Dagen då skitproppen släppte

Igår släppte plötsligt den svenska skitproppen, och i synnerhet SvD fylldes av kritiska artiklar och krönikor mot krigshetsen (här, här, här och Johan Hakelius i AB här). Cameron i England förlorade dessutom sitt stöd på hemmaplan mot inblandning i attacken, varför USA nu mycket möjligt är berett att agera ensamt. Ganska patetiskt, och skulle blotta Obama för kritik — det blir mer och mer tydligt att han håller på att försätta sig i samma situation som sin föregångare Bush Jr angående Afghanistan och Irak. Snyggt gjort, Mr Nobelprize Peacemaker.

Idag erkänner också DN motvilligt att en attack mot Syrien är problematisk. Frågan är bara varför speciellt DN ställt sig bakom krigshetsen — eftersom det huvudsakligen var de som hetsade upp drevet mot Julian Assange och hoppas på en gräddfil vid Obamabesöket…?

/ Rickard Berghorn

Utländska tidningar om krigshetsen

Man kan snabbt konstatera att utländska tidningar varit på hugget med att framföra samma kritik och farhågor om USA:s krigshets mot Syrien, som jag gjort här på bloggen — och som i stort sett (men inte helt) lyst med sin frånvaro i svenska tidningar. Lilla Sverige vill inte irritera den store Obama när vårt luftslott till folkhem får storbesök nästa vecka.

Guardian: ”Syria crisis: experts split over western intervention. Some military figures balk at thought of attacks, while others including Tony Blair favour action. […] expert opinion is dramatically divided on how to respond to the use of a weapon of mass destruction.” Länk

Guardian: ”Archbishop of Canterbury urges caution on Syria. Justin Welby says MPs must consider all aspects of ‘delicate and dangerous situation'” Länk

Guardian: ”MPs and Syria: in the shadow of Iraq” Länk

YouGov (för Sunday Times): ”Send medicine to Syria, not guns or soldiers. The British public is still widely opposed to sending our troops – or even weapons – to Syria” Länk

NY Times: ”Strike on Syria Would Lead to Retaliation on Israel, Iran Warns. Iranian lawmakers and commanders issued stark warnings to the United States and its allies on Tuesday, saying any military strike on Syria would lead to a retaliatory attack on Israel fanned by ‘the flames of outrage.’” Länk

Washington Post: ”Imminent U.S. strike on Syria could draw nation into civil war. An imminent U.S. strike on Syrian government targets in response to the alleged gassing of civilians last week has the potential to draw the United States into the country’s civil war, former U.S. officials said Tuesday, warning that history doesn’t bode well for such limited retaliatory interventions.” Länk

Washington Post: ”Russia says Western attack on Syria would be ‘catastrophic’” Länk

Los Angeles Times: ”Chemical weapons and Syria: How do you deter a desperate despot?” Länk

Los Angeles Times: ”Syria chemical weapons response poses major test for Obama. Obama, who before taking office vowed to end the foreign policies of Bush, is now wrestling with some of the same moral and legal realities.” Länk

Det finns mer, mycket mer. Men detta räcker här och nu.

/ Rickard Berghorn

Beviset som inte är ett bevis

Då vaknar man upp till ännu en deprimerande dag av krigshets. Både DN och SvD rapporterar — av någon anledning helt okritiskt [se not] — Joe Bidens ”bevis” om att Assadregimen var ansvarig för gasattacken i Damaskus 21 augusti.  Är det svenskt rövslickeri som tar ut sin rätt, nu när politiker och medier stjärnögt emotser ett statsbesök av den store Obama, som inte lyckats leva upp till knappt några av de förväntningar som gav honom Nobels fredspris i naivt förskott? Till och med amerikanska journalister är mer kritiska mot Joe Bidens ”bevis”. Citat från Foreign Policys The Cable, som först publicerade uppgifterna och som DN och SvD refererar och hänvisar till:

Last Wednesday, in the hours after a horrific chemical attack east of Damascus, an official at the Syrian Ministry of Defense exchanged panicked phone calls with a leader of a chemical weapons unit, demanding answers for a nerve agent strike that killed more than 1,000 people. Those conversations were overheard by U.S. intelligence services, The Cable has learned. And that is the major reason why American officials now say they’re certain that the attacks were the work of the Bashar al-Assad regime — and why the U.S. military is likely to attack that regime in a matter of days.

But the intercept raises questions about culpability for the chemical massacre, even as it answers others: Was the attack on Aug. 21 the work of a Syrian officer overstepping his bounds? Or was the strike explicitly directed by senior members of the Assad regime? ”It’s unclear where control lies,” one U.S. intelligence official told The Cable. ”Is there just some sort of general blessing to use these things? Or are there explicit orders for each attack?”

Nor are U.S. analysts sure of the Syrian military’s rationale for launching the strike — if it had a rationale at all. Perhaps it was a lone general putting a long-standing battle plan in motion; perhaps it was a miscalculation by the Assad government. Whatever the reason, the attack has triggered worldwide outrage, and put the Obama administration on the brink of launching a strike of its own in Syria.

Men DN och SvD har kanske inte ens läst sin egna källa? Kompetens är inte heller något som utmärker svensk journalistkår; och inkompetens och opportunism (finare ord för rövslickeri) är ofta två sidor av samma mynt.

NOTERING: Sedan denna bloggning publicerades har i alla fall SvD uppdaterat sina artiklar och håller en mer nyanserad ton. Men det skulle man givetvis ha gjort från början.

/ Rickard Berghorn

Konstutställning med Nicolas Krizan

Min medarbetare sedan fanzinetiden Nicolas Krizan fyller snart 50 år, och firar detta med en vernissage och konstutställning på GalleriLucifer i Skövde: Reprospektiv debut fredag 30/8 till söndag 15/9.

Krizan är tecknare, illustratör, layoutare och formgivare, och i egenskap av allt detta en av fantastik-Sveriges mest betydande men också mest blygsamma stöttepelare, vilket också torde gälla serierörelsen i Sverige (han var bl.a. en av serieförlaget Optimal Press stadiga medarbetare och satte prägel på hela deras utgivning). Redan på 80-talet arbetare Krizan för Nova SF och har fortsatt med det, och han var Aleph Bokförlags och Minotaurens hustecknare och layoutare.

Jag kan tyvärr inte närvara vid vernissagen, men säkert kommer en hel del svenskt fantastik- och seriefolk att närvara.

/ Rickard Berghorn

Översatt till kroatiska

Jag nåddes just av meddelandet att min galghumoristiska skräcknovell Ett gott liv har blivit översatt och publicerad på kroatiska, i fantasy- och science fiction-tidskriften Sirius B. Det är speciellt roligt eftersom det är en professionell tidskrift som inte knusslar med genrernas stora namn; i just detta nummer samsas såväl Philip K. Dick, Nina Kiriki Hoffmann och Lois McMaster Bujold. Här är numret med innehållsförteckning.

/ Rickard Berghorn

Vår absurda värld

Den som fortfarande vill gå omkring och tro att världsläget inte är allvarligare än på mycket, mycket länge, här ett tips på läsning: Obama, Syrien och Egypten av SvD:s utrikeskorre Karin Henriksson.

Läget i både Syrien och Egypten är explosivt, och det finns inga garantier för att en inblandning från USA styr upp någonting i denna region, bl.a. med tanke på alla missbedömningar och felaktiga satsningar som USA redan gjort. Och kom igen, amerikanarna har större delen av den muslimska världen emot sig. Betänk dessutom att Irans vän och samarbetspartner Nordkorea tidigare i år gjorde det salongsfähigt i internationella konflikter att hota med kärnvapenkrig, och man får en mycket oroande helhetsbild. (Fast här uppe i tryggan Nord kanske vi kan släppa lös några fler rasistiska fåntrattar vid namn Lars Vilks och Jyllands-Postens karikatyrarmé, samt radikalfeminister att grisa runt i moskéer? Det ska ju på något sätt lugna ner spänningarna, och allt är ju svartvitt och, öh… yttrandefrihet, typ.)

Människan är en absurd varelse. I stort sett icke-existerande hot mot mänskligheten som global uppvärmning och överbefolkning slås upp stort i media och leder till internationella stormöten, och opinionsbildare koketterar kollektivt med att förfasa sig för framtiden. Men verkliga hot mot världsordningen blundar man för bakom världsvida skygglappar, eller är inte ens medvetna om dem. Men så är också det ena bara politik, propaganda och spel för gallerierna, medan det andra är önsketänkande — eftersom verkligheten skrämmer.

TILLÄGG: Läs gärna också denna krönika från Jerusalem Post 22/8: The Blurry Line Between Syria’s War and the Violence in Egypt. Läs också om Rysslands varningar och relaterat [1], [2], [3], [4], [5], [6], [7], [8], [9]. Och naturligtvis blir vi försäkrade om att en eventuell attack bara ska vara snabb, effektiv och kortvarig — som varje gång tidigare när striderna dragit ut över år.

/ Rickard Berghorn

Skrattets och humorns gåta?

Jag läste för några månader sedan understreckaren ”Vitsen med humor är svår att fånga” (SvD 2/5-13). Essän beskriver hur filosofer genom tiderna försökt förklara humorns natur och mekanismer. Antika tänkare som Aristoteles fram till Kierkegaard och Freud har alla gjort ambitiösa försök, men alltid gått bet. Inte heller denna essä ger något egentligt svar.

Jag läste en bok i ämnet redan i tidiga tjugoårsåldern — dock minns jag inte bokens författare, bara att jag lånade den på Sundbybergs bibliotek — och fascinerades redan då av hur svårt det verkade vara att förklara vad humor är. Och dessutom tycks det vara något som skiljer människan från djuren: redan Aristoteles förklarade att vi är den enda art som skrattar. Det handlar inte bara om en gåta, utan tycks vara en viktig gåta, om man nu samtidigt är intresserad av vad som konstituerar människan.

Men kom igen, hur mycket gåta är det egentligen frågan om? Detta slog mig ganska snart efter att jag lagt ifrån mig SvD: Humor är bara en form av lek, och skratt är bara ett uttryck för glädje. Snart sagt alla däggdjur har ett lekbeteende, och åtskilliga däggdjur fortsätter att leka också när de blivit fullvuxna, vilket varje katt- och hundägare vet om. Den glädje som leken ger uttrycker olika djurarter på olika sätt: Hundar och kaniner viftar på svansen, katter sätter svansen rakt upp i luften, illrar krumbuktar sig, apor hoppar och skriar. Människan har välutvecklade talorgan, varför det inte är märkligt att vi uttrycker glädje genom att skratta.

Alltså hör vi barn skratta när de leker. Vuxna människor är inte lika begivna på fysiska lekar, men vi fortsätter leka med vår fantasi och vårt intellekt, och detta kallar vi humor. En ordvits eller ett avsiktligt logiskt felslut väcker vår lekfulla glädje, och vi skrattar.

Det enda som skiljer oss människor från andra djur i detta lekbeteende, är att vår humorlek rör sig på ett mycket mer intellektuellt plan — vilket bara är naturligt eftersom vi har en så mycket mer avancerad hjärna. Humorn är egentligen till sitt väsen en lek, och på det sättet får man en snygg och enkel förklaring till humorns gåta. Den förklaringen har alltid funnits framför näsan på folk, men vi människor har en annan märklig egenskap: tendensen att göra problem svårare än de är.

/ Rickard Berghorn

Pojkar allt sämre i skolan

I tidningarna idag:

Skillnaden mellan tjejernas och killarnas slutbetyg ökar, konstaterar Skolverket. Allt färre killar blir behöriga till gymnasieskolan, medan det motsatta gäller tjejerna. Både företrädare för Skolverket och flera politiker är oroliga över utvecklingen.

I dag publicerade Skolverket niondeklassarnas betygsresultat från i våras, nedbrutet på kommun- och skolnivå. I våras var tjejernas genomsnittliga meritvärde 223,8. Killarnas var 199,5.

Detta kommer givetvis att från feministiskt håll vinklas som så att flickor/kvinnor är bra människor, medan pojkar/män bara är ett elände för samhället och sig själva (fast bara underförstått — att man egentligen menar detta låter för illa för att uttalas i klartext).

Men det finns en mycket enkel förklaring till varför pojkar i genomsnitt är sämre än tjejer i skolan, och att pojkar ändå når högre inom utbildningsväsendet och samhället: ”Patriarkatet” är inte först och främst intresserade av att förtrycka kvinnor, utan andra män som kan hota deras ställning. När väl andra män är utsorterade — helst redan i grundskolan och gymnasiet, vilket alltså märks i bl.a. betygen — kan man ta upp tävlingen med kvinnor, bland annat genom att enligt klassisk könsrollsmall utge sig för att vara kvinnornas ädla beskyddare (idag ofta detsamma som att utge sig för att vara manlig feminist). Det enda som förändras är retoriken, inte strukturen.

Men detta är också en analys som inte kan diskuteras i Sverige 2013. Och tills debattklimatet lättar upp kommer pojkarna som förtrycker andra pojkar och landets fundamentalistiska feminister att fortsätta hjälpas åt med att förklara hur värdelösa de utslagna pojkarna är. Alltså kommer vi också att få se allt större klyftor mellan pojkars och flickors prestationer i grundskolan. Alltfler kommer att skippa gymnasiet, börja dricka och knarka, ägna sig åt kriminalitet, leva ensamma och bli psykiskt och fysiskt sjuka. Samt dö i förtid.

Snyggt gjort, feministtöntar.

/ Rickard Berghorn