Svenska staten och imamutbildning

Då har en ny islamkritisk debatt blossat upp efter Uppdrag Gransknings reportage om svenska imamer och deras ofta sunkiga åsikter i frågor om våld inom familjen och månggifte — och i bloggosfärens undervegetation jäser som vanligt hatet och blodtörsten.

Det finns naturligtvis allvarliga problem där muslimska traditioner förhindrar en sund integration i det svenska samhället, och ingen förnekar det (vad än bloggare i muslimfobins fantasiland påstår). Men debatten är tyvärr i viss mån saboterad genom att till stora delar vara annekterad av extremistiska och främlingsfientliga krafter, som inte är intresserade av några konstruktiva lösningar. Den som ärligt och uppriktigt och med äkta integration som mål vill diskutera fram lösningar, hamnar snabbt i obekvämt sällskap med Sverigedemokrater och andra ljusskygga element med samma tendens, som har allt annat än äkta integration i sinnet. När de talar om ”integration” innebär det förstås bara att invandrarnas kultur och traditioner ska raderas ut så att de närmar sig oss svenskar, men invandrare förblir ändå ett problem eftersom ”svenskhet” också är en fråga om utseende och hudfärg. I grunden är egentligen ingen form av integration önskvärt för Sverigedemokrater, eftersom invandring inte är önskvärt och aldrig har varit.

Läste igår en ganska bra artikel i SvD som uppföljning av SVT:s reportage: Avslöjanden välkomnas av imam. Imamen Awad Olwan förespråkar svensk utbildning (d.v.s. under överinseende av högskoleverket) av imamer för att komma tillrätta med problemen. Artikeln nämner att frågan utreddes redan 2009 av statsvetaren Erik Amnå, som avrådde ifrån idén eftersom ”en sådan [utbildning] skulle strida mot åtskillnaden mellan kyrka och stat”.

Nu är detta en sanning med stor modifikation. Staten har fortfarande efter reformen år 2000 sin hand över en stor del av prästutbildningen, eftersom alla blivande präster måste studera teologi på högskolenivå och därtill ett antal s.k. pastoralteologiska kurser, som vägledning mot prästerskapet exempelvis genom praktik. Bara den avslutande delen av utbildningen och själva prästvigningen görs utanför universitet och högskola.

Det behövs inte mycket kreativitet och nytänkande för att inse att dessa högskolekurser kan reformeras för att passa utbildning av alla slags präster — inklusive imamer. Det skulle öppna upp för sund integration och konstruktiva lösningar av kulturkrockar. Islam och andra religioner integreras i det svenska samhället, traditionella uppfattningar som är oacceptabla för majoritetsbefolkningen kan slipas bort, och olika slags religioner kan närma sig varandra med högskolevärlden som knutpunkt.

Och en sådan konstruktiv och förenande strategi för att lösa integrationsproblem gör antagligen Sverigedemokrater mörkrädda. Vilket de gärna kan bli.

EDIT 2012-05-22: Fixade till bättre länk.

/ Rickard Berghorn

Nederlag för Humanisterna

Humanisternas alltmer bisarra ordförande Christer Sturmark anmälde som bekant Helle Klein till Domkapitlet vid Stockholms stift. Som väntat fnös juristerna bort hans hetsiga påståenden om att hon skulle driva ”kampanj mot andra livsåskådningar” (d.v.s. mot Humanisterna). Också humanister får finna sig i att utstå kritik i den offentliga debatten, och att bemöta kritiken med sakliga och sansade motargument. Några adelsprivilegier har man inte, även om man som humanist gärna tycks vilja flyta ovanpå.

Jag har skrivit två artiklar om konlikten för Tidningen Kulturen. Den första artikeln användes i Domkapitlets utredning, och jag kommer därför att få protokollet skickat till mig i dagarna. Om det står något nytt och intressant i det, skriver jag några rader här på bloggen. Min andra artikel finns här.

*  *  *

Sturmark förlorade, men med tanke på hur han betett sig hittills lär ingen bli förvånad över att han idag brett ut sig i diverse forum och försökt ge sken av att nederlaget inte var så stort som det var — och fortsätter upprepa sina lögner.

Han har inte mycket heder kvar i mina ögon, men det är synd att jag nu måste konstatera detsamma om Newsmill. Sturmark har hittills obehindrat kunnat spy galla över Seglora och Klein där, men som akompanjemang till hans artikel idag med rubriken Därför anmälde vi Seglora Smedja till domkapitlet publicerar sajten till och med en gigantisk reklamannons för Sturmarks tidskrift Sans Magasin, som stått i centrum för konflikten (se screenshot nedan). Annonsen upptar hela skärmen när man surfar in på sidan. Detta är säkert ingen slump eftersom redaktören Sakine Madon sympatiserar med Humanisterna.

Tilltaget visar att Newsmill inte bryr sig ett skvatt om pressetiska normer om opartiskhet i denna fråga — sajten har blivit till en reklamplats för Humanisterna och Sturmarks vildvuxna ego.

UPPDAT 2012-05-10: Fixat till texten, lagt till bild.

/ Rickard Berghorn