är själv en av Peratts öppna kritiker, men det är självklart skillnad på skarpt formulerad kritik å ena sidan, och mobbning och personförföljelse å andra sidan. Jag har  t.ex. inte aktivt gått in för att provocera fram en mycket större konflikt än vad detta skulle behöva vara. Vi är alla överens om att Peratt har svårt med verklighetsförankringen och är alltför lättprovocerad; men att trakassera honom just på grund av detta och eftersom man vet att han kommer att gå ännu mer över gränsen, är bara motbjudande och destruktivt — ren svinaktighet.

Jag råkade idag surfa in på Humanistbloggen, där en hel bloggning visade sig vara ägnad åt smutskastning och provokationer mot Peratt. Och naturligt nog kände jag mig föranledd att skriva en kommentar om det huvudlösa flockbeteendet, där jag påpekade samma saker som ovan.

Men olyckligtvis var det min gamla nemesis Patrik Lindenfors som höll i förhandsmodereringen. Han valde förstås att radera min text, och kommenterade sin radering i kommentarsfältet (alltså inte till mig personligen per mail): ”Rickard Berghorn. Du är varmt välkommen att kommentera här, men inte med det språkbruk som du försökte använda. Håll vänlig ton, tack. (Det är för övrigt jättekul att det här inlägget plötsligen uppmärksammas av en hel flock ”andligt intresserade” människor. Måste ligga i luften…)”

Patrik Lindenfors anspelar på diskussionen och insinuerar att jag skulle vara en ”näthatare” på samma sätt som Börje Peratt beskrivs i bloggen, när min kommentar tvärtom kritiserade det näthat de själva sysslar med. Dessutom insinuerar Lindenfors att jag skulle vara ”andligt intresserad”, vilket han också mycket väl vet att jag inte är. Självklart blånekar han nu till att han avsåg detta med sin kommentar, vilket är en av poängerna med att syssla med insinuationer, men också där kommer vi att ha med ren lögnaktighet att göra; och det är långt ifrån första gången som Patrik Lindenfors missbrukar internet för att sprida falska rykten och lögner om mig.

Bakgrunden till Patrik Lindenfors illvilja mot mig är förstås att det var jag som avslöjade det falskspel som han och de övriga debattörerna i Uppsalainitiativet sysslade med, i bloggartikeln Uppsalainitiativet: Låg kompetens och falskspel med meriter. Avslöjandet uppmärksammades av The Climate Scam och fick stort genomslag, och ledde till att Uppsalainitiativet i stort sett förlorade sitt inflytande i klimatdebatten. Detta var alltså ett nätverk av klimatpropagandister som gjorde stora anspråk på kompetens och vetenskaplighet, och hade devisen ”För dig som inte vet bäst själv…”

Patrik Lindenfors har fortfarande inte insett det som är självklart i alla seriösa vetenskapliga sammanhang: Har man fel så har man, ett misstag är ett misstag, och sanningen kommer alltid i första hand. Men kanske blir också den mannen vuxen någon gång?

[Skickade mail till skribenterna på Humanistbloggen plus några andra kända humanister, och tipsade om denna bloggning. Som sagt, rätt ska vara rätt, och smutskastning och falsk ryktesspridning ska aldrig accepteras.]

/ Rickard Berghorn